3 MA ST, TO OVR a
etlutan att de likväl kunna utödas. Ar 4841 var isyn
1- nerhet provinsen Corrientes skådeplatsen för talrik
.-lolyckor genom dessa vilddjur. Nästan hvar dag ble
le någon innevånare från den lilla hufvudstaden hun
ir Idarnes rof. I hela landet rådde en panisk förskräc
n !kelse, ech ingen vågade sig till kringliggande städer
Snart anmärkte man dock, med förundran, att hun
tt darne företrädesvis angrepo rikt klädda personer, oci
;- latt fattiga negrer ofta passerade midt igenom hund
a skaran, utan att bli oroade. Denna omständighe
n ådrog sig vederhörande myndigheters uppmärlksam
rhet, och kriminalrättens fiskal, kapten Antonio Le
;-rez, erfor slutligen, sedan han anställt efterforsknin
I-Igar öfveralit i landet och hört en mängd vittnen
;-jalt en röfvare, vid namn Juan Tabaroz, fordom löjt
Hj nant i Diktatorn Rosas garde, hvarifrån han blifvi
niförjagad för dåligt uppförande, bebodde skogen Li
-I mana, belägen omhring 20 leguas från staden Cor
Irientes, och var omgifvyen af en oräknelig skara vil
ålda hundar, som han lyckats tämja och hvilka lydd
-honom soi sin herre. Han lemnede sitt tillhäll, si
snart han ansåg ögonblicket gynnande, uppsökte re
- Isande, dem han lät hundarne sönderslita, och plun
ridrade dem sedan i all maklighet. Sedan kapten An
tonio Lerecz förskaffat sig visshet härom, utfärdade
alarresteringsorder mot löjtnant Tabaroz, att infö
-I brottmålsdomsto!en i Corrientes undergå ransakning
-I För att utföra arresteringsordern uppfordrades hun
s) dra frivillige. som skulle uppsöka och gripa röfvarer
-i Ii hans gömställe. En hvar ville deitaga i detta tåg
-loech snart var skaran fulltalig. Den 47 Maj, på af.
I tonen, uppbröt den, under kapten Lerez eget befäl
och den påföljande morgonen i dagningen inträffade
man vid skogen Limana. Här gjorde man halt, för
att rasta, då man fick höra ett förfärligt tjut. Kap-
ten Lerecz. som var på sin vaht, gaf genast befall-
ning åt silt manskap att hålla sig färdigt. I eit
ögonblick var styrkan på benen och han sjelf.
ätföljd af några man, begaf sig genast till stället,
Ihvarifrån tjutet hörts, då man snart upptäckte
Tabaroz, omgiven af en liten skara vilda hun-
dar och flyende in åt skogen, Förföljelsen blef
allmän, men snart fann man skogen så tät, att
man omöjligen kunde framtränga längre, och Taba-
roz, som man såg krypa genom ett busksnår, åtföljd
af hundflocken, försvann snart undan förföljarnes
Jäsyn. Då lät kopten Lercz omringa den delen af sko-
gen, hvati röfvaren befann sig, och utsände sitt folk
i alla rigtningar, för att observera och förföija ho-
nom, men man kunde ej upptäcka honom, och föll
derföre på den tron, att han i detta busksnår måtte
ha sin kula. Kapten Leorez Jät nu gräfva ett djupt
dike, af nägra tusen stegs längd, rundtomkring stäl-
let, och deromkring uppföra ett pålverk, hvarig: nom
ett slags belägrinesvall bildade sig, i hvars midt Ta-
baroz var innesluten. Detta arbete medtog trenne
dygns tid. Sedan framfördes fällda buskar, grenar
och torrt gräs rundtomkring inhägnaden, och antän-
des. Snart spridde sig lågorna till träden, och inom
få timmar stod hela den delen af skogen i brand.
Mot midnatten förnam man ett förfärligt skrik och
ett rysiigt tjut frin de vilda hundarne, som vid el-
dens annalkande samiat sig kring sin herre. Hvarje
ögonblick sprunge nägra af dessa djur, ursinniga af
smärtan, öfver palisaderingen och störtade sig på
jägorne, hvarvid en förtyviflad kamp uppstod; två jä-
gare blefyo dödade och fem illa sårade. Branden
fortfor hela natten, men den påföljande dagen mot
aftonen hade lågorna ingenting mer att förtära, och
allt var tyst. Nu inträngde kapten Lerez med sitt
folk på det härjade området, och öfver askhögar och
förbrända ben nädde man en håla, som innehöll
menskliga qvariefvor. De vilda hundarne, instängda
tillika med sin herre, synas till en början ha lydt
hans röst, men slutligen i raseri ha sönderslitit ho-
nom, tillika med en mulattska, som var hans följe-
slagerska. I hålan fann man en mängd-guld och
andra kostbarheter: frukter af hans talrika röfvcrier.
Vilddjurets och dess förfärliga tropps död förskaffade
provinsen lugn, ätminstone för någon tid. Först
tolf dagar efter sitt uttåg, återvände kapten Lerez,
med sin lilla modiga skera. Man hade trott honom
förlorad, och han emottogs derföre med stormande
glädje. (Läsebibliotheket.)
— EN RörvAreHistoRIA. I grannskapet af Esseg
i Ungern skall för några dagar sedan följande röf-
tv
D
varchistoria hafva tilldragit sig. En rik ulihandlare:
från trakten af Miskolez reste i Slavonien för att af-
sluta flera kontrakter om ull. För detta ändamål
medförde han betydliga summor. En afton hände
sig alt han kom att afvika från allmänna vägen och
indtligen stannade på ett ensamt värdshus. Till när-
maste by var ungefär en half tinunas väg, men de
utröttade hästarne förmådde icke framslåpa sig längre;
le blefvo derföre frånspända. Då den resande, som
var jude till nationen, inträdde i värdshuset, kommo
ine polska judar emot honom, kallade honom vid
amn och föregåfvo sig känna honom ifrån Miskolez,
dan inlät sig i samtal med dem, då kusken efter en
lund under mycken bestörtning inkom och berätta-
:!e, all linorna blifvit skurna från vagnen och bort-
tulna; han gjorde larm, men man rådde honom att
082 Sg i det oundvikliga och qvarstadna om nat-
en på värdshuset. I detsamma gick huspigan ige-
om rummet och hyviskade till honom: rädda er, ci-
st är det förbi med er. Vid denna förfärande upp-
;sning hade han nog rådighet att lemna sin kusk
n bankosedel, och så att alla hörde det, befalla ho-
om att gå till nästa by för att köpa nya linor.
Ien i tysthet gaf han honom det uppdrag, att me-
elst bankonoten, som icke var på fem utan på 1000
ulden, så hastigt som möjligt skaffa sig toll beridna
önder till hjelp. Då drängen gått, begynte de beg-
P polska judarne åter samspråka med honom och
ppfordrad2 honom att spela kort med dem. Vär-
en var äfven med i komplotten. Efter ett längre
I fram och äter och då han icke kunde förmås att
eltaga i spelet, yttrade den ene: Nå, efter ni inte
Il spela med oss, skola vi spela er ett litet puts,,
ch dervid stängde han dörren och affordrade den
;sande hans penningar. Denne upptager 400 flori-
er och yttrar: jag vet att ni är fattigt folk, tag
ettan; men de begge röfrarne voro icke nöjda der-
ed utan tvungo honom att lemna dem hela kassan,
5,400 floriner, och icke nöjda härmel, förklarade
? den resande att han måste dö, för deras säker-
ets skull. Försäkran att summan var så liten för
nom, såsom riker man, att något förräderi icke til
inda kamma 2 pp Ia föll månen. a