— — — .Ä. — VV VV så mycket mindre i det följande. Blott några ord ännu om Marseille. Jag besökte några gånger dess sjukhus (Hötel-Dicu) ... . men detta ämne torde ej roa er? Och jag erhöll några anatomiska preparater, som torde förtjena en plats bland Csrolinska institutets samlingar i Stockholm. Den 3 April hissade vi våra segel och lemnade Frankrike. Äfven nu, liksom städse under våra seglingar, gynnade af fördelaktiga vindar, gjorde vi en rätt snabb segling och denna gång tvärs öfver Medelhafvet, förbi Sardinien, till dess vi, tidigt på morgonen den 10:e, fingo det Afrikanska landet i sigte. Och som ett bevis på att vi pållit kosan rält, uppsteg framför oss ur det glittrande hafvet, i en lätt, obeskrifligt vacker blå färg, Carlhagos minnesvärda udde. Efter att hafva varit till sjös i 6 dygn, var åsynen af landet oss kär; och huru mycket mer skulle den ej vara det, när vi visste alt dett land var den store Fannibals fosterland, var graf kumlet öfver det fordna Roms väldigaste med täflare och nu platsen för Afrikas andra stad. — Vindarne hade redan kommit emot oss med landt;ft, landet hade vuxit upp ifrån en dunkel, på orna hvilande sky, till majestätiska berg, hem rulla, inbjudande vikar och solbelysta kul, hvilkas tojpar redan de hvita husen a etler ett förste syntes skimra: Vi löpte oleltes bay, och fällde vårt ankar en qvarl: odd ifrån nycsvämnde föstning och blot öd gre från Carthagos ruiner. 0 således, mina vänner, åter lyckligen an linda! dlöknarnas och siroccovi darnes land och min renra puster vid inkörsporten till — ett nyll kapitel; besöket hos Beyen i Tunis, be in Il tomma