detta nödvändiga villkor, för äganderättens åtkomst,
likväl kan, nägra och 20 år efter sin död, nu anses
hafva varit ägare till hela egendomen, eller ens nå-
gon del deraf, blott för det, att han lefde då han
kunde få lösa, men icke gjorde det?
7:o I fall detta skulle, emot förmodan, dock lika
med en af underrätterne, kunna antagas, om då nå-
gon preskription, såsom båda underrätterne tyckt,
kan räknas från hans dödsdag; då först och främst
hans afhändande af knappt :!;:del af egendomen, utan
vitlnen, var en nullitet; för det andra, afhändandet
skedde 140 år förr än någon preskription stadgades
och för det tredje, då han aldrig skrifteligen, med
eller utan vittnen, afhändt sig de 4!; mantalen,
hyviika han icke sjelf hade, genom någon skriftelig
handling, af de obehörige, åtkommit?
8:o Om den nu mera aflidne domare, som med-
delade lagfart och fasta åt den som framviste åtkomst-
handlingar, hvilka voro utgifne af domarens egen
mor, systrar och bror, och som sjelf till egendomen
hade en eventuel rätt, hvilken han likväl icke sig
afhändt, kan anses för att hafva varit ojäfvig vid
lagfartens beviljande?
Någon torde väl tycka, att dessa frågor kunde vara
nog enfaldige, att vid en jurisstudentexamen fram-
ställas, fastän de nu, i anledning af underrätternes
dock något olika beslut, behöfva att af en hofrätt
besvaras.