ag 5 EPISOD UR NAPOLEONS FÄLTTÅG MOT RYSSLAND. Efter de första, åt hvilan egnade stunderna, började den unga frun ånyo att anställa ifriga forskningar efter sin man. Hon skref till krigsministern, hon frågade och lät genom sina slägtingar, vänner och bekanta fråga alla officerare, som återkommo från Moskwa, samt lät anställa de nogrannaste efterspaningar, men — allt förgäfves. Dagar, veckor, månader och år framskredo, utan att hon kunde erhålla ringaste underrättelse om honom, som hade lemnat henne straxt efter öfverfarten af Beresina. Det var således mycket troligt, att han hade funnit döden, då han red att söka sitt förlorade åkdon och sin betjent, om hvilken man heller aldrig erhöll den ringaste underrättelse. Under den tid, som egnades åt dessa efterspaningar, hade den unga frun flera gånger sett sin befriare; som ständigt höll sig på ett vördnadsfullt afstånd från henne och tilltalade henne väl i de vänligaste och bjertligaste ordalag, ehuru alltid i en främmande ton. Uppriktigt och redligt bjelpte han henne ock med de noggranna och ifriga, ehuru fåfänga spaningarne efter den förlorade mannen, och delade hennes önskan af en lycklig utgång... Men då det första året var förflutet utan något lyckligare resultat, vågade den unge bataljonschefen för första gången låta sir sköna väninna ana att, i fall hon en gång mnödgades helt och hållet afstå från hoppet att åter. finna sin man, så skulle han, hennes beskyddare nedlägga för henn:s fötter offret af en kärlek som, ehuru länge omsorgsfullt dold, icke destc mindre var varm och uppriktig. Den unga frun var den ädla mannen för myc ken erkänsla skyldig, för att förblifva alldeles lik giltig för det förslag -han gjorde henne; men hor slog dock ur hågen hvarje tanke på en ny förening, som i alla fall ej kunde och ej finge ega rum, förrän efter den fullkomliga bekräftelsen af en olycka, på hvilken hon ännu vågade tvifla. Händelserna 4844 och den derpå följande allmänna freden gåfvo ny fart åt den unga fruns ) Se A. B. J4 108. Z EN ÖFVERGIFVEN HUSTRU.) EON