Se 0 nn nn
af de nordligaste länen. Sådan är den milda
natur, som djuren äro vana vid i Skottland, och
den är föga mildare i det bergiga Wales, hvar-
ifrån äfven boskap är föreslagen att införas.
Herr O:s förmenande att de, som i sednare
åren köpt boskap från Danmark och Tyskland.
äro nöjdare än de som köpt från Englandp, stri-
der alldeles mot cerfarenhet:n. Jag får längre
fram tillfälle att anföra ett bovis derpå. — Hvad
den höga ståndpunkt beträffar, på hvilken men i
Preussen skall stå i anseende till hornboskaps-
skötseln, så förnekas den af Preussarne sjelfve.
Icke heller har jag kunnat förmärka att så är.
Hvad förädlingen beträtfar, yttrar hr O.: patt,
då man står på lägsta trappsteget, med ens vilja
uppnå det högsta, är en förmätenrhet som be-
straffar sig sjelf. Jag känner icke att någon ve-
lat med ens göra det. Men att man, för att små-
ningom kunna komma dit, måste genast börja
med de ädlaste djur, derom äro alla Englands
och Tysklands kunnigaste djurförädlare ense.
Eller är det tänkbart att de goda egenskaper, man
vill inplanta hos vår boskapsafvel, skulle säkrare
meddelas den genom införskrifvande af djur som
icke ega dessa egenskaper, eller åtminstone egza
dem i lägre grad?
Jag måste bedja alt här få fästa uppmärksam-
heten på en vigtig sak: Boskapens vinterföda är
i hela Europa nästan densamma. Hö och halm,
klöfver, vicker och rotvexter samt något säd ut-
göra öfverallt de hufvudsakliga foderämnena. Det
är derföre ej på vinterfödan man behöfver hafva
särskildt afseende vid val af racer. Det är på
sommarfödan eller betet. — Frågan är ej heller:
Hvilka kor gifva mesta mjölken och köttet? Den
är ej en gång den mera rationella: Hvilka kor
betala bäst sitt underhåll? Nej, den är: Genom
hvilken boskap kan, under de förhållanden som
äro att påräkna, största fördel dragas af det bete
och vinterfoder, man är eller kan blifva i till-
fälle att gifva dem? — Man kan ej fördelaktigt
använda stor, svårfödd boskap på magert bete.
Jag bör här nämna några ord om det ej ovan-
liga misstaget att anse boskapens förädling vara
liktydig med dess förstorande. Intet misstag kan
vara slörre. 1 England har förädlingen, både
af hornboskap och får, vanligen varit förenad med
någon minskning i storlek. Af de trenne före-
slagna racerna är också blott en stor (Improved
Shorthorn), och det har blifvit uttryckligen sagdt
alt den endast passar på rika, artificiella beten,
eller der man har sommarstallfodring; men der-
emot äro båda de andra racerna små, och pas-
sande för svenska beten. Akademien ville dock
ej i sitt förslag utesluta den förstnämnda, emc-
dan då denna förträffliga race redan visat sig tril-
vas i Sverige, det väl åtminstone borde uppstäl-
las ett stamholländeri deraf.
Sedan hr O. ogillat akademiens val af racer,
borde man vänta sig ett förslag på sådane, som
i hans tanka vore mera passande. Han har ock
framlagt ett sådant, som jag nu utbeder mig all
få granska. Det föreslås:
4:0o Ett stamholländeri i Skåne af Holländsk
eller Friesisk race.
Redan på den tiden, då den bekante AÅlströ-
mer egde Bollerup, hade han der Holländska kor,
och då jag för 43 år sedan uppehöll mig någon
tid i Skåne, såg jag flera ladugårdar med boskap
af Holländsk eller Friesisk race. För omkring
9:ne år sedan bekom jag af framl. kongl. sekre-
teraren Noring en med hans namn undertecknac
förteckning på ladugårdar af utländsk race :
Malmöhus län, hvilken jag får äran för akade-
mien framlägga. Den visar följande förhållande
resumå:
Gammal Spansk race . - - 4.
Amerikansk oo. . - so - - - - Å.
Blandad Tyroler och Folländsk . . 4.
Jutsk. . -. - ss oo 0 . Å.
Schweizisk . 2.
Holländsk 3.
Friesisk . . rv 0 Ö
Engelska racer —. - ov BD.
(Häraf Durham eller s.k. Shorthorn 40.)
Bland dessa äro dock äfven sådane ladugårda
upptagna, som blott hafva tjur af de ofvannämn
da racerna. — De Holländska och Friesiska ra
cerna, eburu utmärkt mjölkgifvande, äro dec
mera svårfödda än någon af de föreslagna engel
ska racerna, samt hafva grofva knotor och fe
aktig kroppsbyggnad. Att i närvarande tidpunk
vilja uppställa ett holländeri af denna race
Skåne, kunde i sanning kallas en förbättring sor
kommit post festumy.
9:o. Ett i Jönköpings län af Jutländsk race
Alltså djur från slätten till skogsbygden. -—
Den Jutlänidska boskapen har att tacha det be
röm, som Thaer gaf den i sin RationelleLand wirth
schaft, för det rop den entid hade. Han upr
ställde sjelf ett antal kor af denna stam på Mögli
men skilde sig snart åter vid dem, emedan de
svarade mot hans väntan. I Holstein köpte ma
förr mycket Jutländska kor, nemligen så läng
man brukade utarrendera holländerierna etc
viss afgift per ko, och derföre ville hålla ett s
stort antal kor som möjligt, detta kunde bäst
stadkommas med denna race, hvars förtjenst ä
att vara lättfödd. Men sedan man tagit ladugåi
darne under egen vård, och heldre vill hafv
mycket mölk än många kor, har racen der för
lorat förtroendet; Den har dessutom det felet at
vara föga konstant. Noring i sin Handbok
husdjurskötseln ), säger uttryckligen, att de Jut