fred, äfven det sednare å sin sida icke genom vy
dare utmaningar bör tvinga Hr —u- att uppträc
till någon verklig strid, emedan sådant till sl
måhända endast skulle leda till framdragande
exempel på Aliehandas egen musikaliska oefte
rättlighet, oaktadt de flere konkreta omdömen
som dess Red. vid åtskilliga tillfällen åberopat.
— eg
— Uti Den Konstitutionelle hafva i anlednir
af tryckfrihetsmålet emot Hr Tollm förekomm
åtskilliga artiklar, hvari författaren söker ådag:
lägga, att han blifvit hårdt behandlad genom jv
ryms utslag; att de stora tidningarna gått till väg
med största partiskhet emot honom, att hans a!
sigt varit god, då han velat gifva en skildring
det till sin höjd komna procenteriet i hufvudsts
den, hvars tillvaro ingen förnekar, och så vidar
Författaren till alla dessa artiklar synes behäfta
med en icke obetydlig förvillelse. Vi tro neml
gen knappt, att någon skall neka, det den mål
Ning, som i den lilla skriften blifvit gjord af pro
centeriet, är ganska väl framställd och har et
verkligt meralskt syfte, då den afser att fäst
eppmärksamhetern på ett ondt i samkället sam
tillika lemna en varning åt der, som kunde råk
att blifva ett offer för detta onda. Men en huf
vudsak, som förf. deremot alldeles förbisett, är at
tillvaron af detta onda ingalunda berättigar nå
son, att utan alla bevis utpeka vissa personer så
som de der deltaga i dess wtöfning. Detta ka
cke vara mera tillåtligt, är om någon företog
ig att bredvid en skildring af tjufnadsbrottet
skadlighet, ppräkna namnen på en mängd per
soner på ett sådant sätt, att allmänheten dera
unde föranledas tro, att de alla voro tjäfvar oci
skälmar. Det är väl sant, att författaren til
hjelpretan, icke uttryckligen sagt, att alla de a
ronom uppräknade namnen tillhöra procentar
ller deras medhjelpare, men månne någon skel
lraga i tvifvel, att det varit hens mening, att f
aken så förstådd af läsaren? Och denna fråg
nåste väl i första rummet blifva måtstocken fö,
uryns :bedömande.