—Z krifningen öfver nämnde stad och beskrifningen sfver mina tvenne färder till Carthago, samt hvad vi funno af denna fordom så märkvärdiga stad. Att beskrifva allt detta, tillåter nu icke rummet — ty jag måste äfven språka om några andra saker — men hvad som är gömdt, är icke slömdtp, säger ordspråket. Jag lofvar, att er illa nyfikenhet skall blifva tillfredsställd, — om icke förr, åtminstone när vi träffas, hvilket om några månader skall inträffa, som jag hoppas. — Jag är nu i Malta, och, om ni uillåta mig, hoppar jag öfver Tunis och Carthago som Remus hoppade öfver Roms murar), för att, innan jag slutar brefvet, kunna nämna något om det närva arande. Blott några ord såsom tillägg ; afstende på vårt besök i Tunis: Jag bodde der i trenne dagar, af hvilka en helt och bållet upp: togs af det intressanta besöket hos Beyen vAhmed Bashan i hans förnämsta palats, Bandö, en hal timmas väg från staden, vandringar igenom slottsrummen, samt resor till kavallerioch artillerikasernerna, hvilka utmärka sig genom en, föl dessa länder, vacker stil och ordning. Besöker vid Carthago voro äfven mycket intressanta. E. huru få ruiner återstodo af den fordna mäktig: staden, var dock det, som fanns, tillräckligt at ska denna märkvärdiga känsla, som alltid fram. ullas vid betraktandet af någon fallen storhet Jag säger att få ruiner återstodo; men hela fälte var en ruin, och de skördar, som bredde sin glesa gröna slöja deröfver, grodde bland grusade palat ;r och marmorstycken af fallna tempel. Hvart n jag kastade ögat, såg jag hundratals marmor stycken ligga kringströdda på åkrarna och renarna elt fö gingelsens säde, utsådt af hatet, och ännu