slags herdabref, deri han väl uttryckte ett all
mänt gillande af hvad Borgarrepresentanterna fö
retagit, men tillika sökte afböja ett deltagande
den föreslagna opinionsyttringen; blott en kom
minister herr Markmann har vågat motsätta si;
denna öfverherdens faderliga förmaning, och ha
jemte en frimodig förklaring af sin alldeles skilj
- aktiga åsigt af saken lemnat sitt namn till adres
sen. Den komministern blir väl aldrig stiftsprost
i denna verlden åtminstone!
Ehuru tretusen namn visserligen kunna anse
vara en vacker hop, anses det likväl utom all
tvifvel, att siffran skulle varit dubbelt så stor, så
framt det icke redan vore bland ganska mång
en bestämd öfvertygelse, att alla dessa adresser :
det hela uträtta ingenting. Också har man hit-
tills icke just sett några glimrande resultater
deraf.
En märkelig tilldragelse i den slesvig-holstein-
ska krönikan för ögonblicket, är att professor
Flor, hvilken sedan sexton år innehaft professio-
nen för den danska litteraturen vid Kiels univer-
sitet, tagit sitt afsked derifrån för en vecka sedan.
Ehuru ingen menniska i Kiel numera befattar sig
med eler bryr sig om dansk litteratur, har der
nemligen likväl fortfarande existerat en lärostol
för danska språket, och det är ålagdt hvar och
en civil akademikus, hvilken önskar anställning
som embetsman i hertigdömena, att förete för ve-
derbörande ett akademiskt intyg om kännedom af
danska tungomålet. Detta sednare requisitum sy-
nes vara billigt och till och med oundgängligt,
enär en så stor del af Slesvigs befolkning endast
talar danska, och det synes vara lika naturligt,
att det borde vara professorn i danska språket
såsom ensak tillhörigt att utfärda dylika testimo-
nia. Men sedan slesvig-holsteinianismen på sista
åren så öppet begynt resa sitt hufvud och man
tyckes vilja på hvad sätt som heldst tvinga all-
mogen alt tala tyska, liksom man tilltvingat det
tyska språket nästan uteslutande rätt i hertigdö-
menas ständerförsamling, har man hittat på den
filiga utvägen, att förklara ett attestat öfver kän-
nedom i danska språket giltigt af hvilken tysk
professor vid universitetet det än blifvit utfärdadt.
Professor Flor, hvilken alltid varit känd såsom en
konseqvent och verksam kämpe emot de nordal-
bingiska tendenserna och speciellt såsom intim
vän till den nyligen aflidna Peder Hjort Loren-
zen, — den der på sin tid satte Slesvig-Holstem-
ska partiet så mycket myror i hufvudet! — har
alltså på sista tiden naturligtvis aldrig haft besvär
med att utfärda ett enda dylikt intyg, emedan
han var den man, som fordrade prsstanda förrän
han attesterade. Detta förhållande, jemte det att
han numera läste för toma väggar, kunde han
icke längre uthärda och han har derföre, som
sagdt är, sjelfmant afträdt från sin profession, för
att på annat håll: söka uträtta och verka något
för den danska nationalitetens bevarande i Slesvig.
Professor Flor, hvilken lyckligtvis är en förmö-
gen man, beger sig nu till skolan i Röddinge uti
Norra Slesvig, för att till en början på ett år, i
egenskap af öfverstyresman, leda och organisera
densamma, samt sätta den i full drift. Nämnde
skola är, såsom ni måhända känner, upprättad för-
medelst sammanskott af Slesvigska bönder och ett
kraftigt handtag af slesvigska Föreningen i Ha-
derslev. Dess ändamål är att såsom ett slags hö-
gre dansk folkskola meddela allmogens söner den
något universellare bildning, som de annars hit-
tills måst söka vid statens läroverk, der, med un-
dantag af två eller tre i hela Slesvig, det tyska
språket lyckats, ohämmadt från regeringens sida,
tränga sig in till uteslutande herravälde och så-
som det, hvarpå hela undervisningen bedrifves.
Tvenne lärare äro i den nya skolan ansatta på
stat, och mellan 530 och 49 elever erhålla der
redan, på ärlig danska, undervisning i historia, geo-
grafi, naturbistoria, agronomi, matematik, danska
språket, elementerna af fäderneslandets jurispru-
dens o. s. v. Professor Flors verksamhet och upp-
lysta nit skall utan tvifvel komma att gifva den-
na vackra och patriotiska inrättning en mäktig
lyftning och påskynda utvecklingen af alla de
helsosamma resultater, man deraf lofvat sig.
Ni har af tidningarne förmodligen bemärkt, att
Höieste Ret åter i en tryckfrihetssak, — denna
sång mot Kiöbenhavns-Posten,, — användt mot
len anklagade en af lagens aldrahårdaste bestäm-
melser: 3 års censur och 300 Riksbankdalers (600
Rdr Rgs) böter, efter det att underdomstolen helt
och hållet frikännt. Denna märkvärdiga olikhet
åsigter cch lagtolkning, hvaraf man erhöll det
örsta förvånande exemplet i samma höga dom-
tols utslag mot Fadrelandet, för ett par måna-
ler sedan, ger anledning till betänkliga skrupler
ch farhågor, och den domaremaktens demorali-
ation, hvaraf man i Sverge under den förra re-
eringens sista tider såg så många förhatliga drag,
ynes beklagligtvis stå för dörren äfven här på an-
ra sidan Sundet. Följderna deraf blifva i läng-
en farligare, än man på samhällets höjder för
gonblicket anar. — I går aftons seqvesterades å-
er Fadrelandet,. ;
Tronföljaren är sedan fjorton dagar i Köpen-
amn; han säges lefva ett temligen tyst och in-
raget lif på Christiansborgs slott, der han har en
ygel till sin disposition; och de gånger han visat
g ute i det allmänna, på spektaklet eller vid an-
ra publika föreställningar, har man bemärkt ett
er än vanligt bedröfvadt och ;missmodigt ut-
yck i hans anlete. Det har hviskats om att ban
r ett par dagar sedan vid en kommitte-konfe-
ns rörande den slesvigska saken skulle ha slagit
bordet för herrar Rewentlov-Crimimil och kon- lige
rter. — det är alldeles wvicct att lkrannrincan pl) OY
Fm 0 oc UI mm mm IA
--—