beslutats — och äfven detta vet man redan! -
att förvisa en mängd författare från Berlin,
massa, och det har till och med varit fråga a!
ej skona Berlins egna infödingar vid denna u!
gallring. Man gjorde i förra veckan börja
med två, som icke ens voro födda inor
Preussen — von TIizstein och Hecker — fö
att visa konseqvens får man icke stadna der
vid; och sedan man frångått att rälta sig efte
gällande lag, för att följa så kallad kabinetts- oc
och polis-lagfarenhet, så förfar man rigtigt ut
att icke göra någonling till hälften, hvilket vor
lika illa bevändt. Mellan Preussen och Osterriki
råder härvid en ganska märkvärdig olikhet; ke
sarstatens jernhårda absolutism uppträder aldri
rått och våldsamt, utan begagnar alltid de lena
ste åtbäfvor på vägen till sitt mål, medan god
tycket hos oss är paradt med militäriskt trot
och bjudes oss liksom på bajonettspetsen. I Wie
skulle Hrr von Iizstein och Hecker hafva oupp
hörligt blifvit följda i spåren af polisens spioner
men om de anmält sig till uppvaktning hos Furs
Metternich, så skulle ban mo!tagit dem med et
nådigt leende och Furst Colloredo skulle kanskt
bjudit dem återkomma till dinen; det är till oct
med möjligt att de blifvit presenterade för der
kejserliga famillen, ungeför som man förevisa
vildar, och i Schönbrunn skulle tilläfventyrs en
kopp tå blifvit presenterad för dem från nå-
gon af de sköna erkehertiginnornas tebord; kort
sagdt, man skulle bafva gjort allt, för att åer-
sända republikanerna till Baden med den öfver-
tygelsen, att det med absolutismen i Wien icke
är så illa som man föreställer sig, och att den åt-
minstone är intagande i sitt yttre väsen. Men i
Berlin deremot! Ve det Geheimeråd, som der
vågat beskära dem en vänl:g blick! Hvarje Hof-
junkare skulle ansett för sin pligt att öppet visa
dem sitt förakt, och en simpel polisbetjent var
lagom nog, för alt fösa två af Tysklands mest
högaktade representanter och talare, likt ett par
lösdrifvare, från värdshuset till iernvägen. Det
berättas att Furst Metternich sait opasslig i en
hvilstol, när han erhöll underrättelsea om denna
förvisning. IHastist stod han upp, gned händerna
mot hvarandra med välbehag, och lät, med sitt
vanliga fina småleende, undfalla sig några ord om
nödvändigheten af en åtgärd, hvilken utan tvif-
vel måste varit särdeles tfärdigad af omstän-
digheterna. Furst Metternier är en skarpsynt
statsman; men han behöfde ej hälften af sin djupa
statsmannabliek, för att genast upptäcka huru
mycket detta missgrepp måste nedsätta Preus-
sen inför hela Tysklands ögon. Det oaktadt
denna militäriska cynism hellre sedd af oss här
i Berlin, än de österrikiska artigheterna skulle
hafva varit; den förra visar åtminstone ärligt sitt
hat, och mot detsamma uppträder den fördöman-
de allmänna meningen lika obeslöiad, utan fruk-
tan för några hemliga fängelser eiler för hårda
straff i all höflighet och allsköns tystnad. Ganska
sannolikt är imedlertid att grefve von Arnim, ef-
ter denna råa handling, icke länge kan hålla sig
uppe på sin plats såsom minister för inrikes ären-
derna och polisen. Djup förbittring och all-
män missbelåtenhet herrska hos folket, öfver bå-
de honom och hans embetsmannabestyr. Man
skall nödgas uppoffra honom åt denna opposition,
likasom man uppoffrade Hr von Rochow, och off-
ret sades i går redan vara skedt, hans alskeds-
ansökning bifallen, och hans endtledizande ur
statstjensien utsatt till konungens återkomst.
(Slutet följer.)
SES TES FT