momom———————— ne mv FVO MJHlj HH
in
kolastika ensam der. Bönstunden hade ännu icke
slagit för de andra klostersystrarna. Det så länge
icke bet:idda templet utöfvade ett våldsamt in-
tryck på hennes sinne. Hon knäböjde på steget
vid den slutna altardörren, och under det hennes
heta panna vidrörde den, gjorde hon korstecknet
på bröst och skuldror. Hon uppskrämdes nu af
ett buller, och såg nära emtle sig en man, höljd
en kappa och med hatten nedtryckt i pannan.
Skolastika, ännu alltid liggande på knä, betöckte
sitt ansigte och uppgaf ett rop af förskröckele.
Utur stånd att uppresa sig, kände hon sina lem-
mar stelna, sitt hjerta förlamas. Främlingen gjor-
de en rörelse emot henne, och af fruktan att be-
röras af honom, höjde sig hon bäfvande och skyn-
dade uppför trappan till koret, hvarvid slöjan in-
vecklades i siraterna på en pelare och slets från
hufvudet. -
— Heliga Guds moder! hvilket rysligt tecken
Slö an är fallen från mitt hufvud!
Dessa ord, utropade i förskräckelsens ögonblict
och utan afseende på åhöraren, tycktes göra et
djupt intryck på den unge mannen. Vördnads
full nalkades han med slöjan och räckte den å
den darrande,
— Förlåt mig, fromma flicka, sade han, i e
ung landtmans hjertliga ton; jag har icke vela
oroa eller förolämpa dig. -Om mitt öga fått skåd:
ditt ansigtes utomordentliga skönhet, så anse de
såsom ett händelsens spel. Befall, och jag lemna
genast kyrkan.
Han afbidade icke Skolastikas vink, han såg på
hennes upprörda min, hennes darrande gestalt, at
ett längre Gvardröjande förorsakade henne ångest
Han försvann ur kyrkan, och nunnan såg sig snar