åligga Staten, hafve Vi under den 7 inneva ande månad hos Kong!. Maj:t i underd. anhållit, att genom utfärdande allmän kungörelse det måtte varda förklaradt : att lagens stadgande i 47 Kap. 5 Rältegångsbalken, det den, som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och täring, äfven bör tillämpas i gröfre, för allmänna säkerheten vådliga brottmål, som af allmän åklagare åtalas, och att följaktligen den, som allmän äklagare, å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i dylikt mål och som sig inställt vid domstol, belägen på minst tre mils afstånd från vittnets hemvist, bör. derest vittnet det äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel för dess resekostnad och uppehälle med högst 46 sk. Pko för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid domstolen erfordras, samt skjutspenningar för en häst fram och åter, i de händelser, då den tilltalade antingen icke kan till ansvar dömas, ciler ock fälles, men saknar tillgång att ersättningen utgifya dock att, om den tilltalade frikännes. och åtalet finnes vara utan skäl anstäldt, nämnde ersättningsskyldighet åklagaren åligger; Och hafvej Vi för ifrågavarande ersättningar under Riksstatens andra Hufvudtitel anvisat ett serskildt förslagsanslag af 3000 Rd LO 8 65. . ighet med Magistratens och Borgerskapets Aidstes i Fahlun hos Oss anmälda önskan, hafve Vi, för Vår del, beslutat utfärdande af en Författning, hvarigenom, med upphäfvande af det i privilegierna för nämnda Stad d. 30 Oktober 4641 innefattade stadgande, att ej nägon må vädja mot sam-! ma Stads Rådstufvu-Rätts dom, der saken ej stiger till 400 daiers värde, förklaras: att hädanefter, i fråga om vad från Fahlu Stads Rådstufvu-Rätt, kommer Allmänna Lagens stadgande att lända till efterrättelse; Hvilket beslut Vi, uti den 49 innevarande månad aflåten underd. skrifvelse, hos K. M:t anmält. 66. Med afseende å yppade skiljaktiga meningar om rätta tydningen af Kongl. Kungörelsen den 4 Oktober 1212, rörande ett noga iakttagande af hvad Lag och Författningar påbjuda vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande, hafve Vi, för Vår del, beslutat, det förklaradt varder, att, om sakegaren egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t samt vederbörande Kollegier eller Embetsmän ingifves, utgör den omständighet, att fullmakt för ingifvandet ej blifvit bifogad, icke hinder för skriftens eller ansökningens upptagande till pröfning; Hvilket beslut Vi, under d. 99 sistl. Februari, hos Kgl. Maj:t i underd. anmält, som under den 49 innevarande månad detsamma i Nåder gillat. g 67. Med anledning af hos Oss derom gjorde framställningar hafye Vi godt funnit, för Vär del, besluta, att stadgandet i Kongl. Förordningen den 24 April 4754, alt den part, som sökt att K. Maj:t må pröfva Hofrätts dom eller utslag, bör inom 44 dagar, efter det han Hofrättens tillstånd erbållit, gifva in penningar till lösen för handlingarne, äfvensom den i samma K. Förordning förekommande föreskrift derom, att Revisionssökande parter för rätt till underd. talans fullföljd, böra till Hofrätten ingifva stämpladt papper till bandlingarne i saken, må upphöra att vara gällande; Hvilket beslut Vi under den 24 inrevarande månad hes Kongl. Maj:t i underd. anmält. 68. Då Vi, vid jemförelse af 43 S i K. Förordningen om Sockenstämmor och Kyrkoråd den 26 Febr. 4817 med 8 i Kongl. Förordningen om Kyrkoråd den 29 Aug. 1843, funnit, att den uti förstnämnde Förordning Kyrkoråd gifne rättighet att medelst före nde af viten tillhålla de tredskande att hörsamma kyrkoråds kallelse, blifvit genom den sednare Förordningen helt och hället borttagen; men Vi ansett afskaffandet af böter i nämnde fall för ändamålet menligt, äfvensom att den uti 1843 års Förordning i berörde hänseende gjorde förändring står i ett påtagligt missförhållande till den under samma dag utfärdade K. Förordningen om Sockennämnder på landet; alltså hafve Vi, under d. 45 innev. månad hos K. Maj:t i underd. anhållit, det måtte, genom utfärdande nådig Kungöre!se, 8 S i nyssberörde K. Förordning om Kyrkoräd af den 29 Augusti 1843, erhålia följande förändrade lydelse: Hvar och en, som i Socknen bor, är skyldig att på Kyrkorådets kallelse tillstädeskomma. Kallelsen sker genom sexmän eller kyrkans betjente och bör meddelas åtta dagar förut. Uteblifver den, som sålunda kallad är, utan laga förfall, böte 32 skillingar till fattigsårdens kassa och tillhålles af Kyrkorådet. genom förnyade viten, som dock tillsammans ej må öfverstiga Tio Rdr, allt Banko, att sig inställa. Kan han derigenom ej till inställelse förmås, anmäle Kyrkorådet förhällandet hos Konungens Befallningshafvande, som vidtager de mått och steg, hvilka med lag och sakens beskaffenhet öfverensstämma, 69. Med afseende på angelägenheten af att Presterskapeis anteckningar öfver personers födelse, äktenskap och död äro tillförlitliga, äfvensom att dessa anteckningar blifva förvarade jemväl på något annatställe, än hos vederbörande Pastor, på det att, så vidt möjligen ske kan. säkerhet må erhållas, att de ej gå förlorade, hafvc Vi, för Vår del, beslutot utfärdande af en Författning, hvarigenom stadgr.s: 1:0 att utdrag utut Kytkopöckerna öfver födde, vigde och döde skola efte. hyarje års slut utskrifvas, upptagande: utdraget af dopboken, uppgift å barnets namn, dagen då M.4 föddes och döptes. samt föräli