den i landet utbredda konstitutionella rigtningen, men flere af hans medbröder anse att man bör gå försigtigt och mera moderat till väga, och hoppas ait genom Konungens decision denna deras tanka skall blifva segrande. Förvisningsåtgärderne emot såväl infödde som främmande skriftställare i Berlin hafva ej ännu kommit till verkställighet, ehuru åtskilliga förberedande steg blifvit tagna, och saken är ajournerad till Konungens hemkomst. Grefve von Arnim säges hafva anbefallt von Ilzsteins och Heckers förvisning från Berlin och Preussen, utan att dessa gifvit ringaste anledning eertill, endast och allenast för att visa Preussen och Tyskland, att alla tankar på konstitutionalitet i Preussen numera blifvit gifna på båten. Eti rykte går, att Arnim skulle lemna ministeren; stapner han deremot qvar, och sakerna drifvas till ytterlishet, så torde ingen dödlig förmå beräkna hvarthän detta kommer att leda så väl för Preussen särskildt som för Tyskland i allmänhet. Under dessa förhållanden får det en ökad märkvärdighet, att Konung Fredrik Wilbelm, vid sitt besök i Königsberg på resan till Köpenhamn, i temligen onådiga ordalag tilltalat borgerskapets deputerade, då de uppvaktade honom, och efter talets slut vändt dem ryggen. Königsberg anses, såsom bekant är, för liberalismens brännpunkt i Preussen. Vi skole en annan dag meddela något utförligare om detta märkliga uppträde, men hinne ej för ögonblicket. Justitierinistern Uhden har vägrat en celeber advokat, Gräff, tillåtelse, att få öfvertaga försvaret inför domstol för den fabriksägare Schlöffel från Breslau, som för närvarande hålles fängslad i Berlin, såsom anklagad för högförräderi. I Wien har hofkommissionen för läroverken beslutit, att hädanefter Jesuiter få anställas såsom lärare inom Österrikiska monarkien. Jesuiter, som anmäla sig till dylika befattningar, behöfva ej undergå några lärdomsprof. I Carlsrube hafva våldsamma uppträden förefallit emellan underofficerare och manskap af ett der förlagdt dragonregemente och folket. Man känner ej anledningen, men dragonerna hafva stormat en krog och andra bus i ena förstaden, pryglat invånarne och sönderslkagit allt hvad de kommo öfver. Man fruktade ännu större oordningar. RYSSLAND. Keisar Nicolaus har plötsligen förändrat planen för sin resa, hvilken skulle från Warschau gå på Kiew till en stor mönstring, och i stället styrt kosan rakt på S:t Petersburg, der H. M. inträffat d. 9 dennes om aftonen. Från Ryska gränsenn skrifves d. 2, att anledningen till Kejsarens hastiga hemresa skall vara upptäckten af en komploit i S:t Petersburg; men som allting dylikt insvepes i den tätaste slöja i Ryssland, så torde man svårligen få reda på huru härmed i sjelfva verket förhåller sig. I Östersjöprovinserne säges en befallning hafva emanerat, att Ryska språket hädanefter skall begagnas i skolorna i stället för det Tyska. I Keisarens svärson, Hertigen af Leuchtenberg, synes ej trifvas i Ryssland. Han har begärt att ett par år få vistas med sin familj ettdera i Bäjern eller i Paris, men Kejsaren vill för ingen del samtycka härtill. Kejsarinnan och hennes. döttrar söka bemedla saken, men hittills utan. framgång. Den i guvernementet Pultava belägna distriktstaden Krementschuk, som har en befolkning af 48009 menniskor och är en af de vigtigaste handelsplatserna i vestra Ryssland, har lidit ofantligt genom en öfversvämning af Dniepern, som räckt i flera dagar. Hela befolkningen bivuakerar på höjderna omkring staden, der man skyndade att uppföra baracker. TSCHERKESSIEN. Bref från Odessa af den 22 Maj innehålla, att den af grefve Woronzoff kommenderade expeditionen emot Tscherkesserna, under Schemil Bey, icke varit lycklig. Ryska trupperna hade lidit mycket af köd och brist på lifsmedel, och nödgades draga sig tillbaka. Schemil hade uppmanat alla provinser i landet att resa sig, och förklarat att ban skulle behandla såsom fiender alla dem, som icke grepo till vapen. Abbas hade erkännt den chef han utnämnt Tör dem, hvars pamn är Soliman-Effendi, och en af honom utfärdad proklamation, som är svar på grefve Woronzoffs, var utspridd till alla de Kaukasiska folken. I denna handling yttras, att han icke fruktar de emot honom afsända 480,00 ryssar; ty Ryssland hade förgätit rättvisan, och Gud bade derföre satt Schemil svärdet i händerna för att ålerställa densamma.n kossa I I I — Den kungliga familen gjorde Midsommarsdagen en promenad på Djurgården. KI. 7 e. m. visade sig Kronprinsen till häst, åtföljd af två uppvaktande, och en stund derefter kommo DD. MM. Konungen och Drottningen tillika med Prins