HERR PRUMES KONSERT.
Hr Prime förvärfvade sig redan under sin förra
härvaro ett lysande och tillika välförtjent bi-
fall för sin utomordenttiga konstskicklighet, och
hvad han vid närvarande besök presterat, har en-
dast kunnat ännu ytterligare stadga det. En så
utmärkt talang förtjenar visserligen att belysas
från mera än en sida, och om intetsägande kom-
piimenter fråir kritiken alltid äro olämplige, vore
de här, såsom uppenbara tecken till missaktning,
dubbelt förkastlige.
Om man söker göra sig närmare reda för be-
skaffenheten af de angenäma intryck, hvilka herr
Prämes violinspel framkallar, så finner man, att
de ega sin närmaste grund uti sinnet för det slags
skönbet, som ligger uti det symmetriskt ordnade,
det klart och bestämdt i sig sjelf afslutade, uti
den lugna barmonien mellan alla krafter, alla e-
lementer. Det välbehag, man häraf erfar, synes
oss imedlertid egentligen vara mera ett förstån-
dets gillande af en konstföreteelses formella del,
än fantasiens och känslans sympati med det ska-
pande snillets fulgurationer, med den högre ideala
konstskönheten, för hvilken formen eudast är en
yttre tillfällighet. Visserligen tinnas konstnärer,
som i större eller ringare grad förmått förena en
fulländad skola med snillets kraft; men de äro få,
och herr Präme befinner sig, efter vår tanke, ej
bland dem. Hr Prime sakvar nemligen en egen-
domlig individualitet, en sjelfständig poetisk kraft ;)
visserligen finnes i hans spel en anstrykning af
poesi, men denna utvecklar sig ej ur en inre poe-
tisk prine:p, den är förvärfvad genom studier och
kommer således utifrån. Skillnaden blir ungefår
densamma som emellan naturliga och artificiella
blommor: de sednare kunna, oaktadt de ända till
illusion äro efterbildade de naturliga, dock aldrig
erhålla dessas friskbet och doft. Man kan för öf-
rigt icke, utan att vara slagen med döfhet, vägra
herr Prime sin högsta beundran, men vid beun-
dran stadnar det; någon sympati väcker hans spel
åtminstone ej hos Oss.
Uti allt, hvad som kan inhemtas genom stu-
lium, är herr Piiume, såsom exekutör, deremoi
en fulländad mästare. Svårligen har man härstä-
les förut hos någon violinvirtuos funnit ett mera
vidsträckt välde öfver instrumentet: en strängare
renhet, en ofelbarare säkerhet, en regelbhundnare
stråkföring. Högst värdera vi dock hans fullkom-
iga frihet från manår, hans storartade, impone-
rande ton och hans utomordentligen ädla och vackra
ortamento — kort sagdt, hans exemplariska kor-
ekthet, så 1 styl, som i teknik. Man kan verk-
igen uppställa herr Pr. såsom ett mönster för
violinspelare, i allt hvad skolans mysterier vid-
kommer.
Hr Primes kompositioner, att döma efter dem
wan denna afton producerade, höja sig ej öfver
let vanliga. De äro rätt väl utarbetade, men
öja både i motiver och passager brist på uppfin-
ing. Vi ingå ej i någon närmare analys af dem,
medan de samtligen voro af ungefär enahanda
alt, utan nämna dem endast i korthet. Hr Pr:s
örsta nummer var en violinkonsert, en med myc-
en omtanka utförd komposition, blott alt dess
örsta tutti var något för knapphändig, för att ut-
öra en grundval för hela satsen. Hr Pr. hade
är beredt sig tillfälle att på det mångsidigaste
- m mm