ska bilden i sin fulla
lefde ännu vår förra fromma abbedissa.
stod något af konsten.
cell och såg bilden, tilltalade hon mig för första
gången i sträng och hotande ton. Du skulle måla
ett helgon, sade hon, och har målat en synderska.
Huru vågar du omgifva ett ansigte, som detta,
med himmelsk gloria? förstör bilden; jag tål den
icke i mitt hus. Å
Träffad af hennes vrede, bäfvade jag tillbaka
gråtande. Jag förstörde genast bilden. Rörd af
min lydnad, slöt hon mig i sina armar, tryckte
mig till sitt moderliga bröst.
— Mitt barn, sade hon, verlden har otaliga
förförelser; men af de listigaste och farligaste är,
att den ikläder konsten, som vi öfva, ögonfägna-
dens falska, skimrande glans. Den gestalt, du i
drömmen sett, är en anfäktning af detta slag;
måtte den för sista gången i din lefnad hafva up-
penbarat sig! ;Vaka, bed och arbeta.
— Jag förstår icke rätt, tog Feodora till ordet,
i det bon stödde det lilla hufvudet emot handen
och frågande såg på den äldre systren. Skulle
då de helige verkligen se så ut, som vi måla dem?
då hafva de åtminstone alla en stor och märk-
värdig familjlikhet. 2
Den fromma modren upplyste mig äfven här-
om. Hon sade mig, att den sanna och äkta bil-
den af den heliga jungfrun och modren, målad
af apostelen Lucas, ännu finnes, och att efter den
alla öfriga kopior blifvit tagna. Hvad beträffar
martyrerna och de första kyrkofäderna, så äro de-
ras bilder målade af inspirerade män, icke genom
jordiska medel, utan genom himmelska makters
inverkan, Det vore alltså en svår förbrytelse, att
glans och yppighet. Dålf
Hon för-ls
Då hon inträdde i minl:
j