der slafbandel bedrifves. För detta ändamål skola
de utöfva all den makt, som för närvarande tillkom-
mer kronorna England och Frankrike, med förbehåll
ar de bestämmelser, som närvarande fördrag inne-
hål!er i afseende på Engelska och Fransyska fartyg.
Ar!. 3. De Engelske och Fransyske officerare, som
föra befälet öfver de respektive eskadrarne, skola öf-
verenskomma om de ändamålsenligaste åtgärder att
bringa ofvannämnde bevakning till verkställighet med
bästa framgång. De skola utse de stationer, på hvil-
ka de båda nationernes kryssare skola agera, antin-
gen gemensamt eller särskildt, allt efter som lämpli-
gast synes. Likväl skall detta ske på ett sådant sätt,
att närvaron af den ena nationens kryssare ickeskall
hindra den andra nationens kryssare, om de komma
dit, att äfven der utöfva de rättigheter, som tilikom-
ma dem.
Art. 4. Närande stationsbefälhafvare skola söka
att, i mån som det synes nödigt, afsluta fördrag med
alla herskare och höfvidsmän på berörde kust till
slafhandelns undertryckande. Dessa fördrag skola af-
slutas genom befälhafvarne sjelfve eller genom offi-
cerare, hvilka de förse med behörige fullmakter.
Art. 5. Nyssnämnde fördrag skola icke hafva nå-
got annat ändamål, än undertryckandet af siafhan-
deln. I händelse ett dylikt fördrag biifvit afslutadt
ensamt af en Engelsk oföcer, så förbehålles ratifika-
tionen af detsamma åt H. M. Fransmännens Konung.
Samma fall inträder i afseende på H M. Brottnin-
gen af Stora Britannien, då ett dylitt fördrag blifvit
ensamt afslutadt af en Fransysk officer. I de fall,
då H. M. Drottningen af Stora Britannien och H.
M. Fransmännens Konung båda på sina vägnar låtit
gemensamt afsluta dylika fördrag, skola kostnaderne
för skänker och dylika utgifter bestridas af båda na-
tionerna.
Art. 6. I alla de fall, der användande af vapen-
makt blir nödigt för verkställigheten af nämnde för-
drag och i öfverensstämmelse med folkrätten, skall
ett dylikt vapnens bruk icke af någondera parten
äga rum, utan att den andra dertill lemnar sitt sam-
tycke och deltager deri.
Art. 7. Så snart H. M. Fransmännens konungs
eskader är färdig att börja sina operationer på A
kas vestra kust, skall H. M. låta derom underrätta
H. M. Drottningen af Stora Britannien. De båda
kontraherande delarna skola då, genom en offentlig
proklamation, kungöra att närvarande fördrag blifvit
satt i verkställighet. Denna proklamation utfärdas
när så anses nödigt. Under loppet af de derpå föl-
jande trenne månaderne skall den genom könventio-
nerne 4831 och 1833 medgifna ömsesidiga visita-
tionsrätten af fartyg upphöra, och de fullmakter,
som blifvit gifne åt båda nationernas kryssarei detta
hänseende, återställas.
Art. 8. I betraktande deraf, att erfarenheten vi-
sat hurusom slafbandeln i de trakter, der den vanligen
bedrifves, ofta tager sin tillflykt till medel, som blifva
farliga för flaggans trygghet och friden på hafven,
och vidare i betraktande deraf, att den flagga ett
fartyg förer anses betekna dess nationalitet, skall
förutsättningen deraf icke i alla händelser anses så-
som tillräcklig grund att skydda emot visitation,
annars skulle alla flaggor vara utsatta för det van-
ärande missbruket, att tjena till täckemantel för sjö-
röfveri, slafhandel och all annan olaglig handel. För
att undanrödja alla svårigheter för verkställigheten
af närvarande konvention, har man öfvyerenskommit,
att befälhafvarne för eskadrerne och på kryssarne vid
Afrikanska kusten skola erhålla instruktioner, grun-
dade på folkrätten och de emceilan sjöfarande makter
gällande bruk. De båda regeringarne hafva derföre
meddelat hvarandra berörde instruktioner, hvilka
tifvit närvarande konvention bilagde.
Art. 9. H. M. Fransmännens Konung och H. M.
Drottningen af Stora Britannien förpligta sig ömse-
sidigt, att afskaffa all slafbandel i sina kolonier, och
att genom alla möjliga medel hindra sina underså-
tare ifrån att begagna deras flagga till bedrifvande
af slafbandel med främmande nationer, eller att på
något sätt taga del i trafiken med slafvar.
Art. 10. Närvarande konvention skall träda i full
kraft och verkan 6 månader efter utfärdandet af den
proklamation, som omnämnes i 7 artike!n; man har
öfverenskommit att den skall gälla för 40 år. Alla
föregående konventioner äro suspenderade. Under
loppet af S:te året skola de höga kontraherande de-
larna å njo öfverenskomma, och efter omständighe-
terna bestämma, huruvida det är ändamålsenligt att
åter upplifva särskilda delar eller hela innehållet a!
dessa konventioner, eller om närvarande nya konyen
tion antiovgen till särskilda delar eller i sin helhet
bör modifieras celler upphäfvas. Om, vid slutet af det
40:e äret, de äldre konventionerne (af 1831 och 4833)
icke åter upplifvas, så skola de anses såsom upphäda
och tillintetgjorda. De båda höga kontraherande
makterna förpligta sig dessutom, alt fortfarande verka
gemensamt till slafhandelns undertryckande genom alic
de medel, som stå i deras makt, ända tilldess åenna
trafik blifvit alldeles utrotad.
JA
