ska racerna tyckas vara mindre passande till för-
ädling, ty de ombyta snart natur då de varit
här, och gifva ej sin afkomma någon så bestämd
prägel. s
3:o. Ett i Ostergöthlaod af Allgäuer race.n
En Alprace till slätter. Detta ombyte är dock e;
serdales vådligt. Allgäuer är en god mjölkrace, men
fordrar såsom alla alpracer ett rikt bete och ymnigt
foder. Den är större och mer svårfödd än Ayrshire-
eller Pembrokeshireracen, men gifver mindre mjölk.
I föl:d af deras tjocka hud och slappa muskelbygg-
nad hafva djuren ett ständigt utseende af godt
hull, men slagtade, svara de ej mot utseendet.
Kalfvarne äro små och dragoxarne — i följd af
racens slappa muskelbyggnad — ej goda.
4:0—9:0. I Upland och Calmar län Ayrshire och
Pembrokeshire; samt i Örebro, Skaraborgs, Sö-
dermanlands och Vester-norrlands län stamhol-
länderier af svenska kor, dock med utländska
tjurar. s
Vid de båda första bestämmelserna har jag na-
turligtvis intet att anmärka; hvad de sednare be-
träffar så mycket mera:
Huru verkar väl ett stamholländeri på föräd-
lingen af boskapen i den trakt, der det är belä-
get? Uppenbart genom spridningen af goda af-
velstjurar; ty verkan af de hondjur, som derifrån
utgå, är relatift obetydlig, då ett sådant blott
lemnar en afkomling om året, i stället för att
det manliga djuret kan lemna 359 å 60 och der-
utöfver. Nu är man dock allmänt ense derom,
att bland den svenska boskapen icke finnas mnå-
gra konstanta stammar eller racer, utan att den
utgör en blandning af de mest olikartade djur.
Att ett holländeri af sådane icke kan lemna tju-
rar till förädling af andra lika beskaffade, har Hr
0. ej förbisett; han har derföre till dem föresla-
git utländska tjurar. Det lider intet tvifvel att
afveln, efter en sådan croisering, stundom är rätt
vacker och god, individuelt betraktad; men lika
allmän är erfarenheten, att tjurar af en sådan
halfblodsrace äro alldeles odugliga att använda till
förädling, just i följd af deras blandade härkomst
och deraf följande brist på konstans. Uppställan-
det af dylika holländerier kunna mö ligen lända
dem till nytta som få dem, men föga celler intet
gagna de orter der de förläggas eller landets bo-
skapsafvel på det hela. Sådana holländerier af
svenska kor och en utländsk tjur hafva viredan
i mängd hos enskilda i flera af våra provinser.
Deras verkan till förädling kan ej sägas varit
märkbar.
Anmärkninagarne upptaga slutligen en förteck-
ning på hvad kor af åtskilliga racer mjölkat. Man
finner der stora och små racer uppställda om
hvarandra, utan afseende på storlek och foder-
konsumtion. Men att vilja bedömma kors mjölk-
afkastning, utan att i beräkningen upptaga nå-
gondera al dessa faktorer, är i sanning förlorad
möda.
Så långt hvad val af racer beträffar. Slutligen
vill Hr O., att hushållssällskaperna ej skola få
yttra hvilken race de önska, emedan — så sä-
ger han sjelf — de troligen tänka lika med aka-
demien. Han fruktar att akademien skall tadlas
om hon ej föreslår (och till något annat än in-
gifvande af ett förslag är akademien ej bemyndi-
gad) att det måtte blifva hön som får besluta,
och om hon det ej gör, skulle detta vara ett för-
farande, som ej vore akademien värdigt.
Härvid erinras, att då stamholländeriernas upp-
ställande ytterst beror på öfverenskommelse med
enskilde personer, är det utan ändamål att be-
sluta hvad som sedan måhända ej kunde verk-
ställas. Hvad åter det befarade tadlet beträffar,
så är det ett för mig oväntadt motif. Jag har
den fasta öfvertygelsen, att kongl. akademien, hä-
danefter som hittills, skall vid sina besluts fat-
tande endast afse hvad hon anser vara rätt och
för Sveriges landtbruk nyttigt, och för öfrigt ej
shänka en skugga af uppmärksamhet hvarken åt
beröm eller tadel.
Hvad som är ,akademien värdigt torde bon
bäst sjelf kunna bedöma. Mig vill detsynas som
vore det henne mindre värdigt, att i dag besluta
jett, i morgon ett annat. Akademiens utlåtande
af d. 41 Febr. 4843 har blifvit af Kongl. Maj:t
lagdt till grund för Dess nådiga proposition, som
blifvit af Ständerna bifallen. Afdelningen har på
detta utlåtande grundat sitt betänkande. I de-
taljer må detta gerna modifieras; i hufvudsaken
kan akademien, i min tanka, ej frångå sitt en
gång fattade beslut.
SEEN
KORRESPONDENS-ARTIKEL.
Ohri ef ANnIA4 I Mas 422