nn a VAFVÅREN I BRUGGE ). HISTORISK BERÄTTELSE AF L. REIN. VII. På gården af Peter Koninks hus stodo följande morgon välvarelärlingarne allvarsame och sysslolösa. De talade sakta — och om några ansigten uttryckte sorg och fruktan, så förkunnade likväl de fles:a vrede och hämnd. Vi måste rädda honomy, sade flera dot och halfhögt. Vi böra icke öfvergifva honom — och icke heller de öfriga åldermännen och borgarne; vi måste öfverlägga med de andre handtverksgesällerna och lärlingarne. Kom, i stället för att arbeta, låtom oss fördelade gå till de andra skråherbergena för att rådgöra och värfva deltagare. Af denna mening voro de flesta, och redan beredde man sig att stilla och hemligt lemna huset, då fru Rinhilda ankom på gården. Sedan man meddelat hkenne beslutet, lät hon hemta vin fördubbla frukosten, förde med sig den bleka Gabriela och sade: Gör det, kära gossar! Se på min stackars Gabriela; — ack, om ni kunde hjelpa Gud skall löna och jag och min Gabriela evig! välsigna ert Hon gick åter in i huset; men Gabriela stadnade qvar, höll den snöhvita näsduken för ögoner och såg icke upp; ty då glädjens stängel är brutea, sänker blomman sin kalk — så äfven Gabrielas hufvud, som var matt och brännande, som de tårar hon gret. ,Trösta er! sade några al lärlingarne bjertligt . . ; Oo D till den tigande Gabriela; ni vet att vi vilja våga ) Se A. B, AZ 1538, 139, 140 och 1414,