tår af en blus, korta byxor och långa damasker, allt-
ammans af grått lärft.. Om vintern och vid svårt
äder erhålla de blott dertill en kappkrage. På ar-
etsdagarne nyttja de träskor, likasom landtfolket i
jenna trakt. Stora halmhattar utgöra hufyudbetäck-
ingen. Afven barnens kost är grof och simpel, men
anska tillräcklig. Blott med afseende på deras för
krofulösa sjukdomar benägna konstitution, hvarmed
Ie inträda i anstalten, och på deras verksamma och
nsträngande lefnadssätt, samt på den omständigheten,
tt de nu befinnas i uppväxtens och utvecklingens
Ider, erhålla de köttmat 3:ne gånger i veckan.
Om sommaren uppstiga barnen klockan fem och
mm vintern kl. sex. Vid trumpetljud lemna de sina
längmattor, kläda sig, rulla hängmattorna tillsam-
nan, uppställa sig i leder och begifva sig ut i det
ria för att tvätta sig vid brunnen och bringa sitt
y2 i ordning. Derefter återvända de till sofrummen
och förrätta sin morgonbön med hög röst. På ett
Nytt tecken af trumpeten begifva de sig åter ut och
illa sig i led, för att, under anförande af deras verk-
nästare, marchera till sitt arbete. Klockan 8 blå-
es till frukost, hvarefter dem unnas !V, timmas le-
lighet. Klockan V. 9 begynnas arbetena ånyo och
ortsältas till kl. 2, då middag spisas. Efter maten
öljer äter ledighet till kl. 3, då arbetet börjar på
ytt och fortsättes till kl. 6. Ilärefter blåses till un-
lervisning, hvartill lärjungarne begifva sig i sina
um. Hvarje familj erhåller, under One timmar,
erskild undervisning i första våningens sal af det
us, den bebor. Klockan åtta intages aftonmåltiden.
sedan derefter matsalen blifvit förvandlad till sof-
um, och den gemensamma bönen med hög stämma
örrättad, på barnen till sängs.
ögst fägnande är att se barnens glada, belåtna
;ch öppna utseende, som betydligt afsticker emot det
lystra uttryck och den lömska blick, man ofta upp-
äcker i de vanliga straffanstalterna. Anletsdragen
108 de mesta ne tämpel af helsa, hvar-
jil det verks tet och arbetet i fria
uften hufviur I de få och korta le-
lighetsstunderna äro de mun!tra, ka och lustiga.
Det är dem dervid strängt förbjudet, att begagna
sroft tal, alt svärja, träta eler slö att ec hvaran-
åra öknamn eller att företaga dana Iekar, som
kunde vara skadliga för deras hetsa. Anmärknings-
rd är den omständigheten, att såsom följd af den
nga disciplinen, sodan ans ingen
enda allvarsem strid emellan ba l Sön-
lagseftermiddagarne uppt af gymnastiska öfnin-
ienast äro serdeles nyttiga
ar, emedan dessa icke a!
ör utveckling af barne kroppskrafter, utan också
erbjuda ett ganska syftes gt användande af Sön-
dagstimmarne, hvilka, utan arbete, annars lätteligen
kunde förorsaka ledsnad hos barnen.
Elementat-undervisningen blifver, som förut är
nämndt, hvarje afton meddelad de serskilda familjer-
na. För att likväl sporra till täflian, varda tid efter
annan pröfningsr anställda med do förenade famil-
erna, hvarigenom ambition i allmänhet väckes. Re-
sultaten visa sig serdeles gynsamma.
Religions-undervisningen lemnas af inrättningens
andliga lärare, dels på vissa dagar för serskilda fa-
miljer, dels också för alla tillsammans. Koloniens
stiftare och ledare söka så mycket som möjligt att
upplifva lärjungarnes religiösa sinne och bemöda sig,
framför allt, att utveckla de moraliska verkningarne
af denna känsla. Till detta ändamål använda De-
metz och Bretigneres, omvexlande, minst en timma
hvarje Söndag, att för sina lärjungar hälla ett före-
drag, som under fattliga bilder framställer och in-
skärper sedolärans bud, och genom berättelser samt
karaktersdrag närmere utreder dem. De bemöda sig
ock företrädesvis att bilda sina lärjungars heders-
och nationalkänsla, samt att deruti, i synnerhet i den
första, lemna dem ett nytt skyddsvärn mot det onda.
Det har också i sjelfva verket lyckats dem, att ut-
rätta betydligt. De hafva hos lärjungarne framkallat
en allmän anda, som gör att bvar och en skulle anse
såsom en skam, om han genom ett dåligt uppförande
nedsatte sin familj eller hela kolonien. En täflan har
uppstått cmellan de serskilda familjerna, som i hvarje
hänseende måste verka fördelaktigt. Den ordning är
I anstalten införd, att namnen på dem, som under
tre månader icke blifvit bestraffade, uppföras på he-
derstaflan (tableau dhonneur) och att det första
straff, som en derstädes tecknad lärjunge ådrager sig,
har till följd utstrykning af hans namn på taflan.
Daktadt den stränga disciplin, som herrskar i anstal-
jen, funnos den 4 April 4843, ibland 167 lärjungar,
100 som förtjente denna utmärkelse. Deribland voro
5, hvilkas namn redan för 49:(le gången stodo på he-
derstaflan, 2 för 44:te gängen, 4 för 10:e, 6 för 9:e
och 5 för 83:e gängen, så att antalet af dem, hyilka
under mer än 2 år icke ådragit sig bestraffning, ut-
gjorde 20. I sanning, ett förhållande, som man säl-
lan finner bland väl uppfostrade barn!
Hvad lärjungarnes sysselsättning beträffar, så blif-
va de mesta använda till landtmanna- och trädgårds-
arbeten. Likväl finnas också verkstäder för smeder,
träskomakare, snickare, murare, plogmakare, skräd-
dare, skomakare, borstbindare, halmflätare o. d.; —
kortligen: för sådane handtverk, som öfverst på lan-
det äro nödvändiga och der kunna årifvas. Den 27
Mars 4843 voro, i anseende tull den då icke långt
framskridna årstidOn, blott 62 barn sysselsatte med
lanutoruk och trädgårdsarbete, 14 såsom skräddare,
414 som skomakare, 26 som spiksmeder, 6 som grof-
smeder. 9 som borstmakare, 7 som snickare, 9 som