till Lagutsk:s pretokoll mot afskaffande af landsfly
när fråga derom i utsk. förevar, men jag har cj ft
följt denna reservation, sedan jeg vid närmare eft
sinnande trott mig finna, att strafflagen icke är rä
platsen, der stadgande härom bör förekomma. 4
fritt och öppet bekänna ändring af religiös öfver
gelse, kan jag neml. icke anse vara ett brott i (
dets vanliga mening, hvaraf ock följer, att landsfl)
i sådant fall icke egentligen blifver straff, utan bl
en påföljd, som staten för sitt lugn och sin säkerl
anser nödvändig. Häraf synes mig klart, att fråg
härom på det närmaste sammanhänger med den c
större eller mindäre utsträckning af religionsfrihete
och att derföre, om den föreslagna strafflagen antag
det om affall nu gällande lagstadgandet kan qvars
säsom tillägg till Kongl. kung. om religionsfrihet
Böter äro en straffart, som alltid funnits och svår
gen torde någonsin kunna afskaffas, eftersom man
kan finna något mera passande för smärre förbrytt
ser. Att detta straff drabbar ojemnt, kan ej nek:
men latituden af domarens pröfningsrätt är i det
hänscende enda möjliga korrektiv, ty, i annat fa
skulle ojemnheten blifva vida större. Man har i r
seryvationerna klandrat, att lagförslaget bestämme
det böter skola tillfalla kronan. Men såsom reg
är detta visserligen det enda rätta, hvaremot i
säkerligen ej talrika fall, då undantag t. ex. till äkl
garens förmån, kan anses nyttigt, sådant må serskil
och oberoende af den allmänna lagenj bestämma
Sådane undantag kunna ofta förändras, men lagte
ten hör, så vidt möjligt är, innehålla allmän reg
och vara constant. I anseende till embetsmän h:
den föreslagna strafflagen, utom bibehållande af a
sättning i vissa fall, .upptagit ett nytt straff, mis
ning af emhbetec, nemligen af det embete, hvari en
betsman sig förbrutit, så ock af annat likartadt en
bete, om han sådant innehafver, hvaremot han mi
detta oaktadt, fortfarande bekläda embete af anna
art, om han tillika innehafver ett sådant. Detta ä
en, för vissa fall af billigheten påkallad straffminsk
ning, då vår nuvarande lag i alla dylika fall stadga
afsättning. Vidare är suspensionsstraffet borttaget oc
enligt strafflagen bör i stället detta dömas till böte
högst till beloppet för ett år af den lön och öfrig
inkomst, som åtfölja det embete. hvari den skyldig
sig förbrutit (28 kap. 25 N). Äfven detta är straf
minskning, så mycket billigare, som embetsmans an
seende. åtminstone i mänga fall, lider genom suspen
sionsstraff. Hvartill ett sådant försättande i overk
samhet, som suspension medför, skall tjena, kan ja
för öfrigt ej inse. Månne dertill, att den suspende
rade under tiden skall närmare inhämta hvad sor
till embetets rätta och lagenliga bestridande erfordras
Men då borde han ock vara älagd, att vid suspen
sionstidens slut härpå afgifva prof. Eftersom hal
utan allt dylikt tillåtes att åter träda till embeotsut
öfning, tjenar detta straff ej till något i detta hän
seende och böter synas mig derföre vida lämpligar
än suspension. (Forts. följer.)