Talaren började med att i minnet aterföra ett yt
rande af honom vid förra årets majfest, att Sve
klädt sig i högtidsskrud, att hon fästat en blyg s
pa vid sin junafruliga barm, emedan hon firade si
trotofning med sitt hjertes utvalde: Oscar den Fö?
ste, och fortfor derefter:
Nu åter fäster Svea gladt och stolt myrtenkranse
i sitt sköna hår och står med högburet bufvud, me
af hopp och tacksamhet vidgadt bröst, och lofvar si
Herre och Man att älska och följa konom i nö
och lust.
Löftets timma har slagit, och på gammalt Götisk
vis bar Sveas Konung i bordet slagit sitt goda slag
svärd och lofvat att göra sin brud, sitt andra jas
lycklig och säll. Han har lofvat, att småningor
lossa på sekelgamla snörlifsformer, att utjemna styl
kjorteins här för snäfva, der för lösa och vidt
utsväfvande förvecklingar, och sälunda gifva ande
friare rum, lätta blodets och Jlifsprincipens cirkuls
tion. Han har lofvat blifva Svenska folkets Konunc
och dertill hjelpe honom hans Norna, derhos han
trogna fo!k!
O, berrliga Fosterland! En ny dag har för di
och dina barn randats. en sådan dag historien (
vet att omtala. Din Konungs tanke är filantropen
och den grundlige tänkarens. Din Konungs hjert
är det menskligt ädla. En konungslig handling fly
ter ur ren och kristallklar källa och dess syfte ä
allmännelig lycka, rätt och sanning.
O, herrliga Fosterland! Smycka din stolta pann
med ros och lilja, låt dina söners jubel vidt ljud
från strand till strand, från Söder till högan Nord
Gif must och märg, gif tålsamhet åt dem af din
barn, hvilka så länge ammats af kastfördomars pa
rasitsafter, att de vämjas åt naturenlig föda och f
kolik af rätt och sanning.
Den sanna lyckan och glädjen äro inga egoister
De hata och förfölja ingen; men glädjas med den
som glade äro. och skulle vi ej då minnas vårt brö
drafolk i Norden, det fria, lyckliga Norge, som stå
lik en !efnadsfrisk och stark yngling, som redan län
ge druckit frihetens solvärmda luft och famnar mer
förtjusning den ädla och höga tankens Konung, lik
hetens inför lagen hjedte, det sanna menniskovärdet
purpurklädde apostel.
O, Skandien! Bär högt ditt hufvud och blick
djerft omkring. Syskonparet Svea och Nore, me
nationell! förtjusnings lejonmärg i sina ben, person
lighetsideens clektriska erher i sina ådror, upplysnin
gens fackla i sin venstra hand och rättvisans och
billighetens svärd i den högra; med rätt och sannint
i sitt hufvud: ho är den, som vill våga en dust mol
detta syskonpar. som, med ryggen stödd emot hvar.
annan. håller skölden ut mot östan och vestan, mo
norr och söder?
En skål för vårt älskade Fosterland. en skål fö
våra Bröder! Tefve Sverge! kLefve Norgen
Skål för lagen om jemftikhet i Arfs- och Giftorätt
af häradshöfding A. Svalander.
Tht rätt och stal icke är, that kan icke hel-
ler vara Lagb; för the skäl, som Laghen haffuer
med sish, gillas hon.
Sådan är en af de herrliga grundsatser, som, ned-
lagde i våra gamla domare-reglor, med sin djupa san-
ning måste lika mäktigt anslå lagstiftaren och der
enskilde medborgaren, som domaren. Det kan ec
nekas, att vår gamla lag, fastän god i många styc-
ken, i andra deremot bär tydliga märken af sitt vyt-
tersta ursprung från råa sedvänjor i de tider, då
rättsbegreppen ännu ej hunnit den högre utveckling
som så småningom, i bredd med en stigande upplys-
ning, derå! blifvit gifven, — då styrka gällde mer,
än rätt, och hvad styrkan tillegnade sig, försvarades
och. genom vanans makt, erkändes för rätt. Från
detta lagens ursprung och denna vanans makt torde
man snar:st kunna hemta förklaringsgrunden dertill
att ända intill vår tid i lagen bibehållit sig åtskilli-
ga undantag från jemlikhet i arfs- och giftorätt, och
just såd.na undanteg, som beredt fördel åt den star-
kare, på den svagares bekostnad, åt mannen på hu-
struns, åt brodren på systrens, åt den lefvande på
den dödas värnläsa afkommas. — Men, jag upprepar
det, hvad rätt och skäl icke är, kan ej heller vara
lag. Qvinnan är skapad af samma stoft, som man-
nen, och smma so! strålar öfver dem begge. Hvar-
för stu!le hon ej då ega samma rätt öfver jordens
egodelar, som han? Pen Allsmäktige satte ju qv:n-
nan, ej vid mannens fötter, utan vid hans sida, ech
det var ju till dem begge, som Han sade: Varer
fruktsamme och föröker Eder och uppfyller jorden
och hafver henne under Eder! Knappast någon kar
kunnat förneka qvinnans rätt till jemlikhet med man-
nen, fastän en och annan befarat vådor för samhället
af att bringa denna jemlikhet till utöfning. Hvad
rätt och skäl är. det måste varda lag; men om det
ej får nekas, a!t samhällets bestånd stundom undan-
iagsvis kräfver uppoffring af enskildes rättigheter, så
måste dock deras mening, som anse qvinnans rättig-
heter i någon mån böra vika för det allmännas för-
menta välfärd, så måste likväl — fortfor talaren —
denna mening, såsom utgången ur en ädel grund,
kärleken till räderneslandet, aktas äfven af dem, som
äro öfvertygade. att jemlikhet inför lagen bäst tryg-
gar samhällets väl.
J veten, mine herrar! att den långa striden om
jemlikhet i arfs- och giftorätt blifvit utkämpad, att
Rikets Ständers vid flere Riksdagar förnyade bestut
om upphäfvande af hittills varande olikhet uti gifto-
rätt och arfsrätt för man och qvinna, samt om den
förändring, att samma rätt. som broders och systers
barn nu ega. att vid arfstägt träda i afliden faders
och moders ställe, varder till syskons afkomlinga:
utsträckt. att dessa beslut blifvit af Kongl. Maj:t i
nåder bifaline och sålunda upphöjde till allmän lag.
För the skäl, som Laghen haffuer med sigb, gil-
Jas hon., Rätt ech skäl fordra, att den svage inför
Lagen gäller lika med den starke, och det är att
hoppas, att en Lag, i riktning att befordra det rätta
och skäliga skall bära välsignelse med sig och snart
försona äfven dem, som i första ögonblicket dermed
icke äro rätt nöjde. Den nya Lagen, betydelsefull.
för det en fördom måst gifva vika för rättvisan, är
ännu mera betydelsefull för den förhoppning, den
ingifver, att tiden är kommen, då missförhållanden
i Samhällsinrättningen skola varda jemnade, till styr-
ka för Samhällets trefnad och bestånd.
Dä talaren sålunda, förvissad om det lifligaste del-
tagande, föresog skålen för den nya Lagen om
jemlixhet i arfs- och giftorätt, — antydde han äfven
att densamma innebär innerlig tacksamhet mot de
män, som beslutat, och den upphöjda personlighet.
som fullhordat dot herrlioca verket äftencgam laefvan