—Z
krifningen öfver nämnde stad och beskrifningen
sfver mina tvenne färder till Carthago, samt hvad
vi funno af denna fordom så märkvärdiga stad.
Att beskrifva allt detta, tillåter nu icke rummet
— ty jag måste äfven språka om några andra
saker — men hvad som är gömdt, är icke
slömdtp, säger ordspråket. Jag lofvar, att er
illa nyfikenhet skall blifva tillfredsställd, —
om icke förr, åtminstone när vi träffas, hvil-
ket om några månader skall inträffa, som jag
hoppas. — Jag är nu i Malta, och, om ni
uillåta mig, hoppar jag öfver Tunis och Carthago
som Remus hoppade öfver Roms murar), för att,
innan jag slutar brefvet, kunna nämna något om
det närva arande. Blott några ord såsom tillägg ;
afstende på vårt besök i Tunis: Jag bodde der i
trenne dagar, af hvilka en helt och bållet upp:
togs af det intressanta besöket hos Beyen vAhmed
Bashan i hans förnämsta palats, Bandö, en hal
timmas väg från staden, vandringar igenom slotts-
rummen, samt resor till kavalleri- och artilleri-
kasernerna, hvilka utmärka sig genom en, föl
dessa länder, vacker stil och ordning. Besöker
vid Carthago voro äfven mycket intressanta. E.
huru få ruiner återstodo af den fordna mäktig:
staden, var dock det, som fanns, tillräckligt at
ska denna märkvärdiga känsla, som alltid fram.
ullas vid betraktandet af någon fallen storhet
Jag säger att få ruiner återstodo; men hela fälte
var en ruin, och de skördar, som bredde sin glesa
gröna slöja deröfver, grodde bland grusade palat
;r och marmorstycken af fallna tempel. Hvart
n jag kastade ögat, såg jag hundratals marmor
stycken ligga kringströdda på åkrarna och renarna
elt fö gingelsens säde, utsådt af hatet, och ännu