mm MnHkHkHkMMMMMMHkHkV Följande dagen begaf man sig, tillika med åter stoden af armåen, till Zemlein. Den unge officer gjorde sin sköna följeslagerska uppmärksam på hur angeläget det vore för dem att upphinna armåens hufvudstyrka; icke allenast för att bältre vara skydd för de oupphörliga anfallen af kossackerne hvilka aldrig ett ögonblick lemnade eftertrup perna i ro, men äfven för att bättre kunna för skaffa sig ett herberge och mat. Hans häst va ung och stark, och den unge mannen använd allt sitt bemödande för att hvarje dag förskaf. tillräcklig föda åt den trogne hästen, som m hade blifvit honom ännu mera dyrbar, sedar han bidrog till räddandet och fortskaffandet a den vackra frun, i hvars öde den ädelmodige kri garen tog en så verksam del. För att nu komma fortare fram, steg han sjel till häst och placerade sin unga följeslagerska bak. om sig. Det lyckades dem slutligen att, efte undanrödjandet af tusen hinder och öfvervin nandet af en otalig mängd besvärligheter af all: slag, kunna fortsätta resan. De åtföljde nu hufvudstyrkan genom Kamen Meladevzine och Smorgoni, hvarest de erhöll hfsmedel för flera dagar. Sålunda anlände de till Wilna, d. 5 December tillika med armån, i fall man får gifva dett namn åt en oregelbunden hop af menniskor, hall döda af hunger, af törst, af trötthet och af er äfven i Ryssland, ovanligt sträng köld. En hvar, som läst historien, känner de sist missöden, som i Wilna väntade de franska trup perna. Våra begge resande voro dock nog lyck liga att komma derifrån före den förskräcklig