on a mn nn nn rRR RR RNnr den der boende Wilhelm Juliers, sonson till den i Frankrike fångne grefve Guido af Flandern. — Denne lät han veta tilldragelserna och tillika bedja, att genast komma till Brägge och i farfaderns ställe mottaga styrelsen öfver Flandern. De fångne uppställde han sedan på torget och lofvade före aftonen besluta öfver dem. Derefter skyndade han hem med Guelf. Borgarne ledsagade dem dit och ställde en hedersvakt utanför huset — hvarifrån Gabriela nu framstörtade, föll ur fadrens i Guelfs armar, kysste och välsignade begge, förde dem in och stängde dörren till rummet nu återseendets och kärlekens heliga kapell. Eftermiddagen stod Peter Konink på torge omgifven af borgarne, hvaraf en höll den flygande fanan med flandriska lejonet. De fransyska fångarne framfördes, och hvar och en af dem måste svärja, att aldrig mera föra vapen emo Flandern. Så snart de aflagt eden, fördes de wu staden, för att vidare befordras öfver gränsen Då nu de siste voro aftågade och Peter Koninl ville återvända hem, kommo timmermännen, bä rande en likkista och deruti deras dödade ålder mans lik. I liktiget voro alla de borgare, hvil ka varit dömda att i dag dö på schavotten, hvar byggnad föranledt den aflidnes död. Peter Konink stadnade, trädde fram och sade Det är rätt. Byggmästaren, som med tung hjerta för oss uppförde sechavotten och derför mördades, förtjenar denna heder. Sätt ner lik kistan, äfven jag följer den till grafven. — Ha böjde sig deröfver, en tår föll derpå och han sa de: Din själ är redan i det goda hemmet, t din själ var god, och derifrån ser och glädjer di