och sätta en gräns för detta obehöriga och far
liga inträngande uti det politiska och religiös
samhället.
Derefter fortsattes följande dag debalten, a
den legitimistiske advokaten herr Berryer, son
alltid konseqvent och med sitt hbänförande före
drag, sökte att hejda Kammarens förbittring emo
jesuiterna. Han sade, att man måste begära fö
Frankrike, hvad redan Belgien och England äg
de: religionsfrihet. 1 England, der en statsreligio1
herrskar, begär ministeren penningar till under
stöd af katholska tron. Så förstod äfven talarei
religionsfriheten. Han ansåg kongregationerna hör:
till katholismens väsende; började med romanti
ska tirader att prisa nödvändigheten af klostren
tillvaro, och påstod att republikens och kejsar
dörmets lagar endast gällde för de tidernas skaka
de och förstörda samhällsförbållanden; vidrörd
helt lätt restaurationens lagstiftning; åberopade
18530 års grundlag, såsom tillåtande alla föreninga
och all slags samverkan till arbete och bön; villc
beslå Dupin att sjelf hafva erkänt, det inga före-
gående tillstånds-resolutioner behöfdes för sådan:
föreningar, och sade att Portalis gjort detsam-
ma. Hvad de gamle parlamentens domar emo!
jesui:erna angick, så erinrade han om, att dessa
domare-myndigheter äfven dömt ea Calas, och
lemnat gubben Almarida åt bålet för trolldom.
Han yrkade för jesuiterna samma frihet, som för
andra andliga ordnar.
Efter debatten fattades, med en stor pluralitet,
följande beslut: Kammaren öfvergår till dagord-
ningen, i förlitande uppå att regeringen skall sörja
för lagarnas verkställande i riket Hr Thiers
skall hafva föreslagit dessa ordalag, som Odillon-
Barrot äfven tillstyrkte. Beslutet tolkas natur-
ligtvis alltefter de politiska åsigterna, såsom en
seger eller ett nederlag för Juli-revolutionen el-
ler för jesuitismen; men imedlertid synas mini-
steren, majoriteten och oppositionen, med undan-
tag af legitimisterna, varit eniga om, att gällande
lagar förbjuda alla fromma kongregationer, som
ej hafva serskildt tillstånd af regeringen.
En god verkan af den stora pluraliteten i
Kammaren torde blifva, att underhandlingarne
med Påfven angående jesuiternas frivilliga aflägs-
nande torde få mera kraft.
Efter sitt tal i Kammaren mot jesuiterna ha-
de Dupin erhållit en hel hop anonyma bref: i
ett af dessa stodo blott de ord, som handen skref
vid Belsazars-festen på väggen: Mene, mene, tekel
upharsinn
Ifrån Algier inberättas, att kabyl- och arab-
sammar på fiera ställen upprest sig emot frans-
männen, på Abd-el-Kaders uppmaningar. Öfver-
ste Arnaud hade slagit en sådan stam, under en
anförare vid namn Mohammed Ben-A bdallab, och
general Bourjolly hade i Dahara förenat sig med
Arnaud. Äfven vid Tenes hade strider ägt rum;;
en fransk artilleri-löjtnant hade med ett litet de-;
tachement försvunnit, troligen tillfångatagen eller
nedergjord af araberna. I provinsen Constanti-
neh har man haft stora olägenheter af ofantliga
gräshopp-svärmar. Ett gammalt ordspråk i Al-;
gier säger: pett gräsboppår ett pestår.
Den berömde målaren Vernet är i Algier. Han:
har varit i Marocko för att få rita al valplatser
och kustorter m. fl. ställen. Slagfältet vid Isly
hade han endast fått skåda på afstånd med ki-
kare, emedan man ej ville tillåta honom att be-!
söka stället.
I Lyon hade vid Ludvig-Filips-festen, ur. der fyr-
verkeriet få Pont de change, uppstått en sådan!
trängsel, att flera menniskor dervid blifvit ned-!
rampade och qväfde.
Den 5 Maj hade i deputerade-kammaren de-g
hatten börjat, angående anslaget till Pariser-befäst-)
ningarnes bestyckande; general Leydet hade hål-l,
it ett lifiigt tal mot lagförslaget, och äfven La-
teyrie. Daru var den ende, som ännu antecknat1
ig att tala för det. G. Cavaignac hade aflidit.
Bref från Madrid omtala, att kriget med Ma-
ocko säkert kommer att ånyo utbryta. Ingen-
ing var ännu der med visshet kändt, angående
onkordatet med påfven.
PORTUGAL.
Portugisiska regeringen har slutligen måst gifva
fter för den engelska regeringens reklamationer
ngående återbetalning af emot 1342 års traktat
ör högt upptagna lästpenningar för engelska far-
yg. I Lissabon har plan blifvit uppgjord, att
nlägga en jernväg till Cintra. Den skulle kosta
:00,000 ; men engelska korrespondenter för- i
Jara saken såsom blott ett vingleri, emedan rö-d
elsen ej är så stor, att anläggningen kan betala! o
ingaste ränta. Id
UN AA - —-— AA AA
- mm