RATE
UU UM—UM— — —— —- --1—-——----——
voro tä!t tillslutna och förvandlade den ljusaste:
dag till en konstlad natt, trodde hon sig, äfven
midt på dagen, i gångar och rum, skåda Raimon-
dos och Teodoras blodiga gestalter, hvilkas li-
dande, förtviflade drag förkunnade ofärd och tyck-
tes med hotand2 åtbörder säga: Dessa murar
bli din grafp.
Femton långa månader hade förlidit, utan att
Angelica selt några andra menniskor, än kastel-
lan n, som engång i veckan kom till borgen, och
den g:mla, som under riddarfruns sjukdom pröf-
vat sina enkla likemedel. En skön morgon,
knappt buren af sina fötter och kännande döds-
svaghet i alla sina lemmar, vacklade hon, stödd
af sin vårdarinna, ut på balkongen, der hon, ef-
ter en stund blef varse på en klippafsats, utan-
före borgmurev, en munk, i eremitdrägt, sökande
kryddor, men hvilka han förgäfves efterletade
emellan de nakna senarne. Snart igenkände
hon i honom en prest, hvars messa hon ofta af-
hört, då hon ännu vistades i det moderliga hu-
set. Hon bad sin ledsagarinna att ropa honom
närmare, och han framträde till kanten af den
djupa, torra grafven, som omgaf fästet, der icke
klippväggen lodrätt sänk!e sig i hafvet. Jag är
Angelica,, sade hon, ,Ganos maka, hvilken ni
nogsamt erinrar er. Skynda, uppsök min herre
och gemil, lemna honom denna ring, som en
ång förenade oss, och säg honom, att jag rent
och obrottsligt alltid bevarat min trohet emot
honom, att jag i döden älskat honom och att han
skall förlåta mig, hvad jag omedvetet kan hafva
brutit. Mitt skuldfria lidande anförtror jag it
en barmhertig Gud och hyser intet agg i mitt
hjerta till någon menniska och minst till den,