exempel ur Vår Kongl. svenska konungalängd, på
ena sidan, Gustaf III, som var epikure, och, pi
den andra, Fredrik I, som var rumlare.
Epikurcen äter det läckraste, dricker det fina
ste som verlden kan prestera — antagligen bör:
de atomer, som utgöra hans varelse, derigenor
insupa egenskapen af en viss utsökthet, en vis
subtilite. Också är epikurten ej sällan spirituell
Rumlaren är endast spiriltuös. Den ene tändei
någon gång ett fyrverkeri af gnistrande qvickhet
Den andre tänder sig sjelf och dör genom sjelf.
förbränning.
Sällan biir någon epikure före fyllda trettic
år. Personer, som redan tröttnat upp vid de
fadda och själstarfliga af det s. k. societåts-lifvet
som behörigen öfverlefvat och hunnit jordfästs
sina illusioner, slå sig vanligen såsom på ett an.
genämt tidsfördrif, med full och klar föresats, på
epikureismen. Rumlare utbildas någon gång re
dan vid universileterna; annars af Par Bricole
och andra dryckesordnar.
I umgänget med qvinnor antager epikurcen
vanligen en ton midt emellan skämt och allvar
— det är svårt att säga, hvilketdera af dessa
stridiga elementer ligger på bottnen af hans kon-
versation. I allmänhet vet en dam sällan, hvar
hon har en dylik passagerare. Epikureen älskar
bovqueten af qvinnan, glansen af hennes öga
fraicheuren af bennes bull, ljufheten af hennes
Organ, han dröjer gerna, med en kännares lugna
gillande blick, vid de täcka groparne i en vacker
hals — han öfverraskar med ett tacksamt leende
de små förräderier, dem en vågad svängning :
valsen möjligen kan begå mot ett tjusande for-
madt smalben — men han är för mycket egoist
att bli kör, att binda sig, att en enda minut
tänka på ringar och kullerstolar. En gång vor-
den äkta man har han allt skäl att frukta för
det fridsamma, njutningsfulla lugnet af sina miåil-
tider, för helgden af sin älskade nattro. Gifter
sig epikureen, sker det merendels med någon
enka, d. v. s. med en enka, som ännu har for-
men för sig. Formen betyder ofantligt för en
epikure. Vanligtvis är hans skönhets-sinne strängt
utbildadt i denna riktning. Han skulle icke ens
hungrig vilja äta något, som icke vore väl upplagdt.