LITTERATUR.
Tankar om Stånds-cirkulation, af Thorsten Ru
densköld; Stockholm hos L. J. Hjerta 4845
476 sid. 8:0o.
Under en något ovanlig benämning presentera
sig härmed för allmänheten en bok, som till in
nehåll omfattar ett af de vigtigaste, på en gån
moraliska och ekonomiska ämnen. Ordet Stånds
cirkulation, skulle kunna förleda en läsare, son
ej ännu tagit kännedom af sjelfva skriften, til
den tanken, att här vore frågan om något nyt
slags projekt i representationsfrågan, antingen til
Ståndens försvar eiler aflysande. Men pstånd
utmärker här icke de med vissa politiska rättig.
heter omgärdade folkafdelningar, som på riksda-
garne bära detta namn, utan ordet betyder, så-
som det begagnas efter allmänna bruket utom
riksdagarne, personer af ett visst yrke eiler lef-
nadssätt. Nu är det en bekant sak, att de högre
eller tärande klassernas medlemmar — de s. k.
ståndspersonerna, par preferance — allt mindre
och mindre förmå upprätthålla sin ställning i
samhället, dels emedan deras förmögenhetsvilkor
minskas allt som personalen ökas (enär alla stånds-
personers barn hafva den inrotade fördomen, att
äfven de nödvändigt måste blifva ståndspersoner,
hvartill dessutom komma alla individer, som ur
lägre klasser ,arbeta sig upp, såsom det heter.
för att äfven träda bland det bättre folket), dels
hafva en böjelse att lefva öfver sina tillgångar
och dymedelst förstöra sina affärer. Genom tväng
händer då vid sina tillfällen, att herremäns barn
begifva sig utföre, ingå i arbetande klassen, för-
svinnå ur ståndspersonernas kedja och blifva med-
lemmar af det lägre folket. Men detta betrak-
tas alltid såsom en stor olycka. Det sker först,
när familjen genom bankrutt eller oafvändelig
nöd blifvit till sin affärs-ställning alldeles upplöst
och förstörd. Endast ruinerade föräldrars barn
tillgripa denna utväg, på hvilken kringboende fa-
miljer se med fasa; och hvarefter de vanligen
afbryta umgänget med desse olyeklige,, som
fallit så djupt.
Vär författare bär har gjort till sin uppgift,
att visa hela det förvända i föreställningssättet,
att an-e fysiskt arbete (kroppsarbete) som en
olycka för menniskan, eller sysselsättningen der-
med som ett slags förnedringstillstånd. Han påstår
och ådagalägger med skäl, som svårligen låta sig
gendrifvas, att såväl i allmänhet något, mer eller
mindre, :kroppsarbete utgör sjelfva vilkoret för
helsan hos hvar och en; men derjemte särskildt,
att hvarje sådan individ, äfven bland de si k.
högre klasserna, hvilken icke genom naturanlagens
utmärkande riktning för tankesysselsättningar och
idealitet företrädesvis blifvit utrustad och af ska-
paren ämnad för själs-arbete inom samhället, bör
sjelfmant gifva sig till alt blifva kropps-arbetare,
d. v..s. egna sig åt ett yrke, det der bedrifves
med fysisk kraft, samt göra detta alldeles icke
med föreställningen, att han härigenom förnedrar
sig eller kastar sig i olyckans och eländets ar-
mar, utan tvertom med den upplyftande och
ädla tanken, att ban uppfyller sin rätta bestäm-
melse, hvarmed alltid följer en sann lycka.
Förf. vill följaktligen, att likasom det redan