hatade 2 SUP FM LUF) LEE ROK EE PSN VAR
Delorme, Jaques Debrosse framkommo, såsom ge-
nom trullslag ur det-frånska riket, vid föredöme-
na af mästaren.
Ludvig XV begagnade också en Italienare, Ser-
vandoni, till kyrkan S:t Sulpice, och till många
andra byggnader i Frankrike.
Hvem upptänkte och byggde Tunneln i det
stolta Albions hufvudstad, om ei den snillrike
Brunel, en Fransman? Ar väl derföre denna bygg-
nad ej ett storverk och nästan ett underverk, helt
och hållet af engelskt skrot och korn?
Men hvarföre gå så långt? Namnet Telford är
af oss kändt och i Sverige prisadt, derföre att
det var grundläggarens till Götha -kanal; och
ändå är ju detta arbete svenskt, och Sveriges
Blåa bandp!
Hvad Götha kanal har inbragt åt riket i slöjd-
kunskap, är omätligt. En stor man, af Sveriges
störste till vilja och kraft, grefve von Platen, var
visserligen svensk till innersta rot; och just af
I kärlek till denna härkomst sökte han i England
Teltord. Från den stunden spridde sig till vårt
land en helt annan omsorg och kunskap för bygg-
nadsarbetens utförande och bestånd, än vi dittills
(egt. Förbättrade machinerier, lättade arbetsmetho-
der, och isynnerhet ett murbruk, som är jemngodt
med Romarnes namnkunniga Cement, kommo der-
ifrån.
Generalen baron Franc Sparre, då varande chef för
ingeniörkorpsen, och en man som, när Statens väl
kunde befordras, hade hjertat på rätta stället,
skyndade att vid Götha kanal låta upphemta all
kunskap, som kunde lända fästningsbyggnaderna
till förmån; och det arbete, som sedan den tiden
inom nämnde korps blifvit gjordt, är ingenstädes
öfverträffadt i duglighet: det erbjuder sig till hvil-
ken granskning som helst.
Det är endast Sveriges civila byggnadskorps:
Öfverintendents-embetet, som af dessa lärdomar in-
genting kan, och som aldrig ens låtit märka, att
det visste att Sverige ville följa upplysningen åt.l
Sveriges Torbern Bergmann kungjorde i sina
Opuscula, på 1779-talet, de undersökningar om
kalkstenen, på hvilka murbruksberedningen i Eu-
ropa , ett halft århundrade derefter stödde sig.
Vieatl.i Frankrike öppnade sedan en helt nygyl-
dene tid, inom denna högst maktpåliggande dell
af byggnadskonsten; och professor Pasch under-
sökte, på grefve von Platens anmodan, nästan alla!
kalkstensarter hos oss, samt gaf en noga underrät-
telse, så väl om bästa sättet för hvarje kalkarts
bränning, som dess användande i murbruk.
Efter ett fjerdedels sekel, sedan den tiden, ser
man ännu i dag intetspår af denna kunskap i de
arbeten, som Öfverintendents-embetet låter verk-
ställa för Statens räkning.
Det är bekant att kalkstenen, som är kalk för-!.
enad med kolsyra, släpper denna under brännin-
gen, men upptager den sedermera åter ur fria
luften, och blifver så ännu en gång kolsyrad kalk.
Innan detta skett, och medan kalken ännu är!
bränd och osläckt, är det som den skall använ-
das till murbruk, ty kalken löses då af pågjutet.
vatten, och låter under detta tillstånd blanda sig
med sand, i ändamål att sedermera åter förste-
nas och derunder sammanbinda sanden uti mur-
bruket, hvilket, när det är väl beredt, fäster sig
vid stenarne i byggnaden och gör muren till en
enda massa.
Gammal kalk, längesedan släckt i luften, är så-
ledes alldeles oduglig får ett godt murbruk. Redan
Plinius, i sin Naturalhistoria, säger härom, Lib.
XXXVI, Cap. 25:
opRuinarum urbis ea maxime causa, quod
furto calcis sine ferrumine suo cementa compo-
nuntur.
Den, som nu vill veta hvad denne, den romerske
naturalistens varning har alt betyda, han gånge
till vår byggnads-akademi här i staden, att åse
huru der går till vid byggnaden af akademiens
eget hus, professorerne inpå sjelfva näsan.
En hel bok vore att skrifva om all den under-
låtenhet, som der sker af mått och steg för bygg-
nadens bestånd.
Något, som väl aldrig låtit förr se sig i ett ci-
viliseradt land, är att murbruks-ingredientierne,
och dertill de uslaste, här sammanröras med en
spade. Dalkullan, som bökar omkring der, visar
också visst icke att Greker och Romare hade till
konstspråk, det man skulle, vid murbrukets be-
redning, ej späda på med vatten, utan med sitt
anletes svett.
Och desta är byggnad! -
Domen må den gamle OÖfverintendenten Vitru-
vius afgifva, uti företalet till sin VI bok, med
dessa ord:
,Men när jag ser huru nu för tiden, en så
ädel och maktpåliggande vetenskap som archi-
lekluren behandlas af personer, hvilka så litet
veta, att de äro okunnige, icke allenast om ar-
chitekturens reglor, men äfven derom huru man
bereder murbruk; så finner jag att det är med
mycket skäl som personer, hvilka hafva att byg-
ga, företagit sig alt sjelfva leda sina arbeten,;
och som de tycka att, om dessa nödvändigt må-lr:
ste skölas af okunnige, det då är bättre att det b
går åtminstone efter egarens egna infall, efter-)P
som det ändå är han, som betalar.n B. C. Ik
ÅA AR Mm - - RA MK M-—
C
-—- AA
—A ON mm Mm ss AA Ar I - s— —
äl-- 0
Rättelse: I A. B. Je 129 och artiken: Om Na-!Y
ional-Museum och något om Byggnadskonsten i Sve-
ige, 3:e sidan, 4:a spalten, 6:e raden, står: fram-
idens; läs: framtida. Samma spalt, 74:a rad, står:
god; läs: nog.
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER fr