fred, äfven det sednare å sin sida icke genom vy dare utmaningar bör tvinga Hr —uatt uppträc till någon verklig strid, emedan sådant till sl måhända endast skulle leda till framdragande exempel på Aliehandas egen musikaliska oefte rättlighet, oaktadt de flere konkreta omdömen som dess Red. vid åtskilliga tillfällen åberopat. — eg — Uti Den Konstitutionelle hafva i anlednir af tryckfrihetsmålet emot Hr Tollm förekomm åtskilliga artiklar, hvari författaren söker ådag: lägga, att han blifvit hårdt behandlad genom jv ryms utslag; att de stora tidningarna gått till väg med största partiskhet emot honom, att hans a! sigt varit god, då han velat gifva en skildring det till sin höjd komna procenteriet i hufvudsts den, hvars tillvaro ingen förnekar, och så vidar Författaren till alla dessa artiklar synes behäfta med en icke obetydlig förvillelse. Vi tro neml gen knappt, att någon skall neka, det den mål Ning, som i den lilla skriften blifvit gjord af pro centeriet, är ganska väl framställd och har et verkligt meralskt syfte, då den afser att fäst eppmärksamhetern på ett ondt i samkället sam tillika lemna en varning åt der, som kunde råk att blifva ett offer för detta onda. Men en huf vudsak, som förf. deremot alldeles förbisett, är at tillvaron af detta onda ingalunda berättigar nå son, att utan alla bevis utpeka vissa personer så som de der deltaga i dess wtöfning. Detta ka cke vara mera tillåtligt, är om någon företog ig att bredvid en skildring af tjufnadsbrottet skadlighet, ppräkna namnen på en mängd per soner på ett sådant sätt, att allmänheten dera unde föranledas tro, att de alla voro tjäfvar oci skälmar. Det är väl sant, att författaren til hjelpretan, icke uttryckligen sagt, att alla de a ronom uppräknade namnen tillhöra procentar ller deras medhjelpare, men månne någon skel lraga i tvifvel, att det varit hens mening, att f aken så förstådd af läsaren? Och denna fråg nåste väl i första rummet blifva måtstocken fö, uryns :bedömande.