då amiral Kreuger tillträdde detta embete. Den na nedsättning skedde nära 7 månader innan a miral Kreuger utnämndes till chef i förvaltningen och samtidigt med regleringen af löneinkomsterne för befälbafvande amiralen i Carlskrona, båda ge nom ett Kongl. bref af d. 22 Febr. 4844. Ami ral Kreuger utnämndes icke till chef i förvaltningen förrän d. 44 Sept. nyssnämnde år. Minerva uppgilver att H. E. friherre Lager. bjelke såsom chef för sjöförsvarsdepartementet innehaft den våning, expeditionschefen Gynther nu bebor. Detta är ett misstag. Det var den vining, amiral Kreuger för närvarande bebor, som var anslagen åt friherre Lagerbjelke till boställe, ej i egenskap af chef för sjöförsvarsdepartementet, utan såsom chef för flottan. Men H. E. friherre Lagerbjelke erhöll 4844 Kong! Maj:ts nådiga tillstånd, att disponera f. d. generaladjutantsbostället, och han disponerade det för expeditionschefen. Stationsbefälhafvaren disponerar, enligt reglementet, alla boställsrum, men ej för egen räkning, utan för stationens embetsoch tjenstemän. Minerva säger till slut, att både departementschefen och expeditionschefen erhållit boställan fn nalura. Departementschefen har ej som sådan boställe, utan som chef för flottan. För expeditionschefsembetets innehafvare är icke något boställe anslaget; men den nuvarande begagnar, med nådigt tillstånd, det boställe, som är stäldt till Kongl. Mai:ts egen disposition. Sedan vi nu meddelat den faktiska utredning af förhållandet, oss blifvit lemnad, torde det omdöme bhbos läsaren lätt bilda sig, att 7 fall amiral Kreuger icke skulle erhålla full ersättning för de förmåner, af hvilka han går miste genom afträdandet af den våning, han nu bebor, så vore en orättvisa begången emot denne förtjente och aktade man; och det är en sådan orättvisa, äfinerva naturligtvis genom sin artikel vill få allmänheten att tro verkeligen vara af regeringen begången. Det är dock ingen anledning till den förmodan, att ej amiral Kreuger får fullgodt vederlag för hvad han förlorar; först i händelse detta, emot all rimlighet och billighet, ej skulle ske, hade Minerva rätt i sina reflexioner. Om Minerva ger sig lite tålamod, så får hon väl se huru härmed kommer att gå.