lunda gifvit anledning till den förmodan, att han ic!
med någon serdeles välvilja skulle omfatta Prest
ståndets angelägenheter och enskilta önskningar, vil
återkalla den motion, som ban i det Högvördig
Ståndet hade väckt, och som afsåg en underdänig a!
sökan om statsanslag, eller understöd af allmänr
medel, för bildandet af en Prestenke- och Pupillka:
sa inom Linköpings Stift.
Hr Erkebiskopen svarade häruppå afböjande, oc
yttrade att motionen icke längre tillhörde den er
skilte ledamoten, sedan densamma icke blott blifv
behandlad i Presteståndets enskilta Utskott, utan ä
ven Betänkondet derom en gång varit föremål få
diskussion i det Högvördiga Ständet.
D:r St. hade äfven yttrat den mening, att den mic
dagsmåltid, hvarmed Presteståndet hade ämnat a
fira d. 4 inst. Maj, och till hvilken Statsrådet Sil
verstolpe biifvit inbjuden, borde inställas.
Denna mening säges hafva blifvit understödd
Biskop Holmström, som lär hafva ansett Ständet bö!
underrätta Statsrådet Silverstolpe, att Ständet känc
sig bedröfvadt öfver hvad nyligen till dess kunska
kommit, och att Ståndet således icke ansåg sig upi
kalladt till att fira den 4 Maj, som för Ståndet fö
alltid borde vara en glädjedag, hvarföre ock den fö
samma dag af Ståndet beslutade gemensamma mid
dagsmältid kom att inställas.
Åtskilliga ledamöter tycktes vara böjde för dett
förslag, men Biskop Iallström skall hafva invänd
att Bedröfvelse väl icke vore den känsla, hvar:
Ståndet vid detta tillfälle borde intagas; helst Står
äet, nu som alltid, gått ärligt och öppet till väg
och icke hade skäl att ångra det klandrade beslut
i lagfrågan, hvilket gerna kunde försvaras, och att å!
minstone Presteståndet icke borde i någon män var
med detta sitt beslut missbelåtet. Biskopen anså
derföre Presteståndet icke böra inställa det tillärnad
firandet af d. 14 Maj, utan borde Ståndet på denn
dag träda tillsammans, och söka att göra den så gla
och treflig, som möjligt.
Många ledamöter hördes instämma i denna äsig!
och Hr Erkebiskopen lärer äfven för sin del hafv
yet, att Ståndet icke borde inställa firandet af de
1 Maj.
Efter några vexlade ord, i anledning af en föru
under Riksdagen inträffad händelse inom Ståndet, de
D:r Thomander exempelvis åberopade, men hvilkei
förklarades stå uti intet sammanhang med den ni
förevarande, framställdes den frågan, huruvida Stats
rådet Silverstolpe redan emottagit inbjudningen til
middagen den 4 Moj; och då denna fråga med Ja
besvara des, uppstod öfverläggning om, huru Stånde
lämpligen skulle komma ifrån denna sin inbjudning
på annat sätt, än igenom ett komplett inställande a
hela herrligheten. Åtskilliga förslag gjordes, hvilk
gingo ut på, att antingen skriftligen, eller genon
mundtlig tillsägelse hos Statsrådet återkalla omför
mälta inbjudning; men då intet af dessa förslag fann
antagligt, blef fråga om att, utan att nämna någo
om middagen, skriftligen delgifva Statsrådet Silver
stolpe Ståndets tankar i afseende på det mindre lämp
liga i Hr Statsrådets uttryck om Presteståndet, un
der den om Lag-Utskottets Principbetänkande före
lupna debatten på Riddarhuset.
En ledamot ansåg en sådan skrifvelse vara af no;
enskilt natur, samt att Ståndet, som offeniligen blif
vit angripet i en öppen debatt, äfven borde lika of
fentligt behandla frågan, samt att den borde ho
Ståndet upptagas till diskussion uti ett Plenum, hvar
igenom tillfälle biefve att tillsända Statsrådet Silver
stolpe ett protokoilsutdrag öfver hvad vid sammö
tillfälle förekom och yttrades i Ståndet.
En annan ledamot ansåg Presteståndet böra upp
skjuta alla åtgärder, intill dess protokollet öfver de
batten på Riddarhuset blifvit justeradt, på det Pre
steständet mätte erhålla full visshet om de uttryck
som biifvit emot detsamma begagnade.
En tredje ledamot tyckte, att Presteståndet, som
bar försoningens ord på sina läppar, också borde visa
i sitt förhållande, att det bär försonligheten i sil!
hjerta, och derföre vid detta tilifälle alldeles lemna
saken derhän, utan att någonting tillgöra.
En fjerde fann att frågan vore af en mera allvar-
lig natur, och att Ståndet, för sin egen heder, icke
kunde låta den passera alldeles obemärkt. Då man
beskyllt Ståndet för bristande ärlighet, tyckte han
det just vara ett erforderligt bevis på ärlighet, at
Ståndet lät den angripande på något sätt få känne-
dom utaf att Ståndet icke vore likgiltigt eller käns-
lolöst för angreppet och det sårande tillmälet.
Dr Stenhammar tillkännagaf, att han på mer än
ett sätt erfarit, att Statsrådet Silverstolpes yttrande
väckt uppmärksamhet och förvåning hos flera perso-
ner, än de ledamöter af Presteståndet, hvilka vid
tillfället voro närvarande på Riddarhusets läktare,
samt att det redan vore ett allmänt samtalsämne,
och att man undrade om det skulle vara möjligt för
Presteståndet, att låta saken passera utan att dervid
någonting tillgöra.
Slutligen anhöll Ständet, att Hr Erkebiskopen ville,
å Ståndets vägmar, aflåta till Statsrådet Silverstolpe
en skrifvelse, som skulle innehålla, att Hr Statsrå-
dets yttrande vid det omförmälta tillfället var för
Ståndet oväntadt och okärt, helst med afseende på
Hr Statsrådets innehafvande höga förtroende-embete,
samt att Ständet ansåg sig handla ärligt, då det
underrättade Hr Statsrådet om dessa sina tänkesätt.
Biskop Nibelius föreslog derefter, alt hvad nu pas-
serat och blifvit yttradt hos det Högvördiga Ständet,
inom slutna dörrar borde hållas hemligt (!!) och del
deraf icke gifvas ät någon, som icke vore ledamot
af Ståndet.
Samma dag aflät Ir Erkebiskopen, å Ståndets vägnar,
den beslutade skrifvelsen till Statsrådet Silverstolpe,
och då Ståndet följande dag kl. !V, 2 samlades i sitt ses-
sionsrum, för att tillsammans med de öfriga Riks-
Ständen uppvakta H. M. Konungen och lyckönska
till återkomsten från Brödrariket, var en afskrift af
nyssnämnda skrifvelse tillgänglig och cirkulerade mel-
lan de närvarande ledamöterne, så att hvar och en
kunde deraf taga kännedom. (Min. lofvar fortsättn.)
km Ome—--————————
— H. K. H. Kronprinsen samt prinsarne Os-
car och August bivistade i går den vid gymna-
stiska Centralinstitutet härstädes anställda, offent-
liga examen.
— I ndarvrrättalcaorna från Talaatad mand matar