— Najaden meddelar följande intressanta Utdrag ur ett bref från Korvetten Carlskrona dateradt Malta den 22 April. — — — — Det är nog redan bekant, att vi had en snabb resa till Marseilie, kommo dit d. 48 Mars lågo der 7 dagar i karantän och sluppo lösa annan: dag påsk, hvarvid tillgick ungefär så, som när Eolu: öppnar sin säck för de länge fjettrade vindarne. De lilla, jag hade att säga om Marseille i mitt förre bref, torde föga roa, enär det mest liknade en be skrifning om en vistelse i någon af våra egna stä der. Motvind gqvarhöll oss till den 5:te, då vi mot middagen med god fart kommo ur sigte af franska kusten. Nu träffade vi både stillt, storm och motvind, men begagnade så väl de mellankommandt :gynnsamma suckarne af Boreas, att vi efter 5 dagars resa inkommo i .Tunis-bugten och ankrade den 4( April på Golettas redd. Regn höll alla ombord der dagen, men följande dagen rodde flere af oss i lanc till fästningen Goletta, der Bejens flotta ligger och ruttnar; der ficks en båt öfver sjön Boghaz, en sal och grund lagun, som skiljer Tunis från hafvet, ellei rättare, förenar det dermed, så till vida, att båtar kunna på denna väg transportera de många varor som Tunis behöfver från Genua, Tricest och Marseille, samt de få, som det kan exportera. Jag gick jemte en annan kamrat, ej i land förrän dagen derefter; båda voro vi lika obekanta med lokal, språk och förhållanden. En konsuls agent i Goletta, som talade franska, sade oss, att åkdon för ögonblickei icke stode att få; men en lastbåt låg nu segelklar med hvilken vi för en ringa afgift kunde komma til Tunis. Af honom fingo vi för vårt guld tillvexla oss landets mynt, som kallas piaster, ser ut som tenn, med åtskilliga kråkfötter anpräglade och gäller ungefär 20 sk, bko. En sådan betalade vi i frakt för oss båda; detta var visserligen icke dyrt för cn svensk mils kryssning i hårdt och byaktigt väder. men så voro ock beqvämligheterne icke attskryta af. Seglingen var ganska kinkig, men båten utmärkt god seglare, så att vi, höljde af saltskum, landade efter 2 timmar vid den lilla, smala och uppgrundade kanal, som utgör Tunis hamn, och hvarifrån är en mera lång än angenäm promenad till staden. Jag hade väntat mig något bättre af den andra staden i Afrika, då Cairo räknas för den första. Tunis äl oregelbunden, smutsig och trång; den upptager en ganska stor sträcka af sluttningen mot lagunen, och torde vara ungefär så vidsträckt som Stockholm, men har dubbelt så mycket folk. Men, hvilket folk! De ryktbarvordne hamnbusarne äro eleganter i jemnförelse med dessa lapphöljda, svartbruna uslingar. Likväl ser man här fiere personer klädde som europter, än i Tanger, men i proportion färre judar, och ofantligt mycket fler negrer och negresser, hvilka sistnämnda äro de enda qvinfolk man ser ute. Gatorna äro till en stor del öfverbyggda med hvalf eller bågar, hvilka dock dels äro förfallne, dels bevexta med gräs och blommor; på sidorna är godt om handeisbodar och verkstäder, ungefär som våra marknadsstånd, der innevånarne sitta med korslagda ben i höjd med disken; stundom bor till och med någon derunder. Detta allt hade vi tillfälle betrakta, sedan vi lemnat våra saker på engelska hotellet. Väl sökte vi genast konsuln, men han satt då till bords med chefen och de dagen förut till staden ingångne kamraterne, hvadan vi icke stego in förr, än middagen slutats, då äfven vi med vänlig artighet mottogos af konsul Thulin och hans familj. Hvad landsman han egentligen är, är svårt att säga; hans far var svensk, och hans bror var för t konsul här efter fadern; hans mor var engelska, och han sjelf är född i Paris; nu bosatt i Tunis, är han der äfven preussisk konsul, samt gift med dottern till en läkare vid amerikanska flottan; med skäl säger han sig derföre slelf vara litet af hvarje,. I hans hus talas flere språk; en liten 4:årig dotter talade arabiska med tjenstefolket, förstod italienska, och engelska var hvardagsspråket familjen emellan; en några år äldre broder var derutöfver hemma äfven i fransyka, och skulle vid första lägenhet få en lärare i svenska, det fadern blott något förstår. Aftonen fördrefs med sång och musik; derjemte handlades shawletter ar Tunis fabrik, som af judar ditförts, ehuru de på sin sabbath icke då kunde taga betalt derför; sakerna voro dåliga och dyra. Mig roade mest, att, hvilande på en lejonhud, som utgjorde sofftäcke, med fötterne stödde på cn uppstoppad panther (afrikansk tiger), konversera med damerna om landets seder och ställningar, eller afhöra kamraternes berättelser om deras besök samma förmiddag hos bejen på hans landtgård Bardo, som lärer vara mäkta grannt. De hade ridit dit, haft audiens, druckit kaffe och besett rummen. Bejen, Mushir Ahmed Basha, står under sultanen i Konstantinopel, hvars namn finnes på allt mynt, och som lärer utnämnt Ahmed till basha af tre svan