till Lagutsk:s pretokoll mot afskaffande af landsfly när fråga derom i utsk. förevar, men jag har cj ft följt denna reservation, sedan jeg vid närmare eft sinnande trott mig finna, att strafflagen icke är rä platsen, der stadgande härom bör förekomma. 4 fritt och öppet bekänna ändring af religiös öfver gelse, kan jag neml. icke anse vara ett brott i ( dets vanliga mening, hvaraf ock följer, att landsfl) i sådant fall icke egentligen blifver straff, utan bl en påföljd, som staten för sitt lugn och sin säkerl anser nödvändig. Häraf synes mig klart, att fråg härom på det närmaste sammanhänger med den c större eller mindäre utsträckning af religionsfrihete och att derföre, om den föreslagna strafflagen antag det om affall nu gällande lagstadgandet kan qvars säsom tillägg till Kongl. kung. om religionsfrihet Böter äro en straffart, som alltid funnits och svår gen torde någonsin kunna afskaffas, eftersom man kan finna något mera passande för smärre förbrytt ser. Att detta straff drabbar ojemnt, kan ej nek: men latituden af domarens pröfningsrätt är i det hänscende enda möjliga korrektiv, ty, i annat fa skulle ojemnheten blifva vida större. Man har i r seryvationerna klandrat, att lagförslaget bestämme det böter skola tillfalla kronan. Men såsom reg är detta visserligen det enda rätta, hvaremot i säkerligen ej talrika fall, då undantag t. ex. till äkl garens förmån, kan anses nyttigt, sådant må serskil och oberoende af den allmänna lagenj bestämma Sådane undantag kunna ofta förändras, men lagte ten hör, så vidt möjligt är, innehålla allmän reg och vara constant. I anseende till embetsmän h: den föreslagna strafflagen, utom bibehållande af a sättning i vissa fall, .upptagit ett nytt straff, mis ning af emhbetec, nemligen af det embete, hvari en betsman sig förbrutit, så ock af annat likartadt en bete, om han sådant innehafver, hvaremot han mi detta oaktadt, fortfarande bekläda embete af anna art, om han tillika innehafver ett sådant. Detta ä en, för vissa fall af billigheten påkallad straffminsk ning, då vår nuvarande lag i alla dylika fall stadga afsättning. Vidare är suspensionsstraffet borttaget oc enligt strafflagen bör i stället detta dömas till böte högst till beloppet för ett år af den lön och öfrig inkomst, som åtfölja det embete. hvari den skyldig sig förbrutit (28 kap. 25 N). Äfven detta är straf minskning, så mycket billigare, som embetsmans an seende. åtminstone i mänga fall, lider genom suspen sionsstraff. Hvartill ett sådant försättande i overk samhet, som suspension medför, skall tjena, kan ja för öfrigt ej inse. Månne dertill, att den suspende rade under tiden skall närmare inhämta hvad sor till embetets rätta och lagenliga bestridande erfordras Men då borde han ock vara älagd, att vid suspen sionstidens slut härpå afgifva prof. Eftersom hal utan allt dylikt tillåtes att åter träda till embeotsut öfning, tjenar detta straff ej till något i detta hän seende och böter synas mig derföre vida lämpligar än suspension. (Forts. följer.)