rade verlden. Förtröffligt, älskvärdtl — utroj köpenhamnarne, men tillägga med den hos natit nerna nu för tiden så vanliga oförnöjsamhet : bar man också fick se något... aldrig så litet... e aldrig så obetydlig smula beslut ... bestämdhet .. i nationalitetssaken! Nationalitetssaken! Bahl der ha vi det iger detta kapitel skall då alltid fram och spöka, oc göra ond blod, och störa all glädje, och öfver korsa alla dessa smånäpna stats-idyller!... Konstföreningens exposition har på den sist veckan blifvit riktad med flera nya taflor, af hvil ka jag dock icke anser någon förtjena särskild bemärkas mer än ett litet genrestycke af far strand, föreställande en gammal krögarfar, sor står i silt fönster och skall raka sig; åskådare ser honom utifrån, och det är verkligen icke möj ligt att utan ett bjertligt leende betrakta denn rödbrusiga fysionomi, dessa fuktiga ögon och denn herrligt intvålade haka; en hvithårad pojke sitte uppkrupen i fönsterposten, för att åskåda de märkvärdiga operationen. Detaljerna i detta lill måleri viltna om en särdeles öfvad och säker ta lang, och det är finesser deri, som blott den san na mästaren eger i sin magt. Den märkligaste bokhandelsnyheten är, uton Herz nya drama, hvilket i dessa dagar utkommi a trycket, ännu en stor volym af den produktive författaren till vEnten — Eller, (Sören Kierkegaard med den mystiska titeln: Stadier paa Livets Veip. Fria filosofiska fantasier och parodoxer, såsom allt vad denne genialiske, men bisarre man skrifver!