nn a
VAFVÅREN I BRUGGE ).
HISTORISK BERÄTTELSE AF L. REIN.
VII.
På gården af Peter Koninks hus stodo följande
morgon välvarelärlingarne allvarsame och sysslo-
lösa. De talade sakta — och om några ansigten
uttryckte sorg och fruktan, så förkunnade likväl
de fles:a vrede och hämnd.
Vi måste rädda honomy, sade flera dot och
halfhögt. Vi böra icke öfvergifva honom — och
icke heller de öfriga åldermännen och borgarne;
vi måste öfverlägga med de andre handtverksge-
sällerna och lärlingarne. Kom, i stället för att
arbeta, låtom oss fördelade gå till de andra skrå-
herbergena för att rådgöra och värfva deltagare.
Af denna mening voro de flesta, och redan be-
redde man sig att stilla och hemligt lemna hu-
set, då fru Rinhilda ankom på gården. Sedan
man meddelat hkenne beslutet, lät hon hemta vin
fördubbla frukosten, förde med sig den bleka Ga-
briela och sade: Gör det, kära gossar! Se på
min stackars Gabriela; — ack, om ni kunde hjelpa
Gud skall löna och jag och min Gabriela evig!
välsigna ert
Hon gick åter in i huset; men Gabriela stad-
nade qvar, höll den snöhvita näsduken för ögoner
och såg icke upp; ty då glädjens stängel är bru-
tea, sänker blomman sin kalk — så äfven Ga-
brielas hufvud, som var matt och brännande, som
de tårar hon gret.
,Trösta er! sade några al lärlingarne bjertligt
. . ; Oo D
till den tigande Gabriela; ni vet att vi vilja våga
) Se A. B, AZ 1538, 139, 140 och 1414,