Se 0 nn nn af de nordligaste länen. Sådan är den milda natur, som djuren äro vana vid i Skottland, och den är föga mildare i det bergiga Wales, hvarifrån äfven boskap är föreslagen att införas. Herr O:s förmenande att de, som i sednare åren köpt boskap från Danmark och Tyskland. äro nöjdare än de som köpt från Englandp, strider alldeles mot cerfarenhet:n. Jag får längre fram tillfälle att anföra ett bovis derpå. — Hvad den höga ståndpunkt beträffar, på hvilken men i Preussen skall stå i anseende till hornboskapsskötseln, så förnekas den af Preussarne sjelfve. Icke heller har jag kunnat förmärka att så är. Hvad förädlingen beträtfar, yttrar hr O.: patt, då man står på lägsta trappsteget, med ens vilja uppnå det högsta, är en förmätenrhet som bestraffar sig sjelf. Jag känner icke att någon velat med ens göra det. Men att man, för att småningom kunna komma dit, måste genast börja med de ädlaste djur, derom äro alla Englands och Tysklands kunnigaste djurförädlare ense. Eller är det tänkbart att de goda egenskaper, man vill inplanta hos vår boskapsafvel, skulle säkrare meddelas den genom införskrifvande af djur som icke ega dessa egenskaper, eller åtminstone egza dem i lägre grad? Jag måste bedja alt här få fästa uppmärksamheten på en vigtig sak: Boskapens vinterföda är i hela Europa nästan densamma. Hö och halm, klöfver, vicker och rotvexter samt något säd utgöra öfverallt de hufvudsakliga foderämnena. Det är derföre ej på vinterfödan man behöfver hafva särskildt afseende vid val af racer. Det är på sommarfödan eller betet. — Frågan är ej heller: Hvilka kor gifva mesta mjölken och köttet? Den är ej en gång den mera rationella: Hvilka kor betala bäst sitt underhåll? Nej, den är: Genom hvilken boskap kan, under de förhållanden som äro att påräkna, största fördel dragas af det bete och vinterfoder, man är eller kan blifva i tillfälle att gifva dem? — Man kan ej fördelaktigt använda stor, svårfödd boskap på magert bete. Jag bör här nämna några ord om det ej ovanliga misstaget att anse boskapens förädling vara liktydig med dess förstorande. Intet misstag kan vara slörre. 1 England har förädlingen, både af hornboskap och får, vanligen varit förenad med någon minskning i storlek. Af de trenne föreslagna racerna är också blott en stor (Improved Shorthorn), och det har blifvit uttryckligen sagdt alt den endast passar på rika, artificiella beten, eller der man har sommarstallfodring; men deremot äro båda de andra racerna små, och passande för svenska beten. Akademien ville dock ej i sitt förslag utesluta den förstnämnda, emcdan då denna förträffliga race redan visat sig trilvas i Sverige, det väl åtminstone borde uppställas ett stamholländeri deraf. Sedan hr O. ogillat akademiens val af racer, borde man vänta sig ett förslag på sådane, som i hans tanka vore mera passande. Han har ock framlagt ett sådant, som jag nu utbeder mig all få granska. Det föreslås: 4:0o Ett stamholländeri i Skåne af Holländsk eller Friesisk race. Redan på den tiden, då den bekante AÅlströmer egde Bollerup, hade han der Holländska kor, och då jag för 43 år sedan uppehöll mig någon tid i Skåne, såg jag flera ladugårdar med boskap af Holländsk eller Friesisk race. För omkring 9:ne år sedan bekom jag af framl. kongl. sekreteraren Noring en med hans namn undertecknac förteckning på ladugårdar af utländsk race : Malmöhus län, hvilken jag får äran för akademien framlägga. Den visar följande förhållande resumå: Gammal Spansk race . 4. Amerikansk oo. . so Å. Blandad Tyroler och Folländsk . . 4. Jutsk. . -. ss oo 0 . Å. Schweizisk . 2. Holländsk 3. Friesisk . . rv 0 Ö Engelska racer —. ov BD. (Häraf Durham eller s.k. Shorthorn 40.) Bland dessa äro dock äfven sådane ladugårda upptagna, som blott hafva tjur af de ofvannämn da racerna. — De Holländska och Friesiska ra cerna, eburu utmärkt mjölkgifvande, äro dec mera svårfödda än någon af de föreslagna engel ska racerna, samt hafva grofva knotor och fe aktig kroppsbyggnad. Att i närvarande tidpunk vilja uppställa ett holländeri af denna race Skåne, kunde i sanning kallas en förbättring sor kommit post festumy. 9:o. Ett i Jönköpings län af Jutländsk race Alltså djur från slätten till skogsbygden. -— Den Jutlänidska boskapen har att tacha det be röm, som Thaer gaf den i sin RationelleLand wirth schaft, för det rop den entid hade. Han upr ställde sjelf ett antal kor af denna stam på Mögli men skilde sig snart åter vid dem, emedan de svarade mot hans väntan. I Holstein köpte ma förr mycket Jutländska kor, nemligen så läng man brukade utarrendera holländerierna etc viss afgift per ko, och derföre ville hålla ett s stort antal kor som möjligt, detta kunde bäst stadkommas med denna race, hvars förtjenst ä att vara lättfödd. Men sedan man tagit ladugåi darne under egen vård, och heldre vill hafv mycket mölk än många kor, har racen der för lorat förtroendet; Den har dessutom det felet at vara föga konstant. Noring i sin Handbok husdjurskötseln ), säger uttryckligen, att de Jut