vakter aflöste hvarandra och drogo sedan till slot-
tet. Äfven derifrån ljöd en glad musik och mat-
salen var rikt upplyst. Ståthållaren gaf en af
skedsfest för sonen och det vanliga sällskapet var
tidigt samladt. Bäågarne klingade och tömdes fli-
tigt, och snart hade det eldiga vinet gjort sin ver-
kan på gästerna. Guelf drack sparsamt, Men va
glad, tog del i samtalet, manade gästerna att drie-
ka och fylide deras bägare. Ståthållaren var nöjt
härmed och gaf honom tecken af bifall, dervic
han skämtande tillade:
Du bättrar dig redan, och fortfar du så, kar
du om ett år återkomma till Brögge.
Sedan flera timmar tillbragts med skämt oci
drickande, gaf ståthållaren, som äfven kände vi
nets verkan, tecken till uppbrott och erinrad
gästerna; att sömnen var desto nödigare, som d
redan före solens uppging måste alla vara upp
och närvarande för att vaka öfver ordningen vi
afrättningen.
Efter några minuter var salen tom — endas
fadren och sonen voro qvar — och om den sed
nare förut visat sig glad, blef han nu allvarsar
och nedslagen. — Han såg orolig på fadren oc
räckte honom handen.
Denne sade: God natt, Guelf! Vinet synt
icke hafva bekommit dig — sof väl — jag bar
dag varit nöjd med dig — fortfar så — munti
dig, och du kan.snart återvända från Frankrike
Men Guelf fasthöl! fadrens hand och tryck
den häftigt.
,Hvad är det? sade ståthållaren — vill d
redan taga afsked? Låt oss spara det till i mo
gon, efter afrättningen. God natt!
Nu gick fadren, och rörd och beklagande så
sonen efter honom. Åfven han gick ur sale
men icke till sin sängkammare, utan till ett de
intill beläget rum. Här tillslöt han dörren, stö
de sig mot fönstret och skådade tankfull uti de
lugna natten. Allt omkring var stilla. I slotte
venstra flygel, der riddarne och betjeningen bor