- a—
att den anklagade i sin grofva fångdrägt iicke
varder förvirrad vid anblicken af denna egna
och bländande brokighet, att något vittne icke
kan förlora minnet och att någon juryman icke
varder mera sysselsatt med en vacker qvinnas
rodnande hänförelse än med den tilltaladesihjert-
ångest?
Om jag hade den äran att vara domstolens
president, skulle jag lemna tillträde endast åt-:den
anklagades slägtingar, och jag skulle säga till de
andre: Mina damer, sittande såväl som stående,
lyssnen till hvad jag har att säga eder: Gån j
hem, för att sticka edra herrar söners strumpor
eller för att slå stärkelse i edra respektive döttrars
kolleretter; gilven j akt att såsen ej må fräsa
öfver; att edra golf blifva väl bonade, att olja
icke fattas i edra lampor, ej heller saltet i eder
soppa; omskiften j med lefvande blommor edra
bandsömnaders landskap; utbreden j på teatern
de stora koketternas solfjäder, gören j musikska-
lor och entrechats. Gån, mina damer, gån, do-
marekallet har ingenting oafgjordt med gracerna
och assisdomstolen är ingalunda stället för men-
niskoslägtets skönaste hälft !
Vaktmästare, verkställ domstolens befallning!
Sådant är i sjelfva verket det påbud jag ville
utfärda och mitt handlingssätt skulle, efter hvad
jag tror, gillas af alla hederligt sinnade menniskor.
Vv.
Presidenten har derförutan några andra mindre
väsentliga pligter att uppfylla.
Att åt vittnen, som förvånas och förvirras af
en assisrätts högtidliga och nya skådespel, af
deras isolerade ställning midt bland domare och