momom———————— ne mv FVO MJHlj HH in kolastika ensam der. Bönstunden hade ännu icke slagit för de andra klostersystrarna. Det så länge icke bet:idda templet utöfvade ett våldsamt intryck på hennes sinne. Hon knäböjde på steget vid den slutna altardörren, och under det hennes heta panna vidrörde den, gjorde hon korstecknet på bröst och skuldror. Hon uppskrämdes nu af ett buller, och såg nära emtle sig en man, höljd en kappa och med hatten nedtryckt i pannan. Skolastika, ännu alltid liggande på knä, betöckte sitt ansigte och uppgaf ett rop af förskröckele. Utur stånd att uppresa sig, kände hon sina lemmar stelna, sitt hjerta förlamas. Främlingen gjorde en rörelse emot henne, och af fruktan att beröras af honom, höjde sig hon bäfvande och skyndade uppför trappan till koret, hvarvid slöjan invecklades i siraterna på en pelare och slets från hufvudet. — Heliga Guds moder! hvilket rysligt tecken Slö an är fallen från mitt hufvud! Dessa ord, utropade i förskräckelsens ögonblict och utan afseende på åhöraren, tycktes göra et djupt intryck på den unge mannen. Vördnads full nalkades han med slöjan och räckte den å den darrande, — Förlåt mig, fromma flicka, sade han, i e ung landtmans hjertliga ton; jag har icke vela oroa eller förolämpa dig. -Om mitt öga fått skåd: ditt ansigtes utomordentliga skönhet, så anse de såsom ett händelsens spel. Befall, och jag lemna genast kyrkan. Han afbidade icke Skolastikas vink, han såg på hennes upprörda min, hennes darrande gestalt, at ett längre Gvardröjande förorsakade henne ångest Han försvann ur kyrkan, och nunnan såg sig snar