Guelf inträdde, och med nedslagen blick svara. de han fast och bestämdt: Fader, jag kan och skall aldrig öfvergifva mitt beslut. Jag är glac att ni vet allt; det må sedan blifva och komm: hvad som helst! jag är beredd derpå. Fadren såg illslugt framför sig och började se dan högljudt skratta. Skratta fritt, min far! sade Guelf. Må hel: Frankrike, hela verlden bele mig, endast Gabriel: blir min! Jag skall då välsigna er och upptag: ert hånlöje — med tacksamhet., ; Men fadrens drag förändrades, bans magra an sigte blef purpurrödt, och häftigt framträdde bar till sonen och utropade: Besatte dåre, förälskade pojke, icke ett ord derom ! jan gick nu tigande, men häftigt fram och å ter, och sade ändtligen spefullt: Staekars narr ditt vansinne vill jag kurera. Nej Guelf, nej, dir hustru blir flickan aldrig! Dirskap,fgriller — ick ett ord vidare., 1 Men Guelf föll till fadrens fötter, fattade han hand och utropade i djupaste smärta: Fader, fa der! störta mig icke i olycka och förderf, gif mi; min Gabriela ! F,Rasande galving! svarade fadren och bortryckt: handen; huru kan du våga ett ord för en sådar dårskap? Visste jag att din kärlek endast vore ett flygtigt äfventyr, ett kort, vanligt tidsfördrif skulle jag göra mindre omständigheter; men då du vill gifta dig med flickan, måste jag blifva dir läkare, din räddare., Guelf stod upp och i hans ögon frambröto tårar Efter en stund frågade fadren: ;Har du talat san. ning, har väfvaren nekat att sälja kläde till dig? Hvad jag sagt, svarade Guelf, vär sannt., Så kom nu till aftonmåltiden, sade fadren, och förde sonen genom det långa förmaket, der fly