HERR PRUMES KONSERT. Hr Prime förvärfvade sig redan under sin förra härvaro ett lysande och tillika välförtjent bifall för sin utomordenttiga konstskicklighet, och hvad han vid närvarande besök presterat, har endast kunnat ännu ytterligare stadga det. En så utmärkt talang förtjenar visserligen att belysas från mera än en sida, och om intetsägande kompiimenter fråir kritiken alltid äro olämplige, vore de här, såsom uppenbara tecken till missaktning, dubbelt förkastlige. Om man söker göra sig närmare reda för beskaffenheten af de angenäma intryck, hvilka herr Prämes violinspel framkallar, så finner man, att de ega sin närmaste grund uti sinnet för det slags skönbet, som ligger uti det symmetriskt ordnade, det klart och bestämdt i sig sjelf afslutade, uti den lugna barmonien mellan alla krafter, alla elementer. Det välbehag, man häraf erfar, synes oss imedlertid egentligen vara mera ett förståndets gillande af en konstföreteelses formella del, än fantasiens och känslans sympati med det skapande snillets fulgurationer, med den högre ideala konstskönheten, för hvilken formen eudast är en yttre tillfällighet. Visserligen tinnas konstnärer, som i större eller ringare grad förmått förena en fulländad skola med snillets kraft; men de äro få, och herr Präme befinner sig, efter vår tanke, ej bland dem. Hr Prime sakvar nemligen en egendomlig individualitet, en sjelfständig poetisk kraft ;) visserligen finnes i hans spel en anstrykning af poesi, men denna utvecklar sig ej ur en inre poetisk prine:p, den är förvärfvad genom studier och kommer således utifrån. Skillnaden blir ungefår densamma som emellan naturliga och artificiella blommor: de sednare kunna, oaktadt de ända till illusion äro efterbildade de naturliga, dock aldrig erhålla dessas friskbet och doft. Man kan för öfrigt icke, utan att vara slagen med döfhet, vägra herr Prime sin högsta beundran, men vid beundran stadnar det; någon sympati väcker hans spel åtminstone ej hos Oss. Uti allt, hvad som kan inhemtas genom stulium, är herr Piiume, såsom exekutör, deremoi en fulländad mästare. Svårligen har man härstäles förut hos någon violinvirtuos funnit ett mera vidsträckt välde öfver instrumentet: en strängare renhet, en ofelbarare säkerhet, en regelbhundnare stråkföring. Högst värdera vi dock hans fullkomiga frihet från manår, hans storartade, imponerande ton och hans utomordentligen ädla och vackra ortamento — kort sagdt, hans exemplariska korekthet, så 1 styl, som i teknik. Man kan verkigen uppställa herr Pr. såsom ett mönster för violinspelare, i allt hvad skolans mysterier vidkommer. Hr Primes kompositioner, att döma efter dem wan denna afton producerade, höja sig ej öfver let vanliga. De äro rätt väl utarbetade, men öja både i motiver och passager brist på uppfining. Vi ingå ej i någon närmare analys af dem, medan de samtligen voro af ungefär enahanda alt, utan nämna dem endast i korthet. Hr Pr:s örsta nummer var en violinkonsert, en med mycen omtanka utförd komposition, blott alt dess örsta tutti var något för knapphändig, för att utöra en grundval för hela satsen. Hr Pr. hade är beredt sig tillfälle att på det mångsidigaste m mm