exempel ur Vår Kongl. svenska konungalängd, på ena sidan, Gustaf III, som var epikure, och, pi den andra, Fredrik I, som var rumlare. Epikurcen äter det läckraste, dricker det fina ste som verlden kan prestera — antagligen bör: de atomer, som utgöra hans varelse, derigenor insupa egenskapen af en viss utsökthet, en vis subtilite. Också är epikurten ej sällan spirituell Rumlaren är endast spiriltuös. Den ene tändei någon gång ett fyrverkeri af gnistrande qvickhet Den andre tänder sig sjelf och dör genom sjelf. förbränning. Sällan biir någon epikure före fyllda trettic år. Personer, som redan tröttnat upp vid de fadda och själstarfliga af det s. k. societåts-lifvet som behörigen öfverlefvat och hunnit jordfästs sina illusioner, slå sig vanligen såsom på ett an. genämt tidsfördrif, med full och klar föresats, på epikureismen. Rumlare utbildas någon gång re dan vid universileterna; annars af Par Bricole och andra dryckesordnar. I umgänget med qvinnor antager epikurcen vanligen en ton midt emellan skämt och allvar — det är svårt att säga, hvilketdera af dessa stridiga elementer ligger på bottnen af hans konversation. I allmänhet vet en dam sällan, hvar hon har en dylik passagerare. Epikureen älskar bovqueten af qvinnan, glansen af hennes öga fraicheuren af bennes bull, ljufheten af hennes Organ, han dröjer gerna, med en kännares lugna gillande blick, vid de täcka groparne i en vacker hals — han öfverraskar med ett tacksamt leende de små förräderier, dem en vågad svängning : valsen möjligen kan begå mot ett tjusande formadt smalben — men han är för mycket egoist att bli kör, att binda sig, att en enda minut tänka på ringar och kullerstolar. En gång vorden äkta man har han allt skäl att frukta för det fridsamma, njutningsfulla lugnet af sina miåiltider, för helgden af sin älskade nattro. Gifter sig epikureen, sker det merendels med någon enka, d. v. s. med en enka, som ännu har formen för sig. Formen betyder ofantligt för en epikure. Vanligtvis är hans skönhets-sinne strängt utbildadt i denna riktning. Han skulle icke ens hungrig vilja äta något, som icke vore väl upplagdt.