samme röåle i franska kammaren, som Lamargue
och Mauguin fordom, nemligen att för ledarne a!
engelska oppositionen vid hvarje sessions slut gifva
en öfversigt af den politiska ställningen, och hade
derföre på ett upplysande och fullständigt sätt
framdragit alla angelägenheterna röranda Marocko,
Otabeili, Albreda (en makt i Gambia på vestra
afrikanska kusten), Plata, Syrien och Tejas; allt
detta ifrån den bekanta oppositionella synpunkten,
skickligt, men utan att egentligen säga något nytt.
Guizot visade sin gamla kraft och talareförmåga;
ilade hurtigt genom alla de berörda frågorna, och
upptog hufvudsakligen sådant som kunde anses för
nya beskyllningar mot ministeren. Han förklara-
de, att ivad Otaheiti beträffar, fördraget är ge-
nomfördt och alla svårigheter genom de begge mak-
ternas goda förstånd besegrade. I afseende på
frågan om Texas går Frankrike alldeles icke i Eng-
lands slöptåg. Frankrike kan icke utöfva något
öfvervägande inflytande i Amerika, der tre mak-
ter hafva stora intressen, nemligen Nordamerikan-
ska Föreuta Staterna, Spanien och England, men
ej Frankrike, som blott borde vårda jemnvigten.
Ville Texas införlifva sig med Förenta Staterna,
kunde Frankrike icke göra något dervid; ville det
åter vara sjelfständigt, så hade Frankrike ej lagt
hinder för det; ty det hade erkännt dess obero-
ende. Schweitz hade alltid haft Frankrikes vän-
skap, liksom dess språk. Alan måste med fasthet
och öppenhet söka afböia friskaro nas afskyvärda
och farliga oväsen. Man hade bordt understödja
det aktningsvärda folket. Detta parti, de konser-
valiva, det moderata folket, justemilieu, äro all-
tid skygga för faran, de äro rädda och sluta sig
gerna inom sina hus. (Delta vållade en allmän
munterhet i kammaren.) Hvad Spanien angick,
sade ban, alt Don Carlos afsägelse förändrar in-
genting i Spaniens ställning och Frankrikes poli-
tik. Nu som för fjorton dagar sedan är Spaniens
Konung för Frankrike Drottning Isabella. Hvad
giftermålet beträffar, så är det en rent spansk
fråga; i detta afseende måste dess oberoende ak-
tas, och man bör hafva förtroende för spanska na
tionens och dess regeriugs insigt och goda vilja.
Vi antaga,, sade han, att de uppfatta ait Drott-
ningens giftermål med en prins måste närmare
ansluta de band, som förena Spanien och Frank-
rike, med det nuvarande Frankrike, det konstitu-
tioneila Frankrike, Juli-Frankrike.
Pörs-Kammaren hade antagit lagen om Pariser-
fästningsverkens befistande.
Hrån Paris hade på Spanska regeringens begä-
ran ett stort antal progressistiska och carlistiska
spanska fiyktinzar blifvit förvisade från Paris till
landsorterna; men de egentliga notabiliteterna
ibland dessa äro qvar. Nästan alla progressister
begärde pass till England heldre än att låta tving:
sig alt spridas kring i Frankrike, och protesterade
emot ett förfarande, som är så olika med det
Franska regeringen 4343 visade de till Frankrike
då strömmande moderate flyktingar. Kurirvex-
lingen mellan Madrid, Paris och London var all-
deles utomordentligt liflig i de sista dagarna.
Ifrån Algier berättas, att Bugeaud d. 27 Maj
vunnit en träffning mot Araberna 2 lieues från
Orleansville. Fienden har haft 350 döda, 200
fångar och förlorat en mängd boskap.
Man tror sig veta att Fransmännens drottning
korresponderar med sin dotter i Brässel medelst
dufposten.
Hertig Nemours skall göra ett försök att be-
veka Drottning Victoria till att i år besöka Paris,
eller å:minstone Versailles.
Timmermännen i Paris hafva vägrat att arbeta
under 4 fr. om dagen. Mästarne äro beslutna
att ej höa dagspenningen, och hafva begärt att
få för özonblicket biträde af armåöens handtyver-
kare.
SPANIEN.
Martinez de la Rosa var återställd och skulle
den 43 afresa till Barcellona, der Drottningen
redan intågat den 5 dennes. Den 24 skulle -alla
ministrarne vara der. Engelska och Franska Am-
bassadörerna voro ännu qvar; den förre troddes
ämna på kort tid resa till London, men den sist-
nämnde skall bafva fått sitt hofs befallning, att
icke lemna Drottningen på hennes resa.
Icke endast regeringens tidningar, utan äfven
en stor del af oppositionspressen, yttra sig angå-
ende Don Carlos afsägelse-akt och hans sons ma-
nifest på elt sätt, som synes antyda att allmänna
tänkesättet är alldeles emot alla Carlistiska pla-
ner; men oaktadt detta regerings-pressens bete-
ende misstror mängden af de tänkande dess upp-
riktighet, emedan man tydligt ser huru reaktio-
nen med stora steg vinner terräng. Ministeren
synes knappast hafva annat medel än att försona
sig med Carlisterna, sedan den så obetänkt brutit
med de liberala.
Ifrån Rom hade de additionella artiklarna till
det den 27 April afslutade fördraget ankommit,