ska bilden i sin fulla lefde ännu vår förra fromma abbedissa. stod något af konsten. cell och såg bilden, tilltalade hon mig för första gången i sträng och hotande ton. Du skulle måla ett helgon, sade hon, och har målat en synderska. Huru vågar du omgifva ett ansigte, som detta, med himmelsk gloria? förstör bilden; jag tål den icke i mitt hus. Å Träffad af hennes vrede, bäfvade jag tillbaka gråtande. Jag förstörde genast bilden. Rörd af min lydnad, slöt hon mig i sina armar, tryckte mig till sitt moderliga bröst. — Mitt barn, sade hon, verlden har otaliga förförelser; men af de listigaste och farligaste är, att den ikläder konsten, som vi öfva, ögonfägnadens falska, skimrande glans. Den gestalt, du i drömmen sett, är en anfäktning af detta slag; måtte den för sista gången i din lefnad hafva uppenbarat sig! ;Vaka, bed och arbeta. — Jag förstår icke rätt, tog Feodora till ordet, i det bon stödde det lilla hufvudet emot handen och frågande såg på den äldre systren. Skulle då de helige verkligen se så ut, som vi måla dem? då hafva de åtminstone alla en stor och märkvärdig familjlikhet. 2 Den fromma modren upplyste mig äfven härom. Hon sade mig, att den sanna och äkta bilden af den heliga jungfrun och modren, målad af apostelen Lucas, ännu finnes, och att efter den alla öfriga kopior blifvit tagna. Hvad beträffar martyrerna och de första kyrkofäderna, så äro deras bilder målade af inspirerade män, icke genom jordiska medel, utan genom himmelska makters inverkan, Det vore alltså en svår förbrytelse, att glans och yppighet. Dålf Hon för-ls Då hon inträdde i minl: j