drarnes namn, yrke och hemvist; utdraget ur dödslängden, uppgift ä den aflidnes namn, hemvist, dödsdag och ålder, hvarjemte för minderårig person uppgifves föräldrarnes namn och yrke, samt för äldre person, dess yrke, äfvensom gifta eller ogifta tillstånd; samt utdraget ur vigselboken, uppgift å kontrahenternes namn och hemvist, vigseldagen samt brudgummens befattning, äfvensom brudens, så vida hon ej vistas i föräldrarnes hus, hvilkas namn, så vidt ske kan, böra uppgifvas; 2:0 att dessa utdrag böra besörjas af Pastor, som i de församlingar, der komminister finnes, må dertill begagna den sistnämndes biträde; 3:0 alt, sedan utdragen blifvit årligen vid Valborgsmesso Sockenstämma granskade och riktiga befunna samt med påskrift derom försedda, Pastor skall skyndsamt desamma till Konsistorium insända, för att derstädes förvaras; och 4:0 att Biskop och Kontraktsprost, vid skeende visitation, böra tillse, att hvad ofvan blifvit föreskrif-vet, är vordet iakttaget. Hvilket Vårt beslut Vi, under den 414 Jan. detta är, hos Kongl. Maj:t i underd. anmält. (Forts. följer.) (Insändt.) För hvarje upplyst medborgare, som nitälskar för civilisationens framsteg och våra vigtigare institutioners förbättring, har det varit en sann slädje och tillfredsställelse att erfara med hvilken värma den vigtiga sambhällsfrågan om brottmåls-! lagstiftningens förändring, af en ädel och högsinnad monark framställd till na! ionen, blifvit af densamma omfatiad och besvarad. Nu mera är det att hoppas, at! i stället för den brännmärkelse ett barbariskt och vanhedrande kroppsstraff fästar vid brottslingen och sedermera med alla sina olycksverkningar följer honom till lifvets yttersta gräns, den fallnes återgång till samhället, såsom nyttig medlem deraf, må, sedan lagen och rättvisan af honom utkräft sin fordran, blifva! möjlig. Men om ock härigenom det stora ändamålet vunnits att bringa lagens bud i enlighet med rättvisans och den stigande upplysningens fordringar, utan att minska den för afskräckandets ändamål så nödiga intensiteten af straffet, låterstår dock både för regering och representation oändligt mycket att göra, så vida brotten och sedeförderfvet och nöden, som nu tillväxa i jen fruktansvärd progression, skola förekommas och minskas. Dertill fordras visserligen många genomgripande förbättringar i den ekonomiska Hagstiftningen, såsom upphäfvande af de onaturliga fjettrar, hvilka nu förlama medborgarens frihet vid användande af sin arbetsförmåga, beredande af utvägar, alt, med tillämpning af det i några andra länder införda associationssystemet, nedsätta de fattigare folkklassernas lefnadskostnad samt införa mera ordning i deras hemlif o.s. v.; men det vigtigaste är, att, genom det uppväxande slägtets omsorgsfullare ledning till sedlighet och dygd, lägga en mera säker grund för hela samhällseivilisationen. Den gamla satsen, som förr med framgång predikades, och som kanske ännu drifves af en och annan ihärdig obskurant, att folket, såsom ett vilkor för stillhet och lugn, I borde qvarhållas i mörker och okunnighet, duger icke mera för vår tid. Tvärtom är man nu ense derom, att de s. klägre klassernas försummade uppfostran till sann religionskunskap, till rediga begrepp om pligt, samhällsordning och menniskovärde, till kärlek för flit och ärlig försörjning samt tll skicklighet i arbete och slöjd, alstrar benägenhet för laster och oordningar, hvilka sedan utbryta i missgerningar af alla slag. Ins., som länge haft tillfälle att på närmare håll följa denna historik och upphemta erfarenhet af det sorgliga tillståndet, tvekar åtminstone icke för sin del, att bestämdt påstå, det brottens orsaker till största delen böra sökas i bristande omvårdnad om det uppväxande slägtets moraliska rigtning. För afhjelpande af detta förhållande, genom den allmänna uppfostringens välgörande inflytelse, hafva onckligen både Konung och Ständer gjort ganska mycket genom inrä! itande af folkskolor och genom frikostiga anslag dertill; men ännu saknas i vårt land tvenne slags institutioner, hvilkas omätliga vist för samhället hvarken är fullkomligt känd eller insedd, ehuru deras inverkan på fattigklassen är mera direkt. Ins. menar Emåbarnskolor och Räddningsanstalter för äldre vanvår dade barn. Den första af dessa inrättningar har till föremål att, under tillsyn för dagen emottaga fattiga barn och åt dem egna en noggrannare och ömImare moralisk vård, än den de erhålla i det ofta öfvergifna, mången gång sedeslösa, föräldrahuset. IGenom en allmännare spridning af dessa asyler,