— — — .Ä. — VV VV
så mycket mindre i det följande. Blott några
ord ännu om Marseille. Jag besökte några gån-
ger dess sjukhus (Hötel-Dicu) ... . men detta
ämne torde ej roa er? Och jag erhöll några a-
natomiska preparater, som torde förtjena en plats
bland Csrolinska institutets samlingar i Stockholm.
Den 3 April hissade vi våra segel och lemnade
Frankrike. Äfven nu, liksom städse under våra
seglingar, gynnade af fördelaktiga vindar, gjorde
vi en rätt snabb segling och denna gång tvärs
öfver Medelhafvet, förbi Sardinien, till dess vi,
tidigt på morgonen den 10:e, fingo det Afrikan-
ska landet i sigte. Och som ett bevis på att vi
pållit kosan rält, uppsteg framför oss ur det glitt-
rande hafvet, i en lätt, obeskrifligt vacker blå
färg, Carlhagos minnesvärda udde.
Efter att hafva varit till sjös i 6 dygn, var
åsynen af landet oss kär; och huru mycket mer
skulle den ej vara det, när vi visste alt dett
land var den store Fannibals fosterland, var graf
kumlet öfver det fordna Roms väldigaste med
täflare och nu platsen för Afrikas andra stad. —
Vindarne hade redan kommit emot oss med landt-
;ft, landet hade vuxit upp ifrån en dunkel, på
orna hvilande sky, till majestätiska berg, hem
rulla, inbjudande vikar och solbelysta kul-
, hvilkas tojpar redan de hvita husen a
etler ett förste syntes skimra: Vi löpte
oleltes bay, och fällde vårt ankar en qvarl:
odd ifrån nycsvämnde föstning och blot
öd gre från Carthagos ruiner.
0 således, mina vänner, åter lyckligen an
linda! dlöknarnas och siroccovi darnes land
och min renra puster vid inkörsporten till —
ett nyll kapitel; besöket hos Beyen i Tunis, be
in Il
tomma