PRESTE-STÅNDETS DISKUSSION DEN 2 NOVEMBER 1844, ANGÅENDE DE TYSTA FÖRMÅNSRÄTTERNAS AFSKAFFANDE, Då brist på utrymme i bladet under riksdagen nödgade oss att förbigå flera intressanta diskussioner, bafva vi utvalt och ämna efterhand meddela dem deribland, som ännu kunna anses underhåll: intresset genom den upplysning de sprida, vare sig öfver föremålen eller öfver den diskuterande församlingen. I synnerhet i sednare afseende har följande diskussion synts oss värd att upptagas, såsom ett vigtigt bidrag till kännedomen om vissa ledamöters i det högvördiga ståndet tänkeoch handlingssätt: Doktor Norström: Den fråga, som nu inom de! högv. Ståndet förekommer till pröfning, är onekligen af stor vigt. På dess afgörande kommer nemliger att bero, huruvida omyndig vidare skall hafva att a! samhället påräkna det faderliga hägn. som hans värnlösa belägenhet rättvisligen synes påkalla, eller om detta samhälle kan, för de materiella intressenas skull, uppoffra denna hans naturliga rättighet; och blottställa honom för lidanden och förluster, dem har icke varit i stånd, ja! icke ens egt rättighet att förekomma och afvärja. Frågan angår den s. k. tysta förmänsrätten. Såsom skäl för dennas borttagande anföras vanligen, dels den osäkerhet för inteckningshafvare, som anses blifva en oundviklig följd af detta den omyndiges privilegium, så länge detta qvarstär i sin nuvarande exclusiva form, dels ock, att detta privilegium, i vissa fall, icke kan anses innebära den trygghet i afseende ä myndlings egendom, som lagen åsyftar. Hvad det förra skälet angår, kan, ty värr! icke förnekas, att ju lagen någon gång blifvit eluderad, deis derigenom att förmyndare afhändt sig sin egendom, och sålunda tillintetgjort den omyndiges förmånsrätt, dels också genom förmyndares uppsiätligen svekfulla förhållande, som haft till följd större eller mindre förluster för den omyndige. Men dessa exempel äro lyckligtvis få. Förlusterna bade ock säkert till någon del kunnat förebyggas, derest behörigen iakttagits de i lag påbudna kontroller. Å andra sidan måste för visso antagas, att vida flera och känbararc förluster skolat drabba den omyndige, derest ickt den nu öfverklagade tysta förmånsrätten värna honom mot en pligtförgäten förmyndares oredliga tillgrepp, eller skyddat och bevakat hans fördel, di värdslöshet och dolska å förmyndarens sida satt der på spel. Hvad nu den föreslagna lagförändringen angår, kan jag, för min del, icke åtnöjas med den lägre plats, som, vid uppgörandet af listan å borgenärerne i förmyndares konkurs, blifvit anvisad den omyndige, då han fått rum näst efter samtelige inteckningshafvare; enär, i följd häraf, omyndiges fordran i föräldrars eller förmyndares egendom ovilkorligen måste stå tillbaka icke blott för dem, son haft inteckning före det gäldenären förmynderskal sig iklädt, såsom nu gällande lag innehåller, utar ock för alla dem, hvilka derefter möjligen fått sin: fordringar genom inteckning i förmyndarens egenden betryggade. Riktig och behörig är här också der anmärkning, att inteckningsegares och omyndigs for. dringar tillkommit under ganska olika förhållamden då den förre, eller inteckningshafvaren, egt rättighet att sjelf råda öfver sin egendom, sä löst sem fast och att mot pant eller annan säkerhet utställa sind penningar på ränta, hos hvilken han för godt fun nit; hvadan han således har att skylla sig sjelf, deres några förluster drabba honom, hvaremot en omyn: dig, enär han icke har laglig rättighet att i någo motto disponera om sin egendom, utan i thy afseen de beror af förmyndaren, följaktligen är helt och hållet oskyidig till de förluster, som i financielt af seende kunna träffa honom. Vid sådant förbälland tyckes det också vara mindre rättvist att ställa ho nom i jemnlikhet med, ännu orättvisare att ställ honom efter samtlige inteckningshafvare utan undan tag. Detta är nu ena sidan af saken — å den an gra får icke förnekas, det ju ätskilliga, deriblant flera väsendtliga, olägenheter härröra af denna tyst förmånsrätt, sådan den ännu med gällande kraf qvarstår i vår lagbok. Det får ej förnekas, att der menligt inverkar på real-krediten, att den försvåra låneafhandlingar mot fastighetspant i allmänhet, ge nom de härmed förknippade omvägar att erhäll: fullt tillförlitlig kännedom om och huruvida låntaga ren i egenskap af förmyndare är redovisningsskyldig att förmyndaren härigenom utestänges från de, så som förmånligast ansedda, län utur allmänna kasso och fonder. Dessa äro de hufvudsakliga olägenheter som den tysta förmånsrätten har med sig. Afvel de förtjena afseende. Att nu finna någon utväg til minskande eller undanrödjande af dessa hinder oci olägenheter, utan att med detsamma träda den omyn diges rätt för nära, och att sälunda i möjligast: måtto förena det allmännas fördel med den en skilde myndlingens tillbörliga skydd mot möjlig förluster är sätedes problemet, som skall lösas. Åt detta skettt på ett fullt tillfredsställande sätt i de framlagda lagförslaget, vägar jag icke medgifva. Bett förslag torde, efter mäångas omdöme, anses gynn samhällets materiella intressen mera än som står till sammans med den omyndiges tillständiga rätt ocI fördel, i thy, att inteckningshafvare, enligt hvad re dan är nämndt, utan afseende derå, om intecknin garne i förmyndarens egendom tillkommit före elle efter det låntagaren åtagit sig förmynderskap, hä SFR BOTT NOS IE SANERAS ETEOKLES