mås att lemna denna fläck, emedan hon insåg at detta vore att för alltid skilja sig från honom vid hvilken hon hängde fast med hvarje sin själ: fiber. Äfven af ett annat skäl vägrade hon att af ligsna sig från flodstranden. Hon egde ju inte medel att fortsätta sin resa. Utan åkdon, utar häst, utan penningar och utan lifsmedel, föreåro; hon tusende gånger heldre att få dö på den post der hennes man lemnat henne och der han bed henne vänta honom, framför det vågstycket at allena och till fots begifva sig derifrån, bland e! otalig mängd af oöfverstigliga svårigheter, vi perspektivet af idel ökade lidanden och utan hop om räddning. Den unge officern vördade i början henne smärta och vågade icke ens försöket att bibring: henne någon tröst, ty han begrep mycket vä huru stor hennes bedröfvelse måste vara, äfven som han insåg svårigheten för en så hjelplös, öf: vergifven qvinna att taga ett parti. Imedlertic beslöt ban att icke öfvergifva henne i denna fa. sansfulla belägenhet. När han nu såg de sist: trupperna och den sista trossen uppnå stranden tilltalade han henne med utmärkt artighet, mer tillika med en viss myndighet i tonen, hvilker ensamt kunde förmå henne till fattande af et beslut. pDet är omöjligt för er, min fru, att längre qvarstanna här,, sade han till henne. Ni bör e förlora hoppet att återse er man, men här kar ni icke invänta honom. Jag skall anse det fö min pligt alt eskortera er och att beskydda er så mycket i min makt står, om ni blott vill hafv: