F1) Om församlingens ledamöter af hemmansägar och hemmansbrukare ansäågo sig i behof af korn til utsäde och önskade att reqvirera sådant enligt kun görelsen? Härtill svarades enhälligt: ja. ?2) Om, då anbudet gälde endast hemmansägare och brukare, de reqvirerande ville ingå i gemensam an svarighet för betalningen af det korn, som erhålle: af inom socken boende reqvirenter? Härtill svarades enhälligt: ja. Derefter begärde de reqvirerande till protokollet att de önskade få afhemta kornet i Stockholm; förmodandes, att det skulle vara att tillgå derstädes före såningstiden. De utsatta tider och terminer för betalningen ville de tacksamt underkasta sig att iakttaga. Härefter börjades anteckningen och 338 tunnor utsädeskorn begärdes. ; Sedan detta protokoll blifvit vederbörligen justeradt, insändes det till landshöfdingeembetet. Allmänheten,, så yttrar en ins. från berörde församling, var fullt och fast öfvertygad, att en Konungens befallningsh. icke gerna kunde delgifva allmänheten hvad han för dess räkning ämnade hos Kongl. Maj:t begära; med mindre, än att ega en grundad kännedom om hvad Kongl. Maj:t kunde, och ville, i ett så beskaffadt hänseende åstadkomma. Man skyndade nu, att i penningar förvandla den sämre säden, för att vinna medel till det utlofvade utsädeskornets betalande, och de som hade något förråd af bättre vara, afyttrade den utom socknen, med beräkning, att den afsedda undsättningsspanmålen skulle ytterligare nedsätta prisen. Sådan var ställningen, då man plötsligen öfverraskades af nedanskrifne Konungens befallningsh:s kungörelse, som upplästes i sockenkyrkan d. 9 och 235 Mars, och hvarigenom allmänhetens glada förhoppningar så oförväntadt omintetgjordes: Till pastorsembetet i N. N. socken. Enär den från N. N. ingångne reqvisition å utsädeskorn icke är uppställd i enlighet med de utiKonungens befallningsh:s kungöreise af den 47 sistlidne Januari gilne föreskrifter om gemensam ansvarighet, har något afseende å densamma ej kunnat göras, helst svårighet uppstått att kunna anskaffa godt korn åt de församlingar, som: ställt sig samma föreskrifter tilll noggrann efterrättelse, derom pastorsembetet anmodas reqvirenterna underrätta. Stockholm å landskansliet den 4 Mars 18435. C. F. Itorn. G. Östberg. Det är svårt att uppgilva, om hos de 474 hemmansegare och brukarc, hvilka, inom den socke ins. bebor, hade anmält sig till undfående af sädeskornet, ledsnaden att finna sig bedragne var större, än förtrytelsen att finna sig hånade genom ordställningen. Insändaren tycker, att vid jemförelsen mellan Konungens befallningsh:s första kungörelse och sockenstämmobeslutet, det är alldeles klart, att församlingen uppfyllt allt hvad kungörelsen föreskrifvit och att Konungens befallningsh:s bref ll pastorsembetet blott är en undflykt för att komma ifrån saken. : Förmodligen finner hr grefve Horn sjelf ange-!R ägenheten af en offentlig förklaring öfver Ko-9 wungens befallningsh:s förhållande i denna sak,m remligen först öfver de anledningar Konungens K efallningsh. egt att gifva länets innevånare ifrå5 avarande löfte och dermed skrämma bort de en3 kilda personer, som spekulerat på att förse pron insen med utsädeskorn, och dernäst öfver detjå itt, hvarpå Konungens befallningsh. sökt hålla 2 rd, hvilket naturligtvis borde skett med storA rift och med den största beredvillighet att hjel-B: a reqvirenterna till rätta med formaliteterna, så tt man kunnat se, att Konungens befallningsh.H erkligen haft för afsigt, att bereda länets inne-H Mm — aw ånare en förmån och icke att blottstölla dem för är cker och felslagna beräkningar. B, å (Insändt.) 3 Man tager sig friheten fästa allmänhetens uppmärkjP? imhet på det tillfälle, som i morgon yppas, att med )!