UTLÅTANDE AF KOMMITTERADE FÖR UNDERSÖKNING OCH REFORM AF TECHNOLOGISKA INSTITUTET. Forts. fr. gårdagsbl.) mt Kommitterade anse sig icke böra framlägga någon omständlig berättelse om de obehagliga kollisioner mellan direktionens ordförande och direktören, hvarom protokollerne för den 43 och 22 Augusti samma år bära vittne. De i protokollerna synliga anledningarne till dessa kollisioner bestå i några påminnelser, som ordföranden redan den 43 föregående Mars i en promemoria aflemnat angående saknad verkställighet af hvad Institutets stadgar föreskrifva i afseende på utgifvande af berättelser om slöjdernas tillstånd och framsteg, på elevers utländska resor, på deras undervisning i bokföring, på införskrifning af varuprof och verktyg, på de föreskrifna slöjde-expositioner, på tryckning af beskrifning öfver patenter, på direktörens skyldighet att undervisa i grunderna af industrien, m. m. Den förklaring, som direktören öfver dessa anmärkningar afgaf, utgår hufvudsakligen från en ursäkt, som tidt och ofta, påkalladt och opåkalladt, upprepas af honom, nemligen att han är i allt sådant lemnad alldeles ensam och saknar biträde af skickliga personer bland Institutets öfriga tjenstemän. Om denna uppgift är en sanning, så synes det kommitterade temligen påtagligt, att skulden till ett så beklagligt förhållande måste till en ganska betydlig del drabba den, som först, en tid före Institutets öppnande till undervisning, åtog sig a!t hålla en särskild kurs till bildande af lärare, och som sedermera alltid föreslagit dem, hvilka blifvit tillförordnade eller utnämnde. En mycket tät vexling af lärare, deras tillförordnande i stället för tillsättning, deras utväljande efter en grund, som synes oförenlig med Institutets idee, rätt förstådd, de ständiga schismerne och missnöjet, i synnerhet med de mest vetenskapligt bildade bland dem, allt detta synes tillräckligen förklara den öfverklagade bristen på biträde från lärare-personalens sida. Direktionen tyckes deruti ega mindre skuld, såsom ganska lätt är att inse, då det sätt betraktas, hvarpå lärares icke blott antagande, utan äfven afiägsnande hittills tillgått. Det synes kommitterade afgjordt, att direktören klagar öfver ett missförhållande, som han sjelf måste hafva till största delen, om ej helt och hållet, frambragt. De antydda förhållanderne hade imedlertid utledsnat direktionens ordförande, president:n Poppius, så att han i September ingick till Kongl. Maj:t med en underdånig promemoria, d-ri han, sedan han öppet uttalat den öfvertygelse, att Institutets ändamål vore förfeladt, hufvudsakligen genom det ihärdiga sträfvandet att förvandla det till en lägre handtverks-skola, föreslår direktionens förstärkande med några vetenskapsmän och slutligen för egen del anhåller om entledigande från ledamotskapet 1 direktionen. Med nådigt bifall till sistnämnde anhållan, täcktes Kongl. Maj:t den 8 December samma år i nåder förordna en kommitt, som borde undersöka Institutets tillstånd, utlåta sig öfver de stridiga åsigterna af undervisnings-sättet och föreslå bestämda stadganden derom, samt de förändringar i Institutets grundreglor, lärare-personal och utgifts-stat, dem kommiiterade kunde finna af omständigheterna påkallade och ledande till ernående af Institutets ändamål. Bemälde kommilte såg sig föranlåten att infordra håde direktionens och lärarnes utlåtanden öfver frågan och afgaf slutligen sjelf underdånigt betänkande, som hufvudsakligen utgår från den synpunkt, att Institutet är ämnadt till bildande af skickliga fabrikanter och verkmästare, men ingalunda till en vanlig handtverkseller arbetsskola, hvilkens ändamål är vida inskränktare och med långt färre och mindre dyrbara hjelpmedel kan vinnas, samt att till elever endast sådane personer böra antagas, som fyllt femton, eller, i ovanliga fall, minst fiorton år, och besitta ett visst, betydligare kunskapsmått än det, med hvilket elever nu antagas. Hade någon åtgärd blifvit vidtagen i anledning ar detta utlåtande och i enlighet med de deruti uttalade grundsatser, så hade långt före detta den nu rådande undervisnings-methoden och hela förfarandet vid Institutet måst vara hufvudsakligt annorlunda. Men undertecknade kommitterade ans: sig icke behöfva besvära Eders Kongl. Mai:t med en vidlyftigare framställning af hvad de år 4832 utsdde kommitterade yttrat, då detta redan finnes till Eders Kongl. Maj:t ingifvet, och då det dessutom i de hufvudsakligaste åsigterna öfverensstämmer med hvad här längre fram 1 underdånighet kommer att framställas. I det af den förra