on a mn nn nn rRR RR RNnr
den der boende Wilhelm Juliers, sonson till den
i Frankrike fångne grefve Guido af Flandern. —
Denne lät han veta tilldragelserna och tillika bed-
ja, att genast komma till Brägge och i farfaderns
ställe mottaga styrelsen öfver Flandern.
De fångne uppställde han sedan på torget och
lofvade före aftonen besluta öfver dem. Derefter
skyndade han hem med Guelf. Borgarne ledsagade
dem dit och ställde en hedersvakt utanför huset
— hvarifrån Gabriela nu framstörtade, föll ur fa-
drens i Guelfs armar, kysste och välsignade beg-
ge, förde dem in och stängde dörren till rummet
nu återseendets och kärlekens heliga kapell.
Eftermiddagen stod Peter Konink på torge
omgifven af borgarne, hvaraf en höll den flygan-
de fanan med flandriska lejonet. De fransyska
fångarne framfördes, och hvar och en af dem
måste svärja, att aldrig mera föra vapen emo
Flandern. Så snart de aflagt eden, fördes de wu
staden, för att vidare befordras öfver gränsen
Då nu de siste voro aftågade och Peter Koninl
ville återvända hem, kommo timmermännen, bä
rande en likkista och deruti deras dödade ålder
mans lik. I liktiget voro alla de borgare, hvil
ka varit dömda att i dag dö på schavotten, hvar
byggnad föranledt den aflidnes död.
Peter Konink stadnade, trädde fram och sade
Det är rätt. Byggmästaren, som med tung
hjerta för oss uppförde sechavotten och derför
mördades, förtjenar denna heder. Sätt ner lik
kistan, äfven jag följer den till grafven. — Ha
böjde sig deröfver, en tår föll derpå och han sa
de: Din själ är redan i det goda hemmet, t
din själ var god, och derifrån ser och glädjer di