I klinga utan gensvar. Begynnelsen skulle natur-
Iligtvis ha gjorts med att föra Preussen sjelft till
I medborgerlig frihet; men i stället äflas man med
Jtilldanandet af den så kallade kristliga staten,
hvilken innefattar en modern medeltid och har
lådragit sig det bittrase klander hos det frisin-
nade partiet. Jag har tillåtit mig att något om-
Iständligare skildra detta förhållande, för att äfven
Jåt Sverige lemna nyckeln till den gåtan, att preus-
siska styrelsens syften kunnat röna en så häftig
opposition af allmänna tänkesättet, icke blott in-
om sjelfva det preussiska området, utan i hela
Tyskland, och hvarföre, då det icke tycks ligga i
konungens och hans ministrars öfvertygelse att
såsom den rätta erkänna den väg, hvilken af fol-!
kets röst utpekas på landtdagarne och genom j
pressen, så vidt denne kan yttra sig, man finner sig
böjd för åtgärder, som mer och mer måste öka!
tvedrägten. Man utgår hufvudsakligen från den!
förvillande tankan att folket alldeles icke hyser
något begär efter grundlaglig frihet: att detta blott
finnes hos en hop oroliga hufvuden, med tidnings-
skrifvarne i spetsen, och att man blott behöfver
använda tillräcklig stränghet emot dessa orostiftare,
för att få vara i fred på lång tid. Obekantskap
med rätta och sanna förhållandet, missledande fö-
respeglingar af smickrare och ögontjenare, och
den slöa trälaktighet, som alltför ofta träder fram
att låta se sig, så väl ur hopen som ur embets-
mannaskaran, bidraga att stärka sjelfförvillelsen;
fastän man väl skulle kunna tycka att företeel-;
serna vid de sednaste landtdagarne, samt så
många andra i samma syftning, ändtligen borde;
hafva öfvertygat om att det är nationens kärna,
och ej en handfull skriftställare eller revolutio-
nrer, som yrka på nationens långt för detta ut-
låfvade lösgifning ur omyndighetstillståndet. Men
blind för dessa och för alla andra så omisskän-
liga tecken, och intagen af den en gång fattade;
fördomen, måste regeringen harmas öfver att pres-;
sen här i Berlin och inför regeringens ögon icke!
blott lånar sig till tolk åt oppositionen, utan fin-
ner så mycket understöd vid denna verksamhet.
Många författare vistas äfven här, som gjort nä-
stan till sitt yrke att förse tidningar på andra
håll med tidningsartiklar; och ju strängare cen-
suren förfar här i hufvudstaden — ju mindre Ber- I
lins inhemska tidningsblad förmå säga och våga.
säga — ju ifrigare söka provinsbladen och tidnin-
garne i andra tyska stater att skaffa sig korre-.
spondenter i Berlin, hvilka upplysa dem om.
Preussens inre ställningar och förhållanden. Be-l
gärligheten efter dessa underrättelser i det öfriga;
Tyskland är nu mera: sådan, att der icke gifves
ett enda tidningsblad af någon betydenhet, som
icke har åtminstone någon korrespondent i Ber-
lin; men de fleste hafva tre, fyra och ännu flera,
hvilka honoreras med tämligen ansenliga arfvoden;
och sålunda kan man lätt föreställa sig huru dessa,
nyhetskrämare äflas att från Berlin berätta allt
hvad här sker och icke sker: huru de samla upp
allt sqvaller, utstoffera dagens rykten och sjelfva
påbitta nya, samt härigenom på allt sätt oroa ve-
derbörande maktinnehafvare. Man skulle med
ens göra en ända på hela trafiken, om man kun-
de besluta sig till att följa en mera frisinnad
rigtning i offentliga angelägenheter, om man gjor-
de tryckfriheten till en sanning och lyssnade till
hvad !olket verkligen behöfver och önskar. Men
det är just detta, som man icke vill, och derföre
söker man hjelpa saken med förökad stränghet
och med polisåtgärder. At embetsmännen harl
man, såsom deras första pligt, inskärpt hemlig-
hållandet af allt hvad som sker inom deras tjen-
stemannakrets; ej det minsta deraf bör binna tilll:
allmänhetens kunskap; endast lagstadganden och
påbud skola framträda ur det fördolda, som om
de fallit ned från skyn, så att den bungriga jur-
l
nalistligan, ej må ana någonting derom på för-
band. Man fruktar att publikens samtal öfver
åtgärder, som äro i verket, skulle kunna åstad-
komma oroliga uppträden; ty man har mer än en
gång rönt dylika följder af formligen offentliggjor-!
da åtgärder, t. ex. lagen om ägtenskapsskilnad,:!
hvilken måste lemnas att förfalla af sådan anled-:
ning. Men sjelfva denna fruktan är vältalig. I!
stället för att finna nödigt och nyttigt att vigtiga
förslag bringas till nationens kännedom, innan de,
såsom utfärdade lagbud, icke mera kunna ändras: l
i stället för att söka förnimma allmänna menin-
gen på förhand, anser man som ett brott, om l
någon förråder hvad som tillämnas i den vägen; Å
det är omöjligt att till denna hemliga rädsla upp- l
täcka någon annan förklaringsgrund, än det hem- (
liga medvetandet att lagstiftningen och regerin- !
gens afsigter stå i strid med folkets öfvertygelse;
och;ty värr är detta ock förhållandet, som ni
ser. Ingenting genom folket, men allt för fol-J:!
ketv, så låter den välmenande absolutismens val-
språk; men huru skall väl denna kunna verka för
folkets väl, när hon omhöljer sig med en hem-
lighetsslöja, som för henne sjelf skymmer bort
hvar folkets väl är beläget? — Det svåraste för
en sådan regering är, att hon med alla sina sträf-
vanden går miste om målet. Väl är hemlighet il
embetsmannavärf påbjuden vid det strängaste an-
svar och tjenstens förlust; men ändå vidtages in-
genting inom embetsverken, som man ej får höral
omtalas allmänligen, få dagar efter sedan det
skett. En stor del af embetsmannaklassen, tilll
och med i de högsta regionerna, kan self räknas
bland de missbelåtna, och önskar framskri:dande
i en friare rigtning; och sjelfva ofantligheten af
den embetsmannahär, som här ligger sammandra-
gen, underlättar det förbjudna meddelandet af
hvad som sker eller förehafves. För mången der-
AR an !. TER 0 md: OL 8 Anga oh a Op AVR