UTLÅTANDE AF KOMMITTERADE FÖR UN-
DERSÖKNING OCH REFORM AF TECHNO-
LOGISKA INSTITUTET.
Forts. fr. gårdagsbl.)
mt Kommitterade anse sig icke böra framlägga
någon omständlig berättelse om de obehagliga
kollisioner mellan direktionens ordförande och
direktören, hvarom protokollerne för den 43 och
22 Augusti samma år bära vittne. De i proto-
kollerna synliga anledningarne till dessa kollisio-
ner bestå i några påminnelser, som ordföranden
redan den 43 föregående Mars i en promemoria
aflemnat angående saknad verkställighet af hvad
Institutets stadgar föreskrifva i afseende på utgif-
vande af berättelser om slöjdernas tillstånd och
framsteg, på elevers utländska resor, på deras
undervisning i bokföring, på införskrifning af varu-
prof och verktyg, på de föreskrifna slöjde-exposi-
tioner, på tryckning af beskrifning öfver paten-
ter, på direktörens skyldighet att undervisa i
grunderna af industrien, m. m. Den förklaring,
som direktören öfver dessa anmärkningar afgaf,
utgår hufvudsakligen från en ursäkt, som tidt
och ofta, påkalladt och opåkalladt, upprepas af
honom, nemligen att han är i allt sådant lemnad
alldeles ensam och saknar biträde af skickliga
personer bland Institutets öfriga tjenstemän. Om
denna uppgift är en sanning, så synes det kom-
mitterade temligen påtagligt, att skulden till ett
så beklagligt förhållande måste till en ganska be-
tydlig del drabba den, som först, en tid före In-
stitutets öppnande till undervisning, åtog sig a!t
hålla en särskild kurs till bildande af lärare, och
som sedermera alltid föreslagit dem, hvilka blif-
vit tillförordnade eller utnämnde.
En mycket tät vexling af lärare, deras tillför-
ordnande i stället för tillsättning, deras utväl-
jande efter en grund, som synes oförenlig med
Institutets idee, rätt förstådd, de ständiga schis-
merne och missnöjet, i synnerhet med de mest
vetenskapligt bildade bland dem, allt detta synes
tillräckligen förklara den öfverklagade bristen på
biträde från lärare-personalens sida. Direktionen
tyckes deruti ega mindre skuld, såsom ganska
lätt är att inse, då det sätt betraktas, hvarpå lä-
rares icke blott antagande, utan äfven afiägsnande
hittills tillgått. Det synes kommitterade afgjordt,
att direktören klagar öfver ett missförhållande,
som han sjelf måste hafva till största delen, om
ej helt och hållet, frambragt.
De antydda förhållanderne hade imedlertid ut-
ledsnat direktionens ordförande, president:n Pop-
pius, så att han i September ingick till Kongl.
Maj:t med en underdånig promemoria, d-ri han,
sedan han öppet uttalat den öfvertygelse, att In-
stitutets ändamål vore förfeladt, hufvudsakligen
genom det ihärdiga sträfvandet att förvandla det
till en lägre handtverks-skola, föreslår direktio-
nens förstärkande med några vetenskapsmän och
slutligen för egen del anhåller om entledigande
från ledamotskapet 1 direktionen. Med nådigt
bifall till sistnämnde anhållan, täcktes Kongl.
Maj:t den 8 December samma år i nåder för-
ordna en kommitt, som borde undersöka Insti-
tutets tillstånd, utlåta sig öfver de stridiga åsig-
terna af undervisnings-sättet och föreslå bestämda
stadganden derom, samt de förändringar i Insti-
tutets grundreglor, lärare-personal och utgifts-stat,
dem kommiiterade kunde finna af omständighe-
terna påkallade och ledande till ernående af In-
stitutets ändamål.
Bemälde kommilte såg sig föranlåten att in-
fordra håde direktionens och lärarnes utlåtanden
öfver frågan och afgaf slutligen sjelf underdånigt
betänkande, som hufvudsakligen utgår från den
synpunkt, att Institutet är ämnadt till bildande
af skickliga fabrikanter och verkmästare, men
ingalunda till en vanlig handtverks- eller arbets-
skola, hvilkens ändamål är vida inskränktare och
med långt färre och mindre dyrbara hjelpmedel
kan vinnas, samt att till elever endast sådane
personer böra antagas, som fyllt femton, eller, i
ovanliga fall, minst fiorton år, och besitta ett
visst, betydligare kunskapsmått än det, med hvil-
ket elever nu antagas. Hade någon åtgärd blif-
vit vidtagen i anledning ar detta utlåtande och
i enlighet med de deruti uttalade grundsatser,
så hade långt före detta den nu rådande under-
visnings-methoden och hela förfarandet vid Insti-
tutet måst vara hufvudsakligt annorlunda.
Men undertecknade kommitterade ans: sig icke
behöfva besvära Eders Kongl. Mai:t med en vid-
lyftigare framställning af hvad de år 4832 ut-
sdde kommitterade yttrat, då detta redan finnes
till Eders Kongl. Maj:t ingifvet, och då det dess-
utom i de hufvudsakligaste åsigterna öfverens-
stämmer med hvad här längre fram 1 underdå-
nighet kommer att framställas. I det af den förra