— sedt är imedlertid Fredriksborg, såsom jag redan yttrat, utan tvifvel ett ytterst intressant och beundransvärdt minnesmärke af profan gölisk bygg: nadskonst, och totalintrycket af detsamma må hafva verit i ordets gompösaste betydelse kungligt den tid, de rika förgyllningarna voro i all sin glans, bvilka betöckte murarnas alla försiringar, men hvaraf nu kvappast ett spår är qvar. Bors gen är by sgd på trenne holmar i en heit-liten sjö, längs eter hvars ena halfsirkelbåge den nätta köpingen Hleröd kröker sig. Den stiger med sina murar tvärt opp ur vattnet, alldeles som om sjön vore giord efter slottet och icke detta sednare anlagdt i sjön. De tre holmarna äro sammanbundna med murade väldiga broar. Ett utanverk med kanonuluggar gör mine af att försvara borgen för fiondtliga anfal!, och först efter at hafva passerat ett per borggårdar, kommer man in till sjelfva slottet, som prunkar med djerfVa, spotsiga torn, sirliga fönster, Vackra hvalfbåvar, konstrika burs råk, samt en otalig mängd basreliefer och hrimskrams. Från ena flygeln löper ölver vatinet, på en hel rad små hvaill, en lång venetiansk korridor, der det spökar icke 0betydli gt I de arkader. hvilka prydt den med lersta plye seln, genom hvilken man kommer in på den inre sloitsgården, äro placerade aderton grekiska gudar och gudinnor, hvilka taga sig särdeles paradoxt ut i denna för öfrigt götiska arkitektur. Byg smästaren har säkert satt dem dit, för att visa sin klassiska lärdom. Ach, mein lieber Gott! denna klassiska lirdoml... I en liten den mest fört; iusande och melankoliska skog — jag citerar en originell författares pbekania ord — belägen på andra sidan vattnet helt