hatade 2 SUP FM LUF) LEE ROK EE PSN VAR Delorme, Jaques Debrosse framkommo, såsom genom trullslag ur det-frånska riket, vid föredömena af mästaren. Ludvig XV begagnade också en Italienare, Servandoni, till kyrkan S:t Sulpice, och till många andra byggnader i Frankrike. Hvem upptänkte och byggde Tunneln i det stolta Albions hufvudstad, om ei den snillrike Brunel, en Fransman? Ar väl derföre denna byggnad ej ett storverk och nästan ett underverk, helt och hållet af engelskt skrot och korn? Men hvarföre gå så långt? Namnet Telford är af oss kändt och i Sverige prisadt, derföre att det var grundläggarens till Götha -kanal; och ändå är ju detta arbete svenskt, och Sveriges Blåa bandp! Hvad Götha kanal har inbragt åt riket i slöjdkunskap, är omätligt. En stor man, af Sveriges störste till vilja och kraft, grefve von Platen, var visserligen svensk till innersta rot; och just af I kärlek till denna härkomst sökte han i England Teltord. Från den stunden spridde sig till vårt land en helt annan omsorg och kunskap för byggnadsarbetens utförande och bestånd, än vi dittills (egt. Förbättrade machinerier, lättade arbetsmethoder, och isynnerhet ett murbruk, som är jemngodt med Romarnes namnkunniga Cement, kommo derifrån. Generalen baron Franc Sparre, då varande chef för ingeniörkorpsen, och en man som, när Statens väl kunde befordras, hade hjertat på rätta stället, skyndade att vid Götha kanal låta upphemta all kunskap, som kunde lända fästningsbyggnaderna till förmån; och det arbete, som sedan den tiden inom nämnde korps blifvit gjordt, är ingenstädes öfverträffadt i duglighet: det erbjuder sig till hvilken granskning som helst. Det är endast Sveriges civila byggnadskorps: Öfverintendents-embetet, som af dessa lärdomar ingenting kan, och som aldrig ens låtit märka, att det visste att Sverige ville följa upplysningen åt.l Sveriges Torbern Bergmann kungjorde i sina Opuscula, på 1779-talet, de undersökningar om kalkstenen, på hvilka murbruksberedningen i Europa , ett halft århundrade derefter stödde sig. Vieatl.i Frankrike öppnade sedan en helt nygyldene tid, inom denna högst maktpåliggande dell af byggnadskonsten; och professor Pasch undersökte, på grefve von Platens anmodan, nästan alla! kalkstensarter hos oss, samt gaf en noga underrättelse, så väl om bästa sättet för hvarje kalkarts bränning, som dess användande i murbruk. Efter ett fjerdedels sekel, sedan den tiden, ser man ännu i dag intetspår af denna kunskap i de arbeten, som Öfverintendents-embetet låter verkställa för Statens räkning. Det är bekant att kalkstenen, som är kalk för-!. enad med kolsyra, släpper denna under bränningen, men upptager den sedermera åter ur fria luften, och blifver så ännu en gång kolsyrad kalk. Innan detta skett, och medan kalken ännu är! bränd och osläckt, är det som den skall användas till murbruk, ty kalken löses då af pågjutet. vatten, och låter under detta tillstånd blanda sig med sand, i ändamål att sedermera åter förstenas och derunder sammanbinda sanden uti murbruket, hvilket, när det är väl beredt, fäster sig vid stenarne i byggnaden och gör muren till en enda massa. Gammal kalk, längesedan släckt i luften, är således alldeles oduglig får ett godt murbruk. Redan Plinius, i sin Naturalhistoria, säger härom, Lib. XXXVI, Cap. 25: opRuinarum urbis ea maxime causa, quod furto calcis sine ferrumine suo cementa componuntur. Den, som nu vill veta hvad denne, den romerske naturalistens varning har alt betyda, han gånge till vår byggnads-akademi här i staden, att åse huru der går till vid byggnaden af akademiens eget hus, professorerne inpå sjelfva näsan. En hel bok vore att skrifva om all den underlåtenhet, som der sker af mått och steg för byggnadens bestånd. Något, som väl aldrig låtit förr se sig i ett civiliseradt land, är att murbruks-ingredientierne, och dertill de uslaste, här sammanröras med en spade. Dalkullan, som bökar omkring der, visar också visst icke att Greker och Romare hade till konstspråk, det man skulle, vid murbrukets beredning, ej späda på med vatten, utan med sitt anletes svett. Och desta är byggnad! Domen må den gamle OÖfverintendenten Vitruvius afgifva, uti företalet till sin VI bok, med dessa ord: ,Men när jag ser huru nu för tiden, en så ädel och maktpåliggande vetenskap som archilekluren behandlas af personer, hvilka så litet veta, att de äro okunnige, icke allenast om architekturens reglor, men äfven derom huru man bereder murbruk; så finner jag att det är med mycket skäl som personer, hvilka hafva att bygga, företagit sig alt sjelfva leda sina arbeten,; och som de tycka att, om dessa nödvändigt må-lr: ste skölas af okunnige, det då är bättre att det b går åtminstone efter egarens egna infall, efter-)P som det ändå är han, som betalar.n B. C. Ik ÅA AR Mm RA MK M-— C -—AA —A ON mm Mm ss AA Ar I s— — äl-0 Rättelse: I A. B. Je 129 och artiken: Om Na-!Y ional-Museum och något om Byggnadskonsten i Sveige, 3:e sidan, 4:a spalten, 6:e raden, står: framidens; läs: framtida. Samma spalt, 74:a rad, står: god; läs: nog. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER fr