F1) Om församlingens ledamöter af hemmansägar
och hemmansbrukare ansäågo sig i behof af korn til
utsäde och önskade att reqvirera sådant enligt kun
görelsen?
Härtill svarades enhälligt: ja.
?2) Om, då anbudet gälde endast hemmansägare och
brukare, de reqvirerande ville ingå i gemensam an
svarighet för betalningen af det korn, som erhålle:
af inom socken boende reqvirenter?
Härtill svarades enhälligt: ja.
Derefter begärde de reqvirerande till protokollet
att de önskade få afhemta kornet i Stockholm; för-
modandes, att det skulle vara att tillgå derstädes före
såningstiden.
De utsatta tider och terminer för betalningen ville
de tacksamt underkasta sig att iakttaga. Härefter bör-
jades anteckningen och 338 tunnor utsädeskorn be-
gärdes. ;
Sedan detta protokoll blifvit vederbörligen ju-
steradt, insändes det till landshöfdingeembetet.
Allmänheten,, så yttrar en ins. från berörde
församling, var fullt och fast öfvertygad, att en
Konungens befallningsh. icke gerna kunde del-
gifva allmänheten hvad han för dess räkning äm-
nade hos Kongl. Maj:t begära; med mindre, än
att ega en grundad kännedom om hvad Kongl.
Maj:t kunde, och ville, i ett så beskaffadt hän-
seende åstadkomma.
Man skyndade nu, att i penningar förvandla
den sämre säden, för att vinna medel till det ut-
lofvade utsädeskornets betalande, och de som hade
något förråd af bättre vara, afyttrade den utom
socknen, med beräkning, att den afsedda undsätt-
ningsspanmålen skulle ytterligare nedsätta prisen.
Sådan var ställningen, då man plötsligen öfver-
raskades af nedanskrifne Konungens befallningsh:s
kungörelse, som upplästes i sockenkyrkan d. 9
och 235 Mars, och hvarigenom allmänhetens glada
förhoppningar så oförväntadt omintetgjordes:
Till pastorsembetet i N. N. socken. Enär den
från N. N. ingångne reqvisition å utsädeskorn icke
är uppställd i enlighet med de uti- Konungens be-
fallningsh:s kungöreise af den 47 sistlidne Januari
gilne föreskrifter om gemensam ansvarighet, har nå-
got afseende å densamma ej kunnat göras, helst svå-
righet uppstått att kunna anskaffa godt korn åt de
församlingar, som: ställt sig samma föreskrifter tilll
noggrann efterrättelse, derom pastorsembetet anmo-
das reqvirenterna underrätta. Stockholm å lands-
kansliet den 4 Mars 18435. C. F. Itorn.
G. Östberg.
Det är svårt att uppgilva, om hos de 474 hem-
mansegare och brukarc, hvilka, inom den socke
ins. bebor, hade anmält sig till undfående af sä-
deskornet, ledsnaden att finna sig bedragne var
större, än förtrytelsen att finna sig hånade ge-
nom ordställningen.
Insändaren tycker, att vid jemförelsen mellan
Konungens befallningsh:s första kungörelse och
sockenstämmobeslutet, det är alldeles klart, att
församlingen uppfyllt allt hvad kungörelsen före-
skrifvit och att Konungens befallningsh:s bref ll
pastorsembetet blott är en undflykt för att kom-
ma ifrån saken. :
Förmodligen finner hr grefve Horn sjelf ange-!R
ägenheten af en offentlig förklaring öfver Ko-9
wungens befallningsh:s förhållande i denna sak,m
remligen först öfver de anledningar Konungens K
efallningsh. egt att gifva länets innevånare ifrå- 5
avarande löfte och dermed skrämma bort de en- 3
kilda personer, som spekulerat på att förse pro- n
insen med utsädeskorn, och dernäst öfver detjå
itt, hvarpå Konungens befallningsh. sökt hålla 2
rd, hvilket naturligtvis borde skett med storA
rift och med den största beredvillighet att hjel-B:
a reqvirenterna till rätta med formaliteterna, så
tt man kunnat se, att Konungens befallningsh.H
erkligen haft för afsigt, att bereda länets inne-H
Mm — aw
ånare en förmån och icke att blottstölla dem för är
cker och felslagna beräkningar. B,
å
(Insändt.) 3
Man tager sig friheten fästa allmänhetens uppmärk- jP?
imhet på det tillfälle, som i morgon yppas, att med )!