i synnerhet i större städer, der en talrik och
torftig arbetsklass vanligen finnes, skulle ett rädd-
ningsmedel erbjudas för många af dessa olyckliga
späda varelser, hvilka i annat fall, utan föresyn
i det goda, utan verksam uppmaning till sedlig-
het och ordning, vid den ålder då sinnesart och
lefnadsvanor emottaga sin första form och rigt-
ning, nästan omedvetet insupa den smitta aflast-
barhet och förvillelser, som sedan inleder och
qvarhåller dem på brottets bana.
Om det sednare slaget af ofvannämnde institu-
tioner eller Räddningsanstalter för vanvårdade
barn har på sednare tider, serdeles inom repre-
sentationen, mycket blifvit taladt, skrifvet och
afbandladt. Man har påstått, alt dessa inrättnin-
gar, för sin tillvarelse och sin framgång, icke
borde vara beroende endast af enskildas välger-
ningar, men att staten, för det samhällsgagn de
åstadkommo, vore skyldig att befordra och un-
d rstödja dem. Denna åsigt har dock icke blif-
vit delad af Rikets Ständers pluralitet, som icke
vill hafva med hela saken att skaffa. De tvenne
enda inrättningar, som i Sverige finnas, en i
Stockholm och en vid Råby i Skåne, begge till-
komne genom enskilde personers ädelmod, och,
ehuru inrättade i mindre skala, redan framvi-
sande vackra förbättringsresultater, äro således
ännu öfverlemnade åt sig sjelfva, att stå om de
kunna, men i annat fall ohjelpligen ramla med
alla sina filantropiska förhoppningar. På någon
utvidgning till större verksamhet är för dem
icke att tänka, åtminstone ej vid Råby, der hög-
sta antalet för året icke utgör mera än 46, och
der detsamma icke skulle varit så högt, om ej,
yckligtvis, en ädel menniskovän gjort till upp:
gift för sin lefnadsverksamhet, att, bland andra
välgörande ändamål, isynnerhet egna sina bemö-
danden, omsorger och uppoffringar åt räddnings-
anstaltens framgång och vård.
I denna hopplösa ställning kan likväl icke den
vigtiga frågan länge förblifva. Det moraliska
förderfvet och brotten öka sig med oh-jdad fart,
och fängelserna öfverfyllas. Ins. tror, att om star
ten icke anser sig vara af moralisk pligt förbun-
den att befrämja och skydda allt som leder till
samhällsmedlemmarnes sedliga förbättring och
deraf följande allmän civilisation, så skall dock
staten snart, ur den ekonomiska fördelens syn-
punkt, finna att räddningsanstalterne måste tagas
under armarne. Vinsten deraf skulle lätt genom
en noggrann sifferkalkyl kunna bevisas, men så-
dant är icke meningen för det närvarande. Ins.
har denna gång blott velat, till närmare känne-
dom af ifrågavarande inrättningars natur och för-
valtning, lemna ett bidrag, hemtadt från ett för-
tjensifullt arbete, utgifvet sistlidet år af juris
doktorn Wirth, domstolsledamot 1 Wien, och in-
nefattande beskrifning om en dylik anstalt, som,
efter ins:s öfvertygelse, kan anses såsom en typ
för inrättningar af detta slag.
Landtbruks-kolonien vid Metray nära Tours.
För grundläggningen af denna vackra inrättning
har Frankrike att tacka tvänne män, hvilkas ädla
tänkesätt och uppoffrande menniskokärlek man icke
nog kan erkänna, grefve Bretigneres de Courteilles,
f. d. officer i Napoleons armt, och den för sin be-
rättelse om Amerikas fängelser berömligt kände herr
Demetz, ledamot af en kunglig domstol i Paris. Båda
förenade sig om stiftandet af denna anstalt. Bretig-
neåres, som i grannskapet af Tours har sitt slott, af-
trädde, såsom frivillig gäåfva, en jordlägenhet för
nämnde ändamå!, och Demetz lemnade sin plats i
statens tjenst, för att helt och hållet kunna egna sig
ät det sköna målet att rädda och förbättra fallna
medmenniskor. Och nu står denna inrättning der,
såsom ett orubbligt mönster och såsom ett lefyande
bevis på de utomordentliga verkningar en ägta kri-
stelig kärlek, en mild och saktmodig behandling, i
förening med allvar och fastbet kunna framkalla hos
unga sinnen. Jag har tillbragt fem dagar i kolonien
och jag kan säga, att den fromma kärleks anda, som
genomgår denna inrättning, den heliga ifver för det
höga ändamålet hvaraf alla medverkande äro upplif-
vade, gjorde på mig ett intryck, som jag aldrig skall
förgäta. Det förekom mig, som vore jag tillbaka-
flyttad till den tidpunkt, då kyrkans fäder uttågade
till hedningarnes omvändelse och uppoffrade alla jor-
diska fördelar för sin heliga kallelse. I vår tid af
öfvervägande materiellt sträfvande, är det oändligt
välgörande att skåda cn aå ren, och från hvarje vin-
nings- och ärelystnad skiljd verksamhet för mensk-
liohetens nögsta interessen, för sedlig förbättring af
vanartade sinnen.
Kolonien i Metray är bestämd till emottagande af
sådana unga förbrytare, hvilka, enligt 66 Art. al
I Franska Strafflagen, blifvit frikända, såsom icke
kunnande tillräknas de dem tillvitade förbrytelser,
jmen af domstol ansedde förfallne till förvarande i en
lharpalbftia nl san fastringsaNncfalt Nan c feån hvile