PRESTE-STÅNDETS DISKUSSION DEN 2 NO-
VEMBER 1844, ANGÅENDE DE TYSTA FÖR-
MÅNSRÄTTERNAS AFSKAFFANDE,
Då brist på utrymme i bladet under riksdagen
nödgade oss att förbigå flera intressanta diskussio-
ner, bafva vi utvalt och ämna efterhand meddela
dem deribland, som ännu kunna anses underhåll:
intresset genom den upplysning de sprida, vare
sig öfver föremålen eller öfver den diskuterande
församlingen. I synnerhet i sednare afseende
har följande diskussion synts oss värd att uppta-
gas, såsom ett vigtigt bidrag till kännedomen om
vissa ledamöters i det högvördiga ståndet tänke-
och handlingssätt:
Doktor Norström: Den fråga, som nu inom de!
högv. Ståndet förekommer till pröfning, är onekligen
af stor vigt. På dess afgörande kommer nemliger
att bero, huruvida omyndig vidare skall hafva att a!
samhället påräkna det faderliga hägn. som hans värn-
lösa belägenhet rättvisligen synes påkalla, eller om
detta samhälle kan, för de materiella intressenas
skull, uppoffra denna hans naturliga rättighet; och
blottställa honom för lidanden och förluster, dem har
icke varit i stånd, ja! icke ens egt rättighet att fö-
rekomma och afvärja. Frågan angår den s. k. tysta
förmänsrätten. Såsom skäl för dennas borttagande
anföras vanligen, dels den osäkerhet för intecknings-
hafvare, som anses blifva en oundviklig följd af detta
den omyndiges privilegium, så länge detta qvarstär i sin
nuvarande exclusiva form, dels ock, att detta privile-
gium, i vissa fall, icke kan anses innebära den trygghet
i afseende ä myndlings egendom, som lagen åsyftar.
Hvad det förra skälet angår, kan, ty värr! icke för-
nekas, att ju lagen någon gång blifvit eluderad, deis
derigenom att förmyndare afhändt sig sin egendom,
och sålunda tillintetgjort den omyndiges förmånsrätt,
dels också genom förmyndares uppsiätligen svekfulla
förhållande, som haft till följd större eller mindre
förluster för den omyndige. Men dessa exempel äro
lyckligtvis få. Förlusterna bade ock säkert till nå-
gon del kunnat förebyggas, derest behörigen iaktta-
gits de i lag påbudna kontroller. Å andra sidan
måste för visso antagas, att vida flera och känbararc
förluster skolat drabba den omyndige, derest ickt
den nu öfverklagade tysta förmånsrätten värna
honom mot en pligtförgäten förmyndares oredliga till-
grepp, eller skyddat och bevakat hans fördel, di
värdslöshet och dolska å förmyndarens sida satt der
på spel. Hvad nu den föreslagna lagförändringen
angår, kan jag, för min del, icke åtnöjas med den
lägre plats, som, vid uppgörandet af listan å borge-
närerne i förmyndares konkurs, blifvit anvisad den
omyndige, då han fått rum näst efter samtelige in-
teckningshafvare; enär, i följd häraf, omyndiges for-
dran i föräldrars eller förmyndares egendom ovil-
korligen måste stå tillbaka icke blott för dem, son
haft inteckning före det gäldenären förmynderskal
sig iklädt, såsom nu gällande lag innehåller, utar
ock för alla dem, hvilka derefter möjligen fått sin:
fordringar genom inteckning i förmyndarens egenden
betryggade. Riktig och behörig är här också der
anmärkning, att inteckningsegares och omyndigs for.
dringar tillkommit under ganska olika förhållamden
då den förre, eller inteckningshafvaren, egt rättighet
att sjelf råda öfver sin egendom, sä löst sem fast
och att mot pant eller annan säkerhet utställa sind
penningar på ränta, hos hvilken han för godt fun
nit; hvadan han således har att skylla sig sjelf, deres
några förluster drabba honom, hvaremot en omyn:
dig, enär han icke har laglig rättighet att i någo
motto disponera om sin egendom, utan i thy afseen
de beror af förmyndaren, följaktligen är helt och
hållet oskyidig till de förluster, som i financielt af
seende kunna träffa honom. Vid sådant förbälland
tyckes det också vara mindre rättvist att ställa ho
nom i jemnlikhet med, ännu orättvisare att ställ
honom efter samtlige inteckningshafvare utan undan
tag. Detta är nu ena sidan af saken — å den an
gra får icke förnekas, det ju ätskilliga, deriblant
flera väsendtliga, olägenheter härröra af denna tyst
förmånsrätt, sådan den ännu med gällande kraf
qvarstår i vår lagbok. Det får ej förnekas, att der
menligt inverkar på real-krediten, att den försvåra
låneafhandlingar mot fastighetspant i allmänhet, ge
nom de härmed förknippade omvägar att erhäll:
fullt tillförlitlig kännedom om och huruvida låntaga
ren i egenskap af förmyndare är redovisningsskyldig
att förmyndaren härigenom utestänges från de, så
som förmånligast ansedda, län utur allmänna kasso
och fonder. Dessa äro de hufvudsakliga olägenheter
som den tysta förmånsrätten har med sig. Afvel
de förtjena afseende. Att nu finna någon utväg til
minskande eller undanrödjande af dessa hinder oci
olägenheter, utan att med detsamma träda den omyn
diges rätt för nära, och att sälunda i möjligast:
måtto förena det allmännas fördel med den en
skilde myndlingens tillbörliga skydd mot möjlig
förluster är sätedes problemet, som skall lösas. Åt
detta skettt på ett fullt tillfredsställande sätt i de
framlagda lagförslaget, vägar jag icke medgifva. Bett
förslag torde, efter mäångas omdöme, anses gynn
samhällets materiella intressen mera än som står till
sammans med den omyndiges tillständiga rätt ocI
fördel, i thy, att inteckningshafvare, enligt hvad re
dan är nämndt, utan afseende derå, om intecknin
garne i förmyndarens egendom tillkommit före elle
efter det låntagaren åtagit sig förmynderskap, hä
SFR BOTT NOS IE SANERAS ETEOKLES