RATE UU UM—UM— — —— —--1—-——----—— voro tä!t tillslutna och förvandlade den ljusaste: dag till en konstlad natt, trodde hon sig, äfven midt på dagen, i gångar och rum, skåda Raimondos och Teodoras blodiga gestalter, hvilkas lidande, förtviflade drag förkunnade ofärd och tycktes med hotand2 åtbörder säga: Dessa murar bli din grafp. Femton långa månader hade förlidit, utan att Angelica selt några andra menniskor, än kastellan n, som engång i veckan kom till borgen, och den g:mla, som under riddarfruns sjukdom pröfvat sina enkla likemedel. En skön morgon, knappt buren af sina fötter och kännande dödssvaghet i alla sina lemmar, vacklade hon, stödd af sin vårdarinna, ut på balkongen, der hon, efter en stund blef varse på en klippafsats, utanföre borgmurev, en munk, i eremitdrägt, sökande kryddor, men hvilka han förgäfves efterletade emellan de nakna senarne. Snart igenkände hon i honom en prest, hvars messa hon ofta afhört, då hon ännu vistades i det moderliga huset. Hon bad sin ledsagarinna att ropa honom närmare, och han framträde till kanten af den djupa, torra grafven, som omgaf fästet, der icke klippväggen lodrätt sänk!e sig i hafvet. Jag är Angelica,, sade hon, ,Ganos maka, hvilken ni nogsamt erinrar er. Skynda, uppsök min herre och gemil, lemna honom denna ring, som en ång förenade oss, och säg honom, att jag rent och obrottsligt alltid bevarat min trohet emot honom, att jag i döden älskat honom och att han skall förlåta mig, hvad jag omedvetet kan hafva brutit. Mitt skuldfria lidande anförtror jag it en barmhertig Gud och hyser intet agg i mitt hjerta till någon menniska och minst till den,