— Najaden meddelar följande intressanta
Utdrag ur ett bref från Korvetten Carlskrona
dateradt Malta den 22 April.
— — — — Det är nog redan bekant, att vi had
en snabb resa till Marseilie, kommo dit d. 48 Mars
lågo der 7 dagar i karantän och sluppo lösa annan:
dag påsk, hvarvid tillgick ungefär så, som när Eolu:
öppnar sin säck för de länge fjettrade vindarne. De
lilla, jag hade att säga om Marseille i mitt förre
bref, torde föga roa, enär det mest liknade en be
skrifning om en vistelse i någon af våra egna stä
der. Motvind gqvarhöll oss till den 5:te, då vi mot
middagen med god fart kommo ur sigte af franska
kusten. Nu träffade vi både stillt, storm och mot-
vind, men begagnade så väl de mellankommandt
:gynnsamma suckarne af Boreas, att vi efter 5 dagars
resa inkommo i .Tunis-bugten och ankrade den 4(
April på Golettas redd. Regn höll alla ombord der
dagen, men följande dagen rodde flere af oss i lanc
till fästningen Goletta, der Bejens flotta ligger och
ruttnar; der ficks en båt öfver sjön Boghaz, en sal
och grund lagun, som skiljer Tunis från hafvet, ellei
rättare, förenar det dermed, så till vida, att båtar
kunna på denna väg transportera de många varor
som Tunis behöfver från Genua, Tricest och Mar-
seille, samt de få, som det kan exportera. Jag gick
jemte en annan kamrat, ej i land förrän dagen der-
efter; båda voro vi lika obekanta med lokal, språk
och förhållanden. En konsuls agent i Goletta, som
talade franska, sade oss, att åkdon för ögonblickei
icke stode att få; men en lastbåt låg nu segelklar
med hvilken vi för en ringa afgift kunde komma til
Tunis. Af honom fingo vi för vårt guld tillvexla
oss landets mynt, som kallas piaster, ser ut som
tenn, med åtskilliga kråkfötter anpräglade och gäller
ungefär 20 sk, bko. En sådan betalade vi i frakt
för oss båda; detta var visserligen icke dyrt för cn
svensk mils kryssning i hårdt och byaktigt väder.
men så voro ock beqvämligheterne icke attskryta af.
Seglingen var ganska kinkig, men båten utmärkt god
seglare, så att vi, höljde af saltskum, landade efter
2 timmar vid den lilla, smala och uppgrundade ka-
nal, som utgör Tunis hamn, och hvarifrån är en
mera lång än angenäm promenad till staden. Jag
hade väntat mig något bättre af den andra staden
i Afrika, då Cairo räknas för den första. Tunis äl
oregelbunden, smutsig och trång; den upptager en
ganska stor sträcka af sluttningen mot lagunen, och
torde vara ungefär så vidsträckt som Stockholm, men
har dubbelt så mycket folk. Men, hvilket folk! De
ryktbarvordne hamnbusarne äro eleganter i jemnfö-
relse med dessa lapphöljda, svartbruna uslingar. Lik-
väl ser man här fiere personer klädde som europter,
än i Tanger, men i proportion färre judar, och ofant-
ligt mycket fler negrer och negresser, hvilka sist-
nämnda äro de enda qvinfolk man ser ute. Gatorna
äro till en stor del öfverbyggda med hvalf eller bå-
gar, hvilka dock dels äro förfallne, dels bevexta med
gräs och blommor; på sidorna är godt om handeis-
bodar och verkstäder, ungefär som våra marknads-
stånd, der innevånarne sitta med korslagda ben i
höjd med disken; stundom bor till och med någon
derunder. Detta allt hade vi tillfälle betrakta, sedan
vi lemnat våra saker på engelska hotellet.
Väl sökte vi genast konsuln, men han satt då till
bords med chefen och de dagen förut till staden in-
gångne kamraterne, hvadan vi icke stego in förr, än
middagen slutats, då äfven vi med vänlig artighet
mottogos af konsul Thulin och hans familj. Hvad
landsman han egentligen är, är svårt att säga; hans
far var svensk, och hans bror var för t konsul här efter
fadern; hans mor var engelska, och han sjelf är född
i Paris; nu bosatt i Tunis, är han der äfven preus-
sisk konsul, samt gift med dottern till en läkare vid
amerikanska flottan; med skäl säger han sig derföre
slelf vara litet af hvarje,. I hans hus talas flere
språk; en liten 4:årig dotter talade arabiska med
tjenstefolket, förstod italienska, och engelska var hvar-
dagsspråket familjen emellan; en några år äldre bro-
der var derutöfver hemma äfven i fransyka, och skulle
vid första lägenhet få en lärare i svenska, det fadern
blott något förstår. Aftonen fördrefs med sång och
musik; derjemte handlades shawletter ar Tunis fa-
brik, som af judar ditförts, ehuru de på sin sabbath
icke då kunde taga betalt derför; sakerna voro då-
liga och dyra. Mig roade mest, att, hvilande på en
lejonhud, som utgjorde sofftäcke, med fötterne stödde
på cn uppstoppad panther (afrikansk tiger), konver-
sera med damerna om landets seder och ställningar,
eller afhöra kamraternes berättelser om deras besök
samma förmiddag hos bejen på hans landtgård Bar-
do, som lärer vara mäkta grannt. De hade ridit
dit, haft audiens, druckit kaffe och besett rummen.
Bejen, Mushir Ahmed Basha, står under sultanen
i Konstantinopel, hvars namn finnes på allt mynt,
och som lärer utnämnt Ahmed till basha af tre svan-