vakter aflöste hvarandra och drogo sedan till slottet. Äfven derifrån ljöd en glad musik och matsalen var rikt upplyst. Ståthållaren gaf en af skedsfest för sonen och det vanliga sällskapet var tidigt samladt. Bäågarne klingade och tömdes flitigt, och snart hade det eldiga vinet gjort sin verkan på gästerna. Guelf drack sparsamt, Men va glad, tog del i samtalet, manade gästerna att drieka och fylide deras bägare. Ståthållaren var nöjt härmed och gaf honom tecken af bifall, dervic han skämtande tillade: Du bättrar dig redan, och fortfar du så, kar du om ett år återkomma till Brögge. Sedan flera timmar tillbragts med skämt oci drickande, gaf ståthållaren, som äfven kände vi nets verkan, tecken till uppbrott och erinrad gästerna; att sömnen var desto nödigare, som d redan före solens uppging måste alla vara upp och närvarande för att vaka öfver ordningen vi afrättningen. Efter några minuter var salen tom — endas fadren och sonen voro qvar — och om den sed nare förut visat sig glad, blef han nu allvarsar och nedslagen. — Han såg orolig på fadren oc räckte honom handen. Denne sade: God natt, Guelf! Vinet synt icke hafva bekommit dig — sof väl — jag bar dag varit nöjd med dig — fortfar så — munti dig, och du kan.snart återvända från Frankrike Men Guelf fasthöl! fadrens hand och tryck den häftigt. ,Hvad är det? sade ståthållaren — vill d redan taga afsked? Låt oss spara det till i mo gon, efter afrättningen. God natt! Nu gick fadren, och rörd och beklagande så sonen efter honom. Åfven han gick ur sale men icke till sin sängkammare, utan till ett de intill beläget rum. Här tillslöt han dörren, stö de sig mot fönstret och skådade tankfull uti de lugna natten. Allt omkring var stilla. I slotte venstra flygel, der riddarne och betjeningen bor