rade verlden. Förtröffligt, älskvärdtl — utroj
köpenhamnarne, men tillägga med den hos natit
nerna nu för tiden så vanliga oförnöjsamhet : bar
man också fick se något... aldrig så litet... e
aldrig så obetydlig smula beslut ... bestämdhet ..
i nationalitetssaken!
Nationalitetssaken! Bahl der ha vi det iger
detta kapitel skall då alltid fram och spöka, oc
göra ond blod, och störa all glädje, och öfver
korsa alla dessa smånäpna stats-idyller!...
Konstföreningens exposition har på den sist
veckan blifvit riktad med flera nya taflor, af hvil
ka jag dock icke anser någon förtjena särskild
bemärkas mer än ett litet genrestycke af far
strand, föreställande en gammal krögarfar, sor
står i silt fönster och skall raka sig; åskådare
ser honom utifrån, och det är verkligen icke möj
ligt att utan ett bjertligt leende betrakta denn
rödbrusiga fysionomi, dessa fuktiga ögon och denn
herrligt intvålade haka; en hvithårad pojke sitte
uppkrupen i fönsterposten, för att åskåda de
märkvärdiga operationen. Detaljerna i detta lill
måleri viltna om en särdeles öfvad och säker ta
lang, och det är finesser deri, som blott den san
na mästaren eger i sin magt.
Den märkligaste bokhandelsnyheten är, uton
Herz nya drama, hvilket i dessa dagar utkommi
a trycket, ännu en stor volym af den produktive
författaren till vEnten — Eller, (Sören Kierkegaard
med den mystiska titeln: Stadier paa Livets Veip.
Fria filosofiska fantasier och parodoxer, såsom allt
vad denne genialiske, men bisarre man skrifver!