YCIKAUE diliUllblSstOde IIHULI IUCCI HAS VINTattt. AN
tidens Preussiska Statsmän — Stein, Hardenber
Wilhelm von Humboldt — hade efterlemnat e
arf, som ej kunde helt och hållet förstöras geno
reaktionen; och sedan år 4840 trodde man all
jemmni, i trots af alla felslagna förhoppringar, a
den hos folket oupphörligt vexande allmänna ir
sigten om nationens rätt till medborgerlig frih
ändtU:ven skulle på nytt mäkta öppna den öfve
gina banan.
Det är imedliertid nu alltför tydligt, att vi
framtidshorisont, i stället för att klarna, blir al
mer och mer mulen och qvalmig, och att stol
mar och åskor hota, hvilkas raseri vi ej förm
beräkra och hvilkas annalkande vi för få år se
dan skulle 2nsett omöjligt. Religionsnitet träde
på nytt upp till strids och väcker fanatlismer
som förak ar förnuftets röst och leder till up;
träden, erinräande om dem som föregingo trettic
åriga krigets utbrott. Religion och Politik för
ena si; till framkallande af hvälfningar, bvilka
grundakralter ännu jäsa i samhällets innersta; oc
utan allt behof af siareförmåga kan man nu mer
inse alt från Tyskland kommer att utgå e
stor och märkvärdig kamp för en ny tid och e
ny tingens ordning, hvars första häftiga rycknin
gar vi redan förspörja. Ur katolska kyrkans sköt
arbetar en ny sig ut; och ännu häftig are än
denna — som alsvärjer påfve och prestvälde -
fordra Prote-tanterna att Staten ej må lägga banc
på deras samvetsfribet, utan lemna andans mak
i frid och frihet. Denna protestantiska rörelse
hvars stamhbåll är Sachsen, den Tyska Protestan
tismens gamla vagga, har tilltagit med förvånan
de hasughet. Jag har nämnt i ett af mina förr:
bref, alt Rationalismen i Magdeburg och vid Uni
versitetet i Halle sträfvade att sluta sig tillsam.
mans emot. den påträng gande Supranaturalismen
och hvilka ansträngningar som förspordes frår
Statens sida, genom ministern för Ecklesiastik-
ärenderna Hr von Eichhorn, för att öfverallt för-
stärka den evangeliska tron, motverka den fria
granskningen af dogmerna och fasthålla prester-
skapet vid de symboliska böckerna — kort sagdt
att fjeltra dogmatikens vetenskapliga sträfvande vid
de förklaringar, som lagts till grund för den egent-
liga statstcologi-n. Jag har nämnthuru detta blifvit
försökt på alla håll, vid universiteter och lägre läro-
verk, och huru isynnerhet Hr von ScheNings nya
Krist Filosofi lät nyltia sig härtill, oaktadt
allt det motstånd densammas dogmatiska fantasier
än fisgo vidkännas. En verklig storm har nu
vext upp emot de Protestantiska Vännernas
Förbund, i Sachsen. Kyrkoherden Wislicenus i
Halle hade utgifvit en skrift, med titel: Hånne
bokstaf eller anda ?, hvilken knappt hann blifva
synlig boklådorna, förr än den konfiskerades.
Wislicenus drifver deri den satsen: att Bibelns
bokstaf betyder intet, utan att kristendomen lig-
ger i Evangelii anda: att kristendomen fått s
särskilda tydning i hvar e nytt tidehvarf, alit et
ter den insigt, som meddelas genom me: miskans
oupphörligt vexande andliga förmåga, hvilken der-
till är fullt herälligad: att blott sålunda kan kri-
stlendoren förenas med den djujaste insigt, och
blott derigenom kan den tillfredsställa förnuftet,
hvilket vänder sig bort från allt, som är ofören-
ligt med dess lagar och dess rätt, och ler deråt.
— Kyrkoherden Wislicenus har blifvit tlitalad
för denna skrift; han har blifvit underkastad en
examen af en dertill utnämnd Andiig Kommis-
sion i Magdeburg, sammansatt af särdeles ortho-
doxa möv, och har i Wittenberg — den gamla
Lutherstaden — blifvit inställd till ett så kalladt
collogwiump; till följd hvaraf besagde Kommission
förklarat bans åsigter vara oförenliga med en af
Staten Ullsatt prestmans stånd. Man bar tillsvi-
dare suspenderat honom, och han kommer otvif-
velakiigt all afsättas; men en stor mängd andra:
prester hefinna sig i samma ställning som Wisli-
cenus. Den 13 Maj bölls af de Protestantiska
Vännernax en sammankomst i Köthen, en stad
emellan Lei. zig och Magdeburg samt få mil från
Halle, och särdeles väl belägen för ändamålet,
emedan jernvägarne från Berlin, Magdeburg och
Leipzig der sammanträffa. Öfver tretusen personer
infunr.o sig. Det blef ett folkmöte under bar
himmel, alldeles på Engelskt vis. Landifolket
strömmade till från de närmaste trakterna; från
alia städer, nöra och fjerran, medförde jernvägs-
fororna vya deltagare i mötet, och deribland öf-
ver hundra prester; talen räckte hela dagen, och
kraftfulla förklaringar följde. Fyratiosex kyrko-
herdar och mer än femhundra Laici, till en del
Professorer, Boktorer, Råder, Advokater, Posses-
sionater, 0. s. v., undertecknade en protest emot
Statens åtgärd med hänseende till Wislicenus och
förklarade hans sak i allmänhet och i det hela
för sin ezen. Detta har naturligtvis gjört stort
uppseende i Berlin. I första hettan vilie man
suspendera och ta alla kyrkoherdarne, som
hade under at förklaringen: befallningen af-
gick ull i presidenten i Preussiska Sachsen,
Hr von Wedell; men denne Embetsman inberät-
tade nu, alt en sådan åtgärd icke syntes kunna
verkställas. utan äfventyr att hela provinsen skulle
resa sig som en man. I föld häraf, lät man,
tills vidare, bero vid hvad som händt; men i hvad
mån folkets tankar sträfva motregeringens, torde
ni bäst iohemta deraf, att Predikanten Ahlich,
det Hölbenska folkmötets ordförande, öfver hvars
hufvud myndighetens svärd företrädesvis svälfvar
blef genast al Et Kalharinas församling i Magde-
burg enhälligt vald till dess Förste Predikant, och
att denna wvigtiga handelsstads Magistrat och Ald
ste, i ena häftig skrift till Minister n, yr kade på
kyrkore! forn I tidens anda och alla re .
or FT