mm MnHkHkHkMMMMMMHkHkV
Följande dagen begaf man sig, tillika med åter
stoden af armåen, till Zemlein. Den unge officer
gjorde sin sköna följeslagerska uppmärksam på hur
angeläget det vore för dem att upphinna armåens
hufvudstyrka; icke allenast för att bältre vara
skydd för de oupphörliga anfallen af kossackerne
hvilka aldrig ett ögonblick lemnade eftertrup
perna i ro, men äfven för att bättre kunna för
skaffa sig ett herberge och mat. Hans häst va
ung och stark, och den unge mannen använd
allt sitt bemödande för att hvarje dag förskaf.
tillräcklig föda åt den trogne hästen, som m
hade blifvit honom ännu mera dyrbar, sedar
han bidrog till räddandet och fortskaffandet a
den vackra frun, i hvars öde den ädelmodige kri
garen tog en så verksam del.
För att nu komma fortare fram, steg han sjel
till häst och placerade sin unga följeslagerska bak.
om sig. Det lyckades dem slutligen att, efte
undanrödjandet af tusen hinder och öfvervin
nandet af en otalig mängd besvärligheter af all:
slag, kunna fortsätta resan.
De åtföljde nu hufvudstyrkan genom Kamen
Meladevzine och Smorgoni, hvarest de erhöll
hfsmedel för flera dagar.
Sålunda anlände de till Wilna, d. 5 December
tillika med armån, i fall man får gifva dett
namn åt en oregelbunden hop af menniskor, hall
döda af hunger, af törst, af trötthet och af er
äfven i Ryssland, ovanligt sträng köld.
En hvar, som läst historien, känner de sist
missöden, som i Wilna väntade de franska trup
perna. Våra begge resande voro dock nog lyck
liga att komma derifrån före den förskräcklig