Vi, som äro kyrkans tjenare, kunna väl icke annat än gilla och godkänna den kristliga tanke hvarpå det nya straffsystemet är grundadt, så vida vi icke vilja påstå, att den förmedling, kristendomens försoningslära erbjuder den fallna menskligheten, endast lår gälla inför Gud, men aldrig inför menniskor. Vi kunna visst hysa minga betänkligheter, som framställa sig vid eftersinning af menniskornas okunnighet och för-; domar, råhet och förderf. Men den ena statsmakten har redan tagit på sitt ansvar de vådliga följderna. Steget kan väl vara vågadt, men något bör man väl våga, då frågan gäller slägtets räddning. Utan fara har ännu ingen ting stort! blifvit uträttadt på jorden. Och vådan blir mindre om viljan är stark och allmän att med samlade krafter rädda de förtappade, samla de förviliade och upptaga de öivergifne. Ty härom och om ingen ting mindre anser jag frågan vara: en fråga vigtigare än alla representationsförslag, ty det gäller mensklighetens egen representationsrätt. Frågan gäller att göra kristendomens grundsatser tillämpade i lifvet, ja, rena sjelfva det kristliga begreppet ifrån hedniska villosatser. Man anser tiden ännu icke vara mogen, men när inträffor denna mognad, så länge lagarne i stället alt förädla och förbättra, endast förnedra och förvilda? Låt blott den sanningen öfvergå till de ertappades ölvertygelse, att samhället hvarken vill genom skamstraff plåga eller vanära, endast genom det ensliga om än hårda fingelset förbättra och återföra, hvilket välgörande inflytande skall ej detta utöfva på dessas sinnelag och själsförändring. Jag kan för min del således icke annat än godkänna den upphöjda grundsats, hvarpå den nya strafflagen hvilar, och tror, att om vi efter mogen pröfning befrämja dess antagande och e-terlefnad, vi utgöra ett mera verksamt miss:onssällskap till Kristendomens utbredande inom vårt eget land, än det som bildat sig att sprida dess läror i fremmande länder. Må detta vara en öfverdrifven förboppning, som verlden gäckar. Hvad mer: jag vill åtminstone glädja mig åt det frö, som blifvit utkastadt till något herrligt och stort, till något verkligt bättre, än det närvarande jemmerfulla tillståndet, om än det ej hinner att utveckla sig och bära frukt förrän i aflägsna tider. Ty svårigheterna äro många och i ssmma mån stora, som vi länge försummat att taga riktig vård om våra medmenniskor. Flera betänkligheter möta äfven vid sjelfva förslaget, sådant det finnes framstäldt i utsk:s memorial. Af de två systemer, som blifvit använde vid fängelsestroffet, ger jag företräde åt det Pennsylvaniska, emedan de: fullkomligt skiljer fången från dåligt säliskap, hvilket ingen klassifikation afbjelper, och efter sednare förändringar tillåter arbete ccb undervisande besök. Det Auburnska med samarbete om dagarne under tystnad retar till öfverträdelse och derpå följande disciplinarstraff, hvarigenom hämnd och bitterhet underhållas, och är dssutom genom arbetsrum, matsalar, sjukrum och mångdubbel bevakning betydligt kostsamt. Då utsk. föreslår enslighetsfängelse för 6 och 7 graderna och således för mindre brott svårare fängelse, än för de större i öfrige grader, synes en orältvisa uppkomma, så vida ej stadgadt blir, att af längre tids ådömdt fängelse skola de 2 första åren tillbringas i ensamhetsfängelse med afdrag efter stadgad proportion. Det fängelse, hvilket såsom urbota straff ådömes, ej efter ensamhetsprincipen, bör serskildt utmärkas såsom förenadt med straffarbete, till skillnad från det, som undergås vid förvandling af böter och är af lindrigare art. Dessutom torde befinnas alltför betänkligt, att alldeles afskaffa valtenoch brödstraffen. De äro ej fysiskt affliktiva i annat afseende än att fängelset i och för sig medför fysiskt lidande och verkar genom kroppslig späkning ett hårdt sinnes tuktan, ett förhärdadt samvetes väckelse. Till tidens förkortande böra de jemväl befinnas ändamålsenliga för flera fängelsegraders straffarter, enligt förra Lagkommittens förslag. På dessa och de flere anmärkningar, som förut blifvit gjorda, nödgas jag yrka återremiss, men med den uttryckta önskan, att högvördige ståndet i principen ville antaga det fängelsesystem, som den nya strafflagen föreslår.