slags herdabref, deri han väl uttryckte ett all mänt gillande af hvad Borgarrepresentanterna fö retagit, men tillika sökte afböja ett deltagande den föreslagna opinionsyttringen; blott en kom minister herr Markmann har vågat motsätta si; denna öfverherdens faderliga förmaning, och ha jemte en frimodig förklaring af sin alldeles skilj aktiga åsigt af saken lemnat sitt namn till adres sen. Den komministern blir väl aldrig stiftsprost i denna verlden åtminstone! Ehuru tretusen namn visserligen kunna anse vara en vacker hop, anses det likväl utom all tvifvel, att siffran skulle varit dubbelt så stor, så framt det icke redan vore bland ganska mång en bestämd öfvertygelse, att alla dessa adresser : det hela uträtta ingenting. Också har man hittills icke just sett några glimrande resultater deraf. En märkelig tilldragelse i den slesvig-holsteinska krönikan för ögonblicket, är att professor Flor, hvilken sedan sexton år innehaft professionen för den danska litteraturen vid Kiels universitet, tagit sitt afsked derifrån för en vecka sedan. Ehuru ingen menniska i Kiel numera befattar sig med eler bryr sig om dansk litteratur, har der nemligen likväl fortfarande existerat en lärostol för danska språket, och det är ålagdt hvar och en civil akademikus, hvilken önskar anställning som embetsman i hertigdömena, att förete för vederbörande ett akademiskt intyg om kännedom af danska tungomålet. Detta sednare requisitum synes vara billigt och till och med oundgängligt, enär en så stor del af Slesvigs befolkning endast talar danska, och det synes vara lika naturligt, att det borde vara professorn i danska språket såsom ensak tillhörigt att utfärda dylika testimonia. Men sedan slesvig-holsteinianismen på sista åren så öppet begynt resa sitt hufvud och man tyckes vilja på hvad sätt som heldst tvinga allmogen alt tala tyska, liksom man tilltvingat det tyska språket nästan uteslutande rätt i hertigdömenas ständerförsamling, har man hittat på den filiga utvägen, att förklara ett attestat öfver kännedom i danska språket giltigt af hvilken tysk professor vid universitetet det än blifvit utfärdadt. Professor Flor, hvilken alltid varit känd såsom en konseqvent och verksam kämpe emot de nordalbingiska tendenserna och speciellt såsom intim vän till den nyligen aflidna Peder Hjort Lorenzen, — den der på sin tid satte Slesvig-Holstemska partiet så mycket myror i hufvudet! — har alltså på sista tiden naturligtvis aldrig haft besvär med att utfärda ett enda dylikt intyg, emedan han var den man, som fordrade prsstanda förrän han attesterade. Detta förhållande, jemte det att han numera läste för toma väggar, kunde han icke längre uthärda och han har derföre, som sagdt är, sjelfmant afträdt från sin profession, för att på annat håll: söka uträtta och verka något för den danska nationalitetens bevarande i Slesvig. Professor Flor, hvilken lyckligtvis är en förmögen man, beger sig nu till skolan i Röddinge uti Norra Slesvig, för att till en början på ett år, i egenskap af öfverstyresman, leda och organisera densamma, samt sätta den i full drift. Nämnde skola är, såsom ni måhända känner, upprättad förmedelst sammanskott af Slesvigska bönder och ett kraftigt handtag af slesvigska Föreningen i Haderslev. Dess ändamål är att såsom ett slags högre dansk folkskola meddela allmogens söner den något universellare bildning, som de annars hittills måst söka vid statens läroverk, der, med undantag af två eller tre i hela Slesvig, det tyska språket lyckats, ohämmadt från regeringens sida, tränga sig in till uteslutande herravälde och såsom det, hvarpå hela undervisningen bedrifves. Tvenne lärare äro i den nya skolan ansatta på stat, och mellan 530 och 49 elever erhålla der redan, på ärlig danska, undervisning i historia, geografi, naturbistoria, agronomi, matematik, danska språket, elementerna af fäderneslandets jurisprudens o. s. v. Professor Flors verksamhet och upplysta nit skall utan tvifvel komma att gifva denna vackra och patriotiska inrättning en mäktig lyftning och påskynda utvecklingen af alla de helsosamma resultater, man deraf lofvat sig. Ni har af tidningarne förmodligen bemärkt, att Höieste Ret åter i en tryckfrihetssak, — denna sång mot Kiöbenhavns-Posten,, — användt mot len anklagade en af lagens aldrahårdaste bestämmelser: 3 års censur och 300 Riksbankdalers (600 Rdr Rgs) böter, efter det att underdomstolen helt och hållet frikännt. Denna märkvärdiga olikhet åsigter cch lagtolkning, hvaraf man erhöll det örsta förvånande exemplet i samma höga domtols utslag mot Fadrelandet, för ett par månaler sedan, ger anledning till betänkliga skrupler ch farhågor, och den domaremaktens demoraliation, hvaraf man i Sverge under den förra reeringens sista tider såg så många förhatliga drag, ynes beklagligtvis stå för dörren äfven här på anra sidan Sundet. Följderna deraf blifva i längen farligare, än man på samhällets höjder för gonblicket anar. — I går aftons seqvesterades åer Fadrelandet,. ; Tronföljaren är sedan fjorton dagar i Köpenamn; han säges lefva ett temligen tyst och inraget lif på Christiansborgs slott, der han har en ygel till sin disposition; och de gånger han visat g ute i det allmänna, på spektaklet eller vid anra publika föreställningar, har man bemärkt ett er än vanligt bedröfvadt och ;missmodigt utyck i hans anlete. Det har hviskats om att ban r ett par dagar sedan vid en kommitte-konfens rörande den slesvigska saken skulle ha slagit bordet för herrar Rewentlov-Crimimil och konlige rter. — det är alldeles wvicct att lkrannrincan pl) OY Fm 0 oc UI mm mm IA --—