drarnes namn, yrke och hemvist; utdraget ur döds-
längden, uppgift ä den aflidnes namn, hemvist, döds-
dag och ålder, hvarjemte för minderårig person upp-
gifves föräldrarnes namn och yrke, samt för äldre
person, dess yrke, äfvensom gifta eller ogifta till-
stånd; samt utdraget ur vigselboken, uppgift å kon-
trahenternes namn och hemvist, vigseldagen samt
brudgummens befattning, äfvensom brudens, så vida
hon ej vistas i föräldrarnes hus, hvilkas namn, så
vidt ske kan, böra uppgifvas;
2:0 att dessa utdrag böra besörjas af Pastor, som
i de församlingar, der komminister finnes, må der-
till begagna den sistnämndes biträde;
3:0 alt, sedan utdragen blifvit årligen vid Val-
borgsmesso Sockenstämma granskade och riktiga be-
funna samt med påskrift derom försedda, Pastor skall
skyndsamt desamma till Konsistorium insända, för
att derstädes förvaras; och
4:0 att Biskop och Kontraktsprost, vid skeende vi-
sitation, böra tillse, att hvad ofvan blifvit föreskrif--
vet, är vordet iakttaget.
Hvilket Vårt beslut Vi, under den 414 Jan. detta
är, hos Kongl. Maj:t i underd. anmält.
(Forts. följer.)
(Insändt.)
För hvarje upplyst medborgare, som nitälskar
för civilisationens framsteg och våra vigtigare
institutioners förbättring, har det varit en sann
slädje och tillfredsställelse att erfara med hvilken
värma den vigtiga sambhällsfrågan om brottmåls-!
lagstiftningens förändring, af en ädel och högsin-
nad monark framställd till na! ionen, blifvit af
densamma omfatiad och besvarad. Nu mera är
det att hoppas, at! i stället för den brännmär-
kelse ett barbariskt och vanhedrande kroppsstraff
fästar vid brottslingen och sedermera med alla
sina olycksverkningar följer honom till lifvets yt-
tersta gräns, den fallnes återgång till samhället,
såsom nyttig medlem deraf, må, sedan lagen och
rättvisan af honom utkräft sin fordran, blifva!
möjlig. Men om ock härigenom det stora ända-
målet vunnits att bringa lagens bud i enlighet
med rättvisans och den stigande upplysningens
fordringar, utan att minska den för afskräckan-
dets ändamål så nödiga intensiteten af straffet,
låterstår dock både för regering och representa-
tion oändligt mycket att göra, så vida brotten
och sedeförderfvet och nöden, som nu tillväxa i
jen fruktansvärd progression, skola förekommas
och minskas. Dertill fordras visserligen många
genomgripande förbättringar i den ekonomiska
Hagstiftningen, såsom upphäfvande af de onatur-
liga fjettrar, hvilka nu förlama medborgarens fri-
het vid användande af sin arbetsförmåga, bere-
dande af utvägar, alt, med tillämpning af det i
några andra länder införda associationssystemet,
nedsätta de fattigare folkklassernas lefnadskostnad
samt införa mera ordning i deras hemlif o.s. v.;
men det vigtigaste är, att, genom det uppväxande
slägtets omsorgsfullare ledning till sedlighet och
dygd, lägga en mera säker grund för hela sam-
hällseivilisationen. Den gamla satsen, som förr
med framgång predikades, och som kanske ännu
drifves af en och annan ihärdig obskurant, att
folket, såsom ett vilkor för stillhet och lugn,
I borde qvarhållas i mörker och okunnighet, duger
icke mera för vår tid. Tvärtom är man nu ense
derom, att de s. k- lägre klassernas försummade
uppfostran till sann religionskunskap, till rediga
begrepp om pligt, samhällsordning och mennisko-
värde, till kärlek för flit och ärlig försörjning
samt tll skicklighet i arbete och slöjd, alstrar
benägenhet för laster och oordningar, hvilka se-
dan utbryta i missgerningar af alla slag. Ins.,
som länge haft tillfälle att på närmare håll följa
denna historik och upphemta erfarenhet af det
sorgliga tillståndet, tvekar åtminstone icke för
sin del, att bestämdt påstå, det brottens orsaker
till största delen böra sökas i bristande omvård-
nad om det uppväxande slägtets moraliska rigt-
ning.
För afhjelpande af detta förhållande, genom
den allmänna uppfostringens välgörande inflytelse,
hafva onckligen både Konung och Ständer gjort
ganska mycket genom inrä! itande af folkskolor
och genom frikostiga anslag dertill; men ännu
saknas i vårt land tvenne slags institutioner, hvil-
kas omätliga vist för samhället hvarken är full-
komligt känd eller insedd, ehuru deras inverkan
på fattigklassen är mera direkt. Ins. menar Emå-
barnskolor och Räddningsanstalter för äldre van-
vår dade barn.
Den första af dessa inrättningar har till före-
mål att, under tillsyn för dagen emottaga fattiga
barn och åt dem egna en noggrannare och öm-
Imare moralisk vård, än den de erhålla i det ofta
öfvergifna, mången gång sedeslösa, föräldrahuset.
IGenom en allmännare spridning af dessa asyler,