—
sedt är imedlertid Fredriksborg, såsom jag redan
yttrat, utan tvifvel ett ytterst intressant och be-
undransvärdt minnesmärke af profan gölisk bygg:
nadskonst, och totalintrycket af detsamma må
hafva verit i ordets gompösaste betydelse kung-
ligt den tid, de rika förgyllningarna voro i all
sin glans, bvilka betöckte murarnas alla försirin-
gar, men hvaraf nu kvappast ett spår är qvar.
Bors gen är by sgd på trenne holmar i en heit-li-
ten sjö, längs eter hvars ena halfsirkelbåge den
nätta köpingen Hleröd kröker sig. Den stiger
med sina murar tvärt opp ur vattnet, alldeles
som om sjön vore giord efter slottet och icke
detta sednare anlagdt i sjön. De tre holmarna
äro sammanbundna med murade väldiga broar.
Ett utanverk med kanonuluggar gör mine af att
försvara borgen för fiondtliga anfal!, och först ef-
ter at hafva passerat ett per borggårdar, kommer
man in till sjelfva slottet, som prunkar med djerf-
Va, spotsiga torn, sirliga fönster, Vackra hvalfbå-
var, konstrika burs råk, samt en otalig mängd
basreliefer och hrimskrams. Från ena flygeln
löper ölver vatinet, på en hel rad små hvaill, en
lång venetiansk korridor, der det spökar icke 0-
betydli gt I de arkader. hvilka prydt den med
lersta plye seln, genom hvilken man kommer in på
den inre sloitsgården, äro placerade aderton gre-
kiska gudar och gudinnor, hvilka taga sig särde-
les paradoxt ut i denna för öfrigt götiska arki-
tektur. Byg smästaren har säkert satt dem dit,
för att visa sin klassiska lärdom. Ach, mein
lieber Gott! denna klassiska lirdoml...
I en liten den mest fört; iusande och melanko-
liska skog — jag citerar en originell författares
pbekania ord — belägen på andra sidan vattnet helt