mås att lemna denna fläck, emedan hon insåg at
detta vore att för alltid skilja sig från honom
vid hvilken hon hängde fast med hvarje sin själ:
fiber.
Äfven af ett annat skäl vägrade hon att af
ligsna sig från flodstranden. Hon egde ju inte
medel att fortsätta sin resa. Utan åkdon, utar
häst, utan penningar och utan lifsmedel, föreåro;
hon tusende gånger heldre att få dö på den post
der hennes man lemnat henne och der han bed
henne vänta honom, framför det vågstycket at
allena och till fots begifva sig derifrån, bland e!
otalig mängd af oöfverstigliga svårigheter, vi
perspektivet af idel ökade lidanden och utan hop
om räddning.
Den unge officern vördade i början henne
smärta och vågade icke ens försöket att bibring:
henne någon tröst, ty han begrep mycket vä
huru stor hennes bedröfvelse måste vara, äfven
som han insåg svårigheten för en så hjelplös, öf:
vergifven qvinna att taga ett parti. Imedlertic
beslöt ban att icke öfvergifva henne i denna fa.
sansfulla belägenhet. När han nu såg de sist:
trupperna och den sista trossen uppnå stranden
tilltalade han henne med utmärkt artighet, mer
tillika med en viss myndighet i tonen, hvilker
ensamt kunde förmå henne till fattande af et
beslut.
pDet är omöjligt för er, min fru, att längre
qvarstanna här,, sade han till henne. Ni bör e
förlora hoppet att återse er man, men här kar
ni icke invänta honom. Jag skall anse det fö
min pligt alt eskortera er och att beskydda er
så mycket i min makt står, om ni blott vill hafv: