Swithiod, samt att bor, 1 hkhet med hvad fört
tillskyndats mången mindre utmärkt person
scenen, blifvit inropad och begåfvad med blom
mor. Det vissa är, att hon blifvit långt mer
firad utomlands, i Berlin och Hamburg, der ma
förut ofta haft tillfälle att höra andra talanger
första ordningen, än kon blifvit det hos oss
Men äfven det sednare är alldeles för mycket fö
Den Konstitutionelles afundsjuka, som gifvit si
luft i ej mindre än bortåt ett tjog artiklar, störr
och mindre sammanräknade. Med sin vanlig
method att dikta premisser, för alt sedan be
qvämt få göra slutsatserna derefter, uppgifve
han först, att ett ordentligt raseri är rådande fö
henne, eller, såsom det ordagrannt lyder: rase
riet börjar annars härutinnan nu öfvergå all
möjliga tänkbara gränsor. Något bevis för dett:
påstående bör naturligtvis nu presteras, och hurt
går det tili? Jo! ban tager helt simpelt af eger
uppfinning, och denna är af en sådan beskaffen-
het, att ett stycke deraf väl förtjenar meddelas,
för att visa på hvilken punkt af litterär bildning
ifrågavarande redaktion befinner sig, och med
hvilket attiskt salt den kryddar sina anrättningar
Fyra snusfabrikörer uppvaktade sistlidne Lördag
Mamsell Lind, medförande en 45 å 20 karduser snus
och bedjande den frejdade sångerskan uttrycka sin
tanka öfver hvilken af dessa karduser hon ansåg för
den bästa. Fåfängt förklarar Mamsell Lind att hon
ej är någon snuserska, fåfängt försäkrar hon, att
hon skulle dö den stund hon uppdrog en pris, vore
den äfven af yppersta qualit, fäfängt ber hon af
gunst och nåd bli förskonad från att underkasta sin
näsa den rysliga kuren: omöjligt! inga äro svårare
att öfvertyga än fabrikörer, de sexton karduserne
slås upp, Jenny insticker sitt ena af briljanter öf-
verströdda finger, drar upp det herrliga fabrikatet,
nyser, skriker, gräter, börjar på nytt, och fabrikö-
rerne sekundera henne, nysa med för artighets skull,
gråta också så godt de gamla syndarne kunna det.
Måtte Jenny nu blott hafva utt ryckt sin höga be!å-
tenhet med nägon kardus af solid qualite och till
billigt pris, så att det ej går med Jenny-snusel som
med Lindtygen, av det blir alltför dyrt och befinnes
af en alltför mystisk natur, för att lämpa sig för
bruk åt oss männer.
Vidare, i samma rigtning, förekommer följande:
Det behöfves nu mera biott, att framföre nägon
tillverknings namn sätta ordet: Jenny, för att den
finner strykande afsättning och skaror afnämare, —
Undrss storligen om icke herr Ijerta, som alitid be-
gagnar sig af konjunkturen, snart skall annonsera,
att de återstående häftena afoDen Yandrande juden
komma att tryckas i Jenny-press, eller om han ej
skall ingifva ett anbud på nya gatuläggningen, verk-
stälid med Jenny-stenar, eller om, sedan det visat
sig omöjligt att en gång få katthafvet förvandladt till
jord, han ej skall åtaga sig att göra det med Jenny-
torrt fyllnadsgrusn, eller om han icke skall anläg-
ga ett katt-stuteri, för danandet af Jenny-kattor at
utmärktåste race och puffa fram hela herrligheten
i sina digra spalter, likasom det gick med stearin-
ljusen och den fordom utdömda, men nu uppburna
galurenbällningsmethoden. Undras storligen om cj
delta nämnde stuteri, till kattafvelns förbättrande,
anlagdt i Tegelviks-stil, vore något för honom att
fundera på, så framt tillräckligt stor lokal derföre
kunde erhållas på Liljeholmens omräde, eller om, för
den händelse projektet ännu får hvila någon tid, ej
åtminstone en ny bibelupplaga, med sångerskans por-
trätt, vore en rigtig klingande affär, cå alltid kunde
påräknas, att den af Minerva kallade politiska skål-
vestgöthen, icke för bibelns, men för porträttets
skuil, uppbjöd all sin förmåga för att kolportera ut
upplagan, hvaraf behållningen ju då kunde användas
såsom grundfond för stiftandet af et politiskt mis-
sionssallskap, hvars vYcerkningskrets skulle bestå i att
väcka och återföra alla de fört orade får, som, trots
stcarin!jusens klara sken, börjat draga öronen åt
sig för Aftonbladets mörka spel, hvilket nu går
på skrufyar,, mera än någonsin tillförene varit hän-
delsen.
j
j
Den som kan förklara hvad allt detta egenti-
gen betyder, fört enade verkligen något premium;
det enda tänkbara är, att Den Konstitutionelle,
sörjande öfver förlusten af sin företräderskas Frejass
ryktbara kattspann, råkat i litet vurmeri häröf-!
ver, hvilket nu uttrycker sig i ofvan citerade
fantiserande, som icke så obetydligt erinrar om
konstförvandten Napoleon Bergers inspirationer,
ehuru de sednare onekligen visade en betydlig;
öfverlägsenhet på hufvudets vägnar. hi
Uti en föregående mera ledande och, som man ;
säger, genomförd. artikel, kallad: Jennyismen, har
Den Konstitutionelle sökt bearbeta samma ämne i rf
den allvarsama stilen, och slår sig med mycket
bekymmer på alt jemnföra den hyllning, som vi- :
as åt singerskan, med hvad man visat cch gjort ä
för en så utmärkt man, som t. ex. Berzelius. !3
Denna sednare jemnförelse kan vara både riktig,
och felaktiz, allt som man tager det. Det är in-d
sen tvifvel om, att vi Svenskar mycket mindre t
in de flesta andra nationer visa en yttre hyll-e
ing åt vetenskapligt utmärkte män, och denna 4
omständighet visar onekligen, alt mängden ännu f
j står på en: särdeles hög bildnin gsgrad, ehuru I,
nan äfven kunde finna en temligen jär förkla- 4
ingsgrund dertill uti landets hela ociala och po- lat
itiska ställningar och förbållanden i öfrigt, som lr
ltför länge underhållit den missriktningen attjse
känka det största värdet åt rikedomen och deniP
tre glansen. Men under medgifvande bäraf, till-
ännagifver det likväl en betydlig grad af enfald,
tt ar den ögonblickliga hänförelsen för en stor m
onstnärinna draga den slutsatsen, alt allmänheten !4j,
kulle gifva åt henne elt högre värde i det he!a, fö
n åt en Berzelius, hvars namn såsom vetenskaps-sö
nan vi åtminstone aldrig hört i någons mun u-Vi
an beundran och stolthet å det svenska namnets
ägnar, att ban tillhör oss, lika litet som någon
irer sätta i fråga, att frukterna af hans forsknin- be
ar i afseende på sin nytta för menskligheten
ro alldeles ojemnförliga med hvad en konstnär
an frambringa. Att det oaktadt konstnärens snille