den i landet utbredda konstitutionella rigtningen,
men flere af hans medbröder anse att man bör
gå försigtigt och mera moderat till väga, och hop-
pas ait genom Konungens decision denna deras
tanka skall blifva segrande. Förvisningsåtgärderne
emot såväl infödde som främmande skriftställare i
Berlin hafva ej ännu kommit till verkställighet,
ehuru åtskilliga förberedande steg blifvit tagna,
och saken är ajournerad till Konungens hemkomst.
Grefve von Arnim säges hafva anbefallt von Ilz-
steins och Heckers förvisning från Berlin och
Preussen, utan att dessa gifvit ringaste anledning
eertill, endast och allenast för att visa Preussen
och Tyskland, att alla tankar på konstitutionali-
tet i Preussen numera blifvit gifna på båten. Eti
rykte går, att Arnim skulle lemna ministeren;
stapner han deremot qvar, och sakerna drifvas till
ytterlishet, så torde ingen dödlig förmå beräkna
hvarthän detta kommer att leda så väl för Preus-
sen särskildt som för Tyskland i allmänhet.
Under dessa förhållanden får det en ökad märk-
värdighet, att Konung Fredrik Wilbelm, vid sitt
besök i Königsberg på resan till Köpenhamn, i
temligen onådiga ordalag tilltalat borgerskapets de-
puterade, då de uppvaktade honom, och efter ta-
lets slut vändt dem ryggen. Königsberg anses,
såsom bekant är, för liberalismens brännpunkt i
Preussen. Vi skole en annan dag meddela något
utförligare om detta märkliga uppträde, men hin-
ne ej för ögonblicket.
Justitierinistern Uhden har vägrat en celeber
advokat, Gräff, tillåtelse, att få öfvertaga försva-
ret inför domstol för den fabriksägare Schlöffel
från Breslau, som för närvarande hålles fängslad
i Berlin, såsom anklagad för högförräderi.
I Wien har hofkommissionen för läroverken be-
slutit, att hädanefter Jesuiter få anställas såsom
lärare inom Österrikiska monarkien. Jesuiter,
som anmäla sig till dylika befattningar, behöfva
ej undergå några lärdomsprof.
I Carlsrube hafva våldsamma uppträden före-
fallit emellan underofficerare och manskap af ett
der förlagdt dragonregemente och folket. Man
känner ej anledningen, men dragonerna hafva stor-
mat en krog och andra bus i ena förstaden, pryg-
lat invånarne och sönderslkagit allt hvad de kom-
mo öfver. Man fruktade ännu större oordningar.
RYSSLAND. -
Keisar Nicolaus har plötsligen förändrat planen
för sin resa, hvilken skulle från Warschau gå på
Kiew till en stor mönstring, och i stället styrt
kosan rakt på S:t Petersburg, der H. M. inträffat
d. 9 dennes om aftonen. Från Ryska gränsenn
skrifves d. 2, att anledningen till Kejsarens ha-
stiga hemresa skall vara upptäckten af en kom-
ploit i S:t Petersburg; men som allting dylikt
insvepes i den tätaste slöja i Ryssland, så torde
man svårligen få reda på huru härmed i sjelfva
verket förhåller sig.
I Östersjöprovinserne säges en befallning hafva
emanerat, att Ryska språket hädanefter skall be-
gagnas i skolorna i stället för det Tyska. I
Keisarens svärson, Hertigen af Leuchtenberg,
synes ej trifvas i Ryssland. Han har begärt att
ett par år få vistas med sin familj ettdera i Bä-
jern eller i Paris, men Kejsaren vill för ingen
del samtycka härtill. Kejsarinnan och hennes.
döttrar söka bemedla saken, men hittills utan.
framgång.
Den i guvernementet Pultava belägna distrikt-
staden Krementschuk, som har en befolkning af
48009 menniskor och är en af de vigtigaste han-
delsplatserna i vestra Ryssland, har lidit ofantligt
genom en öfversvämning af Dniepern, som räckt
i flera dagar. Hela befolkningen bivuakerar på
höjderna omkring staden, der man skyndade att
uppföra baracker.
TSCHERKESSIEN.
Bref från Odessa af den 22 Maj innehålla, att
den af grefve Woronzoff kommenderade expedi-
tionen emot Tscherkesserna, under Schemil Bey,
icke varit lycklig. Ryska trupperna hade lidit
mycket af köd och brist på lifsmedel, och nöd-
gades draga sig tillbaka. Schemil hade uppmanat
alla provinser i landet att resa sig, och förklarat
att ban skulle behandla såsom fiender alla dem,
som icke grepo till vapen.
Abbas hade erkännt den chef han utnämnt
Tör dem, hvars pamn är Soliman-Effendi, och en
af honom utfärdad proklamation, som är svar på
grefve Woronzoffs, var utspridd till alla de Kau-
kasiska folken. I denna handling yttras, att han
icke fruktar de emot honom afsända 480,00
ryssar; ty Ryssland hade förgätit rättvisan, och
Gud bade derföre satt Schemil svärdet i hän-
derna för att ålerställa densamma.n
kossa
I
I
I
— Den kungliga familen gjorde Midsommars-
dagen en promenad på Djurgården. KI. 7 e. m.
visade sig Kronprinsen till häst, åtföljd af två
uppvaktande, och en stund derefter kommo DD.
MM. Konungen och Drottningen tillika med Prins